BMTS skrev 2009-12-17 15:56:37 följande:
Nove, det här med hur man kan involvera sig med någon man vet är upptagen - tror mig, tyvärr, det är det många som kan. Det är så lätt att ursäkta sig "det är inte JAG som är otrogen, det är hans/hennes beslut..." etc. I mina ögon håller den ursäkten aldrig, jag tycker det är bland det sämsta man kan göra att driva igenom att en annan människa är otrogen mot sin partner. Jag tycker dessutom att ett sånt agerande säger mycket om vilken syn man själv har på otrohet, som att det liksom inte gör så mycket. Skrämmande och riktigt, riktigt dåligt.
Ja så är det i en enkel och perfekt värld. Tyvärr fungerar inte alla världar på det viset.
Min sambo hade en tjej när vi träffades, ett ganska destruktivt sådant. Tyvärr var båda extrema tävlingsmänniskor som av olika anledningar vägrade ge upp och gå vidare. Till slut hände en del saker som ändå gjorde att de båda insåg att de inte hade någon framtid ihop.
Hon och jag har träffats efter det och såklart skäms jag som en hund inför henne, det jag gjort mot henne är oförlåtligt. Men hon har gått vidare och ansåg att det slutade på bästa sätt för alla, även om det borde slutat långt tidigare. Vi har inga hard feelings mot varandra. Jag ångrar däremot inte att det blev som det blev. Jag har hittat mitt livs kärlek, och min sambo sin - dvs mig. Däremot hade vi kunnat hantera det bättre längs vägen, men det är för sent att göra något åt.
I vårt fall så vet jag att det kanske gjort honom en aning mer svartsjuk - man dömer andra efter sig själv, men jag är alltid tydlig med vad jag gör och vilka jag är med, och då är det aldrig några problem. Han är medveten om att han kan uttrycka sig plumpt och jobbar verkligen med det.
Vi har bott ihop i flera år nu, och jag har aldrig sett ens en liten tendens till att göra något dumt. Jag vet alltid vart han är, med vilka och när han planerar att komme hem. Jag är alltid välkommen, även om jag oftast stannar hemma eftersom jag vet att hans killkompisar kanske inte uppskattar att jag hänger med dem hela tiden. Han har datorn stå framme och på, telefonen alltid tillgänglig. Vi ger helt enkelt varandra aldrig någon chans att tvivla... Vår bakgrund har definitivt gjort vårt förhållande starkare och bättre, och vi vet hur det är när det inte är bra, och där vill vi aldrig hamna.
Så jag tror inte på en gång otrogen, alltid otrogen. Kanske på två gånger otrogen, alltid otrogen. Det jag vet med all säkerhet är att har man sagt att man förlåtit så måste det vara sant, och det måste stanna så. Man kan (som någon påpekade) inte ta upp det som en hållhake vid ev bråk. Det är så lätt att döma andra, men man har aldrig hela sanningen och man ska inte dra alla över en kam.
