Hur blir man omtyckt?

Nu har du fått jättebra förslag, men du låter inte direkt positiv till att försöka förändra din situation. Det låter väldigt mysko. Något mer som finns bakom det hela, tror du? Jag bara undrar också.

Fast jag tror att det där med att vara kräsen kan göra det lättare. Då verkar man inte så desperat och så blir det lättare att motivera för den andra varför man ska umgås. Du träffar ju på folk hela tiden, på jobbet, via barnen, på kurser och i föreningar (går du inte på någon kurs eller är med i någon förening så får du nästan skylla dig själv).

Förmodligen finns det i alla fall 50 personer som du är bekant med, som vet vem du är. Vilka tre av dem skulle du helst vilja lära känna och varför? Om du svarar på det så kan jag tipsa om hur du ska ta kontakt med dem.

Eller är det egentligen så att du har bestämt dig för att ing

Råkade trycka på knappen innan jag var klar...

Meningen ska vara: Eller är det egentligen så att du har bestämt dig för att ingen kan tycka om dig - att du inte är värd att tyckas om.

Fea : Ja. det kanske var lite det jag försökte säga. För det är ju så att såna vibbar märker folk, omedvetet. Tyckte bara att det var så konstigt att 1 av 7 bjudna inte dök upp. Eller så är det så att du bara inte har hittat rätt folk helt enkelt. Kan bara tala för mig själv men jag är jätte kräsen med folk jag ska umgås med. Har just nu flyttat till en stad (ett år sen ) där jag känner nada. Men jag har heller aldrig varit desperat att hitta vänner heller. "Kommer dom så kommer dom " tänker jag och vipps så känner man några i alla fall. Tror att folk söker sig heldre till personer dom känner har lite "jag trivs med eller utan vänner" änn om man utstrålar "kom och va med mig...snällla." Fast vad vet jag. Jag kanske har fel. Och absolut inget sagt att du är sån pio. *L*

Nja, jag tror inte att jag är konstig eller frånstötande... Hoppas inte det iallafall. Jag ser kanske inte ut som en fotomodell, men det gör å andra sidan inte de jag försökt få kontakt med heller. Och jag är inte "på" dem heller, utan bara vänlig och så... Försöker prata i fikarummet, och försöker göra ett bra intryck.
Där jag bodde tidigare var det lättare att lära känna andra. Min sambo säger att folk är så här, de släpper inte in nytt folk. Det har jag ju tydligt märkt i t ex hans kompiskrets. De bjuder honom, men inte mig. Jag är som luft. Jag har försökt vara glad och allmänt trevlig, men får noll gensvar. De har tidigare gjort likadant mot en annan flickvän till en annan i det gänget, dvs fryst ut henne för att hon var ny (det är slut mellan dem nu).

ja, det är ju jätte tråkigt när det blir så, men tyvärr inte ovanligt i mindre städer. Vet inte hur länge du bott där du bor nu, men det är nog bara att härda ut och fortsätta att vara vänlig och engagerad. Rätt som det är lossnar det nog. Hoppas det i alla fall.
Det borde finnas fler i samma sits som du - kan du inte försöka hitta dem?

Pio, jag har läst hela tråden och det låter himla märkligt. Förstår hur du känner då jag oxå har flyttat till ny stad för kärlekens skull. Var på västkusten bor du? (Jag bor nämligen oxå här...)

Sommarlov, jag bor i Halmstad. Var bor du?

Jag tycker din kille verkar lite märklig, åtminstone om han bli inbjuden till saker och så går utan dig. Om man är ihop/sambo/gift så gör man saker tillsamman, den ene ska ju inte sitta som en ensam tomte i skogen och inte ha något att göra. Sedan kan man ju ha sitt kill- eller tjejgäng som man träffar enskilt, men det får ju vara undantag. Om han inte vill göra saker med dig, så tror jag inte det är dig det är fel på utan honom. Tycker han det var okej att den här bruden blev utfryst? Vad gjorde han när det hände, ställde upp på henne eller var en el av mobbgänget? Vill han inte ha med dig? Vad är det för gäng som han egentlgen är med i? Låter som lite pucko typer och vad har han för utbyte av dom? Eller fattar jag fel?

Jag bor i Göteborg. Känner mig väl inte riktigt hemma ännu men som tur är så har min man otroligt trevliga vänner. Skickar fullt med styrkekramar till dig!