Vad är egentligen otrohet?

Det var underligt i min värld. Att ha ett sunt sexuellt "förhållande" med sig själv hjälper ens eget sexliv skulle jag vilja påstå. Och efter många år tillsammans kan det behövas fantasier. Det är inget skamligt eller fel med det.
Men självklart har alla rätt till sin syn på otrohet. Jag själv kan inte förstå öppna förhållanden. Jag är alldeles för svartsjuk för att klara av tanken på att min partner ligger med andra. Men för många är det helt normalt.

Hej många tankar och åsikter.
Här hemma har saker och ting ältats och redits ut fram och tillbaka. Jag har ställt alla frågor i detalj som jag vill veta om hur det hela har utspelat sig. Han har fått klart för sig riktigt ordenligt hur illa han gjort mig och han är fullt införstådd med det.

Ja, kanske jag är riktigt förlåtande, men jag har nu valt att gå vidare i livet tillsammans med honom och lämna det här bakom mig. Jag vet att hans åger och ångest är uppriktigt, han mår otroligt dåligt. Vi har ändå varit tillsammans i tio år, har hus och två barn dessutom är jag ju så förälskad i honom som man nu kan bli och jag kan inte bara kasta bort det för en kvälls jävla dumhet.
Mina alternativ är ju att tro honom eller att inte tro honom och nu för den här gången väljer jag att tro honom, men han vet också att det inte finns fler chanser att hämta hem vid nya eventuella misstag.

Nove: Tycker det låter sunt, det är klart att man inte kastar bort varandra efter 10 år för något som man känner att man kan komma över det. Huvudsaken är ju att ni får ventilera era känslor och att tilliten till varandra ändå finns i framtiden.

Nove: Bra gjort att reda ut och prata om det, det låter som att ni har ett sunt förhållande i grunden.
Lycka till, båda två!

Skönt att höra att ni pratat ut ordentlig om detta, och att du verkar lugn med ditt beslut att du satsar på er relation! Med en sådan erfarenhet i bagaget kanske ni är starkare tillsammans i framtiden?

All lycka till er båda!

Vad skönt! Jag tycker att det låter jättebra!

Hammerman - en mognadsfråga att inse det tror jag. Om några år ger du mig att du var fel ute.

Jag tycker att jag är mogen och nog håller jag med Hammerman. Om man har lite fantasier betyder inte det att man egentligen vill göra det på riktigt.
Ska man inte få tänka hur man vill så tycker jag att det blir som ett fängelse eller en diktatur. Oliktänkande arresteras! (Eller i detta fall slängs ut.)

Haha! Jag håller med Aleta. Och antagligen är det du som behöver gå igenom ett och annat för att inse att man inte kan döma en människa efter hennes tankar, fantasier, drömmar och impulser, utan efter hur hon hanterar verkligheten.

KatjaB´s exempel på hur ens egen unge kan driva en till mordiska fantasier är lysande i sammanhanget!

Men om någon tänker på ens kollega ifrån jobbet bara då?

Kändisar o porr osv osv, är ju en sak men en verklig person som man kanske drömmer om, tänker sexiga o snuskiga tankar om, din blivandes bästa kompis kanske? Hans bror? Syster?
Men du gör inget, ni flörtar inte eller ens går över gränsen så,det är bara tankar.

Vart är gränsen där?