Hur blir man omtyckt?

Vara sig själv är väl det så där spontanta svaret. Men var ska man vara sig själv? Enklaste sättet är väl att gå med en förening, bjuda hem folk och engagera sig. Då brukar ju kontakter uppstå. Jag tror du måste vara på platser där människor möts, där kan du skapa kontakter. Kontakter är ju relationer mellan människor, så lär dig bygga relationer. Men jag tror inte man ska sträva efter att bli omtyckt, utan istället sträva efter goda relationer.

Svårt o säga. Men ibland tror jag att man får/hittar vänner när man slutar leta. Precis som det är med en pojkvän.

Är man för needy så blir det bara fel. Nu vill jag inte säga att så är fallet.

Vänner kan vara riktigt svårt o det behöver inte alls vara för att du inte är omtyckt. Men sen är det väl lite så också att alla tror att alla har någon och tänker. Hon/Han har säkerligen massor att stå i med egna vänner. Därför så umgås inte jag med den personen.

Jag vet att jag hade det så i högstadiet innan jag bytte skola. Jag hade inga vänner förutom några få som jag umgicks med i skolan. Var ensam varje dag efter skoltid. Några år efter min flytt så pratade jag med en av tjejerna från min föredetta klass och jag berättade varför vi flyttade. Pga min vänbrist. Då sa hon att hon och alla andra hade trott att jag hade en MASSA vänner utanför skolan. Och att det var därför jag inte umgicks med dem. Därför frågade de inte heller om jag ville umgås med dem.

Nu vart det ett långt o rörigt inlägg. Hoppas du kan få ut något av det.

Du verkar ju redan vara bekant med nätet, jag har lärt känna massor människor på det viset! Dessutom går det att sköta nätandet på udda tider, så tiden med nätbekanta går inte ut över irl-livet.

Fördelen med nätet är att man hittar websidor om nåt som intresserar en och börjar hänga på nåt forum (jag har varit med på 15-20 stycken). Alla där har gemensamma intressen, efter ett tag börjar man lära känna några lite bättre, kanske bor nån i samma stad. Tadaa!

Jag känner så väl igen mig i dig TS. Ibland känns det bara rent omöjligt att lära känna folk!

Eftersom du har barn kan jag rekomendera AFF (www.alltforforaldrar.com) där jag lärde känna 5 nya vänner via våra gravidträffar/föräldralediga träffar. Nu vet jag inte hur stora ditt/dina barn är - men öppna förskolan kanske kan vara ngt? (om det nu finns ngn i närheten) Kanske kan du träffa några här via bt-träffarna?
Annars är ju kurser att rekomendera? Bor du i en storstad eller mindre stad?

Har inte läst alla andras inlägg så noga men jag skulle rekomendera systersidan till denna.. www.familjeliv.se .. den är till för dom som har barn i olika åldrar.
Jag själv fick en kompis därifrån, innan dess var jag helt ensam nästan, förutom min fästmans syster. Innan jag fick min vän från familjeliv så bodde jag helt utan vänner i ett halvår..

Iof.. jag har kompisar men dom bor i en annan ort (min hemstad) och dom har inga barn så jag umgås nästan aldrig med dom. Lite synd men men...

Jag har försökt att lära känna människor via nätet också, men förutom min sambo så har det inte blivit något. Man mailar eller messar ett tag och sedan försvinner folk. Eller också så föreslår jag en träff IRL och då finns inte tid etc
Jag är ganska blyg och inte gåpåig alls, men jag tänker ofta på att jag aldrig varit med om att någon visat intresse för att få kontakt med mig - det är alltid jag som får ta första steget som aldrig leder till något mer.
Jag är en sån där Tupperware:are... Det duger att bjuda med mig när någon ska ha folk till ett homeparty, men aldrig annars.

Familjeliv är oxå ett bra sätt att hitta andra mammor i din omgivning

pio:
Mycket av problemet ligger faktiskt i vårt samhälle, fråga vilken nyinflyttad som helst! Det ÄR svårt att skaffa sig en ny vänkrets. De flesta har ju kvar sina gamla vänner från studietiden. Även jag var en gång ny här i stan, men när jag fick barn och började hänga på öppna förskolan där vi bodde lärde jag känna andra småbarnsföräldrar i grannskapet. Ovärdeligt!

Nu är barnen stora och en del av dessa vänner har försvunnit. Nya har istället tillkommit, arbetskamrater mest, men också diverse grannar som vi trivs med.

Vet inte var du bor, men i små städer kan det vara svårt att slå sig in!
Ge dock inte upp och lägg inte skulden på dig själv. Det är inget fel på dig - förmodligen

Se det som ett projekt och bestäm dig för att nu d-lar ska jag vara social!
Du har barn så engagera dig, om du hinner förstås, i deras skolgång eller fritidsaktiviteter. Anmäl dig som klassförälder eller frivillig när de ska göra olika saker som kräver föräldraengagemang.
Kolla om det finns några roliga kvällskurser du kan gå på eller föreningar med innehåll du gillar. Gå med i en kör!
Sätt upp lappar och starta en promenadgrupp eller läsecirkel.
Dra dig inte för att bjuda in kreti och pleti på fika!
Bor du i hus? Ha ett öppet hus där alla grannar får komma.

Och framför allt - fortsätt att bjuda på dig själv och vara ödmjuk. Men se till att du inte försvinner in i tapeten när du träffar folk, våga ta lite plats.

Lycka till!

Jag har försökt på både fl och aff, men eftersom mina barn är halvstora så har alla redan sina kompisar... Föräldrar till äldre barn har nog inte samma behov av nya vänner som gravida och bebisföräldrar.