• pio

    Hur blir man omtyckt?

    Jag skulle behöva lite synpunkter och råd..

    Jag är en tjej på 30+, har barn, sambo, jobb, vanliga intressen, inga "udda" vanor eller åsikter men jag har jättesvårt för att få kontakt med människor.
    Det känns som om alla har en vänskapskrets, går på tjejmiddagar, träffas som par mm
    Min sambo har vänner men jag har ingen att umgås med. Jag har försökt att ta kontakt med kollegor och föreslå olika sätt att träffas t ex fika, jag har försökt lära känna min sambos vänner. Jag är kanske inte jordens mest pratsamma person, men jag är absolut inte tyst heller. Försöker vara trevlig, och pratar inte bara om mig själv. Problemet är att jag inte får något gensvar.
    Min sambo förstod först inte mitt problem utan kallade mig för folkskygg och tyckte att det var upp till mig att få kontakt, "om bara jag pratade så skulle folk prata med mig". Nu har han upptäckt att så inte är fallet.
    Han tycker att det är tråkigt att aldrig någon ringer mig eller bjuder med mig.
    Vi träffades via nätet och jag har flyttat till honom. Nu har jag bott här i flera år och har verkligen ingen kompis, bekant, vän...
    Jag känner en press på mig.
    Kort sagt, hur blir man omtyckt?

  • Svar på tråden Hur blir man omtyckt?
  • pio

    HasseP,
    ja det har jag också undrat! Jag är inte van vid detta sättet utan van vid att man är extra uppmärksam på den som är ny. Om jag hade vetat att någon av min sambos kompisar hade en tjej som var nyinflyttad så skulle jag slagit en signal och bjudit hit dem. Men jag är kanske märklig?
    Hans förklaring är att man är så här i denna sta'n (misstänksamma och ointresserade av nykomlingar).
    Jag väntar på att bli medbjuden, men hittills så har han gått själv när han blivit bjuden till vänner och syskon. Han vill inte ta med mig innan de klart uttryckt att de vill att jag kommer med.

  • roslagsbrud

    Men herregud Pio, ni är väl sambos? Detta låter ju helt sjukt. Skulle aldrig i livet acceptera att bli behandlad på det sättet - det är onormalt och ingenting du ska finna dig i. Hur påverkas ditt självförtroende av att inte ens din egen sambo vill kännas vid dig i sociala sammanhang?

  • pio

    Jag tror att han är rädd om mig, han vill inte att jag ska bli behandlad som den andra tjejen. Och ärligt talat så skaffar jag hellre egna bekanta, men det har ju som sagt visat sig vara svårt.

  • roslagsbrud

    Bra att han är rädd om dig men fel att angripa problemet med släkt och vänner som uppför sig illa genom att isolera dig. Det betyder att han genom det godkänner deras beteende istället för att sätta ner foten och kräva respekt för dig och ert förhållande.

    Egna bekanta ska du skaffa dig ändå, men om inte han kan stå för att ni är tillsammans så måste folk i din stad undra vad det är för fel på dig.

    Så tycker jag, utifrån det du berättar.

  • Rosenhaga

    Har inte läst hela tråden så jag ber om ursäkt om jag upprepar något andra redan har sagt.

    Du skall naturligtvis inte sitta ensam hemma och bara vänta på att din sambo skall komma hem! Det kommer förr eller senare att ta död på er relation.

    Jag tror inte på att du har svårt att skaffa nya vänner. Du har lätt för att uttrycka dig, verkar sansad och intelligent. Du kanske har svårt med det personliga mötet i ett rent socialt sammanhang där allt kretsar kring själva mötet och människorna (typ fika och så). (Vem har inte det till en början.)

    Förslag: Gå någon kurs där folk möts över ett gemensamt intresse, människor från alla yrken, åldar och stadsdelar.

    Jag har med glädje sjungit i kör, gått på keramikkurs och annat. Det passar inte med kurser där man sitter i en skolbänk, för då går lätt folk hem till sig direkt efteråt.

    Att skapa något tillsammans eller sida vid sida brukar bryta ned murar. Hoppas du provar!

  • JAS

    Hur länge har ni varit sambos? Tycker det är märkligt att du inte blir medbjuden. Du verkar inte heller ha någon kontakt med din sambos syskon om jag förstått saken rätt? Verkligen mysko! Du skriver att ett ex till din sambo blev behandlad som du, men ni är väl olika personer och sedan fyller ju din sambo en viktig roll också. Han borde "introducera" dig, hans feghet är märklig. Jag tror att det är något annat bakom. för du ärväl inte gjord av porslin heller. Låter som om han tycker att du är bräcklig och svag och till varje pris måste skyddas...?!? Inte min mening att låta nedlåtande, men jag hänger inte med riktigt.

  • Silverlyran

    Vet precis hur du känner det. På jobbet var jag den enda under 55 (jag är 30). Men jag började i en kör där man fikar efteråt varje gång, har fester, lunchar efter vi har sjungit upp och har videokvällar mm. Det tar några veckor innan man kommer in i gemenskapen men nu har jag fått flera vänner där som jag kan bjuda hem eller bara ta en fika på stan med.
    Kan man inte sjunga så finns det ju massor av andra gemenskaper man kan vara med i.
    Lycka till!

  • septemberbrud-2006

    Alltså allvarligt talat, jag hade fått ett spel på min sambo om han gång efter annan gick på fester/kalas/middagar/fikor etc utan mig - i synnerhet när det handlar om goda vänner och familj!! Vad pysslar han med?

    Han, om ngn är ju den som ska värna om dig! Sen är det såklart inte upp till honom att skaffa dig vänner, men att se till att du är en självklar del av familjen i hans vänkrets och syskonkrets är verkligen hans uppgift!!

    Hur ska du annars kunna känna dig självsäker och attraktiv som vän om inte ens han backar upp dig!

    Stor styrkekram till dig!

  • pio

    JAS, vi har varit sambo i ett år drygt och det var inte min msabos ex utan hans kompis ex som blev utesluten.
    Jag vet inte om det är märkligt, jag är van vid att ha det så.

  • JAS

    Men så brukar det inte vara i ett samboförhållande som är bra. Det låter som om din sambo tycker du är så bräcklig och svag så att han vill skydda dig från dem. Varför?

Svar på tråden Hur blir man omtyckt?