Hur blir man omtyckt?

Pio,
Kanske något för dig?
www.brollopstorget.se/Forum-1-9/m1385723.html

Jag tror nog det är han som får välja.

Antingen så humgås han med sin familj och låter dig vara undangömd, eller så tar konsekvsnerna av sin kärlek till dig och står upp för dig och tar med dig/stannar hemam med dig.

Om hans familj utpressar honom, och han väljer familjen före dig, så skulle jag dra. Tro nu inte att det är du som splittrar familjen, utan det här handlar om hans val, inte ditt.

Du är lojal i din kärlek men som du hittills har beskrivit det så är han INTE lojal mot dig.

Jag tycker det är viktigt att du Pio inte deltar i träffar där du känner dig som "luft", helt sunt att du inte följer med på syskon & killträffarna alltså. Vet ej vad din kille bör göra, låt honom ha dem som sina kompisar kanske. Att bli ignorerad är så sårande att man inte har nåt utbyte, man blir bara ledsen och nedtryckt ännu längre i skorna!

Pio söta Pio. Nu måste jag nog skriva en snutt i denna tråd efter ha läst allt som skrivits igår. HasseP Har helt rätt i min mening. Det är väll två i ett förhållande? Allt som rör dig rör din sambo och tvärt om.

"Fast jag vill ju inte att han ska förlora kontakten med andra bara för att inte jag är bra nog åt dem." När du säger så...men vännen. Hade det varit min gubbe så hade f-n han fåt välja. Och hadde han velat ha såna vänner så vet inte jag ifall vi passar ihop eftersom jag aldrig hade gjort så mot honom. Vad är det för karl du har?? Ursäkta men han ska ju värna om dig inte ursäkta sig helatiden för folk runt omkring er...Han är en mes i mina öron som inte törs ställa krav på sin omgivning att dom ska behandla dig med respekt. Hade det varit jag, och mina "sk vänner" blev sur för att man säger till dom för att dom behandlar min sambo som sk-t. Då skulle jag iallafall inte vilja ha dom som vänner.

Tycker det låter som att din karl behandlar alla i sin omgivning(inte bara dig) som glasfigurer, som man inte på något sätt får stöta sig med. Konflikträdd heter det.

Hoppas att allt löser sig, men du..det låter inte som en sund relation i mina öron.

Kram

Karin69a,
Jag har verkligen inte världens bästa självförtroende men vet samtidigt att jag inte är en svår människa att umgås med. Jag har aldrig varit i konflikt med någon, aldrig förolämpat någon, vill inte ta all plats själv och är inte tyst som en mus utan öppen om jag har förtroende för någon. Därför undrar man ju vad det är de ser och upplever som gör att de helt vänder mig ryggen. Någon sa att det kan ta flera år innan man är godkänd, men jag kan ju ärligt säga att har jag inte varit ok förut så kommer jag inte tacka ja till att vara med senare... Långsint kanske?

Ja inte är det lätt att försöka bryta ner murar! Men jag tror att du gör fel som väljer att inte följa med din sambo.
Jag har bott utomlands, träffat människor från många olika kulturer och det har inte alltid varit lätt att tyda alla oskrivna regler som finns. I en del fall har det varit som du säger, ingen tar någon som helst notis om en - tror man! Men det är oftast ett sätt för att läsa av personen, testa lite hur den personen är osv. Jag har brutit isen genom att vara social och trevlig, tillslut har det burit frukt. Möjligtvis att du har en poäng där om halmstadborna, för när jag jämför alla ställen som jag bott på så tog det lite längre tid där att få vänner. Men när man väl kommit in i gemenskapen så får man vänner för livet. Du som "nyinflyttad" får arbeta mer för att få vänner. Jag tror att det är så på många ställen. det är du som får ta initiativet. Tänk inte på att det bara är du som bjuder till. Du skrev att ni varit tillsammans i 1 år. Det är inte så lång tid så du ska se att det löser sig. Men att stanna hemma, vad löser det? Det enda som du uppfattas om är att det är du som inte vill träffa dem.
Blev långt...

För det första måste jag säga att du absolut INTE är ensam! Jag vet jättemånga som har svårt att hitta nya vänner!
Sen en tanke bara, kan det vara så att dom (hans fam ex) är lika osäkra som du när det gäller det här sociala? Du vet ju hur det känns när man tror att människor inte vill umgås och då kan man kanske verka väldigt fientligt inställd. Hänger du med på hur jag menar?

Pio. Det är inte du som ska bli godkänd av andra utan du som ska vara kräsen. Tänk så och sträck på dig. Det är nog inge fel alls på dig. Men det verkar som du nöjer dig med "vadsomhälst" för att du har dåligt självförtroende. Sorry men det är min uppfattning. Du är bra och unik, där med basta *L*
Och visst.. ibland så finns det kompisars respektive" som även jag inte jillar.... men jag och folk i min ungängeskrets(och de flesta rätt funtade människor) behandlar dom också väl. Man kan vell inte "frysa ut "folk bara för att dom inte föll en i smaken. 1-9 fasoner säger jag. Dom är väll vuxna människor. Man behöver inte bli "superkompisar" men nog fasen så bjuder man med sina vänners respective oavsätt vad man tycker om dom. Vanligt hyffs heter det.

Ahhhh.. jag blir så arg på din killes s.k vänner. Kan typen och ...nej nej

Viviann,
Jo, jag förstår...
Men är det inte underligt att ignorera nya människor som besöker ens hem?
När en bror, som alltid varit singel, kommer på besök med en sambo som de inte träffat tidigare?

Hej Pio! Jag känner igen mig själv lite av det du skriver och dessutom så träffades jag och min blivande också via nätet . Dom vänner som jag och min blivande umgås med nu förtiden är hans kompisar. Jag känner att det är jobbigt att inte har egna att kunna umgås med. Det jag känner med mina egna kompisar som jag hade förr är att det var alltid jag som fick ta kontakt för att fika etc för att det skulle hända nåt och när jag slutade hålla kontakt för det var ju inte roligt att det var bara jag som skulle ringa så var det heller inte någon som hörde av sig. Så har det alltid varit med kompisar jag har haft. Då blir man bara så trött att det är bara jag som ska hålla kontakt.