Att skära i kroppen och operera in farliga ämnen i brösten går knappast att jämföra med att sola på stranden. Verkar på vissa som att operera sig är det mest naturliga i världen, ja, som att lägga på lite ögonskugga.
Klart man opererar sig för att man själv vill men varför? Jag brukar föra exakt samma samtal om smink. Man sminkar sig för att man själv vill ja - man vill va snygg inför andra! Om man levde på en öde ö skulle man naturligvis inte sminka sig eller operera sig.
Jag vill också se bra ut men min syn på snygghet är en annan. Jag är nöjd med det enkla, mänskliga utseende jag har. Jag menar, snyggheten ligger inte i mina bröst eller nån annan detalj. Jag sköter min hygien, sätter upp håret, klär mig fint. Jag känner inte ens nåt behov av att sminka mig. Jag ser ut som vem som helst och det är extremt avslappnande och skönt att bara ta en dusch, sätta upp håret och sen vara klar och nöjd. Jag slipper raka mig, plocka ögonbryn m m. Jag är jag!
Det är skönt att vara sig själv, vara naturlig, ta hand om sin kropp och se på den med andra ögon än med de som media och reklamen lärt mig. Jag har skavanker, övervikt, bristningar och till och med psoriasis men jag ser mig i spegeln och ser en människa - inte en kvinna som måste leva upp till nåt. Män ser ju sig så. Varför kan inte vi kvinnor också bara få vara oss själva?
Vi människor ser ju ut som vi gör. Stora bröst, små bröst, korta, långa, mörk hy, ljus hy, stora näsor, små näsor, valkar, platt mage, håriga ben, ohåriga ben. Kan vi inte försöka acceptera att vi människor ser ut som människor? Vi är inga barbiedockor. Det är ju inte så vi ser ut.
Det kanske låter löjligt och uttjatat men: VI ÄR FINA SOM VI ÄR!