Hur blir man omtyckt?

pio, Jag tycker att du ska ställa krav på att få följa med din sambo. Hans släkt och vänner tror kanske att du inte VILL följa med eftersom du aldrig gör det. De kanske tar för givet att om du velat träffa dem hade du följt med din sambo någon gång.

Nej, han kontrollerar mig absolut inte. Tvärtom så uppmuntrar han mig att ta mig ut och träffa folk. Han har själv sagt att han är besviken på sina komisar och syskon och han undrar vilka det är han har omkring sig egentligen som inte kan glädjas med att han har fått en familj.
Han var orolig, innan jag flyttade hit, att jag skulle bli ensam och kanske inte trivas.

Jag har också börjat tro att det kan vara så som HasseP och Ant skriver. Hans familj kanske inte vet att du vill träffa dem. Tänk om han säger en helt annan verision till dem? Vore jag du skulle jag följa med till hans familj, för de är ju människor som man förhoppningsvis ska dela en del med.
Utvecka litet mer varför hans syskon tycker att det är jobbigt att du har barn från ett tidigare förhållande. Vad är det som de inte gillar?

Du hann före, Pio

JAS,
Jag har varit med en gång och träffat dem och man kan väl säga att de bor på ett icke barnvänligt sätt (Orrefors mm i låg höjd...). De tilltalade inte mig, pratade bara om saker som jag inte har en aning om, jag var utesluten helt enkelt. Jag försökte ta mig in i samtalet, men var totalt ignorerad. Min sambo bad mig om ursäkt efteråt, å deras vägnar, trots att jag inte sa öppet att jag kände mig ledsen och sårad. Efter detta har jag inte blivit bjuden igen.

Halmstad har fina golfbanor. Kanske vore det en kul idé att ni tillsammans börjar med ett nytt intresse? Förhoppningsvis kanske ni träffar andra likasinnade där.
Lägg inte energi på de som inte vill träffa dig. Börja tillsammans att starta upp ett kontaktnät. Javisst, det tar lite tid men du vet det blir som ringar på vattnet.

Vad tråkigt, Pio! Ja att ha barn med till folk som har prydnadssaker på låg höjd det är inget kul!

Har inte läst hela traden men..
Haller med ovanstaende om att han borde ta med dig oavsett om hans släkt och vänner bjudit dig eller inte. Om min m2b är bjuden är jag ocksa det. Ni kanske inte behöver ta med barnen varje gang om du är rädd att nat ska falla i golvet. De kanske kan leka ute?

Du kanske ska ga pa en BT -träff!? Där finns människor du har nat gemensamt med!

JAS tror jag är inne på en lösning. Ni måste förstås snacka ut om det här, men i längden så måste han välja dig och stanna hemma när han blir inbjuden till sin familj, om inte också du följer med. Har de mycket prydnasgrejer får de plocka bort det, alternativt så kommer inte han heller. För det här bli ju i längden ohållbart. Du känner dig undanskuffad och dina barn lär sig leva som oönskade sekundabarn som inte får följa med.

När JAS skriver att ni borde satsa på något gemensamt så tror jag det är helt rätt väg. (Även om golf kanske inte är min melodi....... :) ) Jag började med hästridning när jag var 29 för att göra någon aktivitet med min sambo. Skitskraj första året men det var sktikul och man var ju ganska grön de första åren. Nu brukar vi rida ut ett par gånger om året, sommar och vinter, och ha med lite fika. Sambon rider mer regelbundet men jag är väl med var 4-5 vecka så man håller igång lårmusklerna.

I mina ögon, när jag läst dina inlägg, låter du hur sund som helst. Att leva så här skapar lågt självförtroende, och så tror man till slut att det är man själv som är knepig.

Fast jag vill ju inte att han ska förlora kontakten med andra bara för att inte jag är bra nog åt dem. Det skulle verkligen förstöra mellan oss. Jag tycker ju inte att det är speciellt roligt att sitta hemma en fredag- eller lördagkväll medan han är hemma hos någon, men samtidigt så vill jag inte vara med och bli behandlad som luft. Det är fruktansvärt pinsamt att sitta och försöka vara delaktig när andra inte lyssnar eller tittar åt en. Då vill jag hellre ha egna bekanta som jag umgås med, och därav min fråga om hur man bär sig åt för att starta ett nytt socialt liv.
Jag har försökt att träffa andra genom jobbet, jag har anmält mig till en fotokurs, gått i en bokcirkel, Friskis & Svettis, går dagligen promenader med min hund men min erfarenhet är att alla redan är där med någon annan och inte intresserade av att utöka sin bekantskapskrets.
Jag vill inte verka omöjlig :O)