Vad är egentligen otrohet?

Otrohet är ju olika för varje person och varje par, vad som inte är ok i just er relation avgör ni ju själva. Här verkar ni ju båda tycka att det som hänt är fel (jag skulle nog känna likadant, om det hände mig, fö) och över den gränsen. Så långt är ni överens. För ett annat par går gränsne på ett helt annat ställe - och sålänge man är överens är det lugnt, värre blir det om man i ett par har helt olika syn på var den gränsen ska gå.

Sen när gränsen väl är satt så får man ju välja att lita på varann att båda håller den gränsen - och där kan ju du få större problem nu, eftersom han redan klivit över den. Men att kontrollera mer är ingen lösning i längden tyvärr.

Nu tycks ju detta vara en isolerad incident. Frågan om hur han funkar med alkohol kan ju vara värd att ta upp o diskutera i sammanhanget också. Och vem var tjejen? Nån han jobbar med?

Ja nog är gränsen överskriden för min del iallafall, och även för hans del också är jag helt övertygad om, och alkohol som sagt blir man ju dum i huvudet av det har jag också gjort klart för honom nu att fester för honom med alkohol känns ju mindre kul från min sida.

Det som också känns märkligt är ju att jag har ALDRIG varit svartsjuk på något sätt, han får mer än gärna ha riktigt nära kvinnliga vänner. Och detta var verkligen det absolut sista jag kunde tro honom om. Berättade detta för en väninna till mig idag som också är gift med min sambos bästa kompis, hon blev precis lika paff som jag och kunde inte fatta att just han kunde göra en sådan sak. Och som sagt jag försvarar honom inte utan bara märker att i de lugnaste vatten...

Tjejen vet jag inte vem det är de har iallafall jobbat tillsammans periodvis för flera år sedan men de kommer inte att jobba tillsammans mer då hon kommer att byta till ett annat distrikt som inte har med denna arbetsplats att göra.

Jag tycker det låter som om du är ganska så förlåtande ändå? Du vill men är osäker, eller har jag fel? Ta en helg med någon väninna och tänk på det, njut av dig själv och umgås fritt utan barn och man så kanske du också känner efter ordentligt och för endast dig själv? Bara ett förslag för att "rensa" tankar, om du behöver det. Han kan då "lida" lite, vilket han verkar göra redan, lite till och verkligen uppskatta det bästa han har, förstå mig rätt, han kommer ju o bli rädd och mest troligt då försöka bevisa för dig ännu mer, vilket misstag det var och då bevisa igen och igen, att det aldrig sker. Förstår du lite vad jag menar?

Men, om du väljer att förlåta honom och gå vidare, då får du glömma och gå vidare, då kan du inte tyvärr komma omkring senare och ta upp detta som bestraffning för innerst inne, har du egentligen inte glömt det. Förstår du? För en av mina vänner som förlät sina pojkvänner, hon ältade det jätte länge efter och tog ALLTID upp det i alla bråk, vilket ledde ju till att det tog slut, för hon lura sig själv.

Så endast du, kan veta och om du vill gå vidare eller inte, med all tilit till honom. Jag tycker du verkar vettig nog och förstå vad som är bäst för dig och er båda!

Men MWB, ärligt? Varför accepterar du det ifrån honom? Varför tillåter du att han får lov och prata med en annan tjej, även om han är ärlig mot dig och berättar det? Förlåt mig men jag förstår inte riktigt, varför vill han ens göra det om ni är tillsammans och livet? Om han nu älskar dig som han säger, varför har han då behovet av att snacka med denna tjejen också och kan inte avsluta det när du har bett honom göra det?

Det jag gillar med min blivande, är att han är otroligt duktig på att dra gränser direkt, han hade en gammal tjejkompis som alltid skrev till honom, fb mail osv osv, dem var gamla kompisar sen dem bodde i Märsta förklara han och inget mer, jag sa okej och var inte svartsjuk. Sen blev jag smått irriterad i små mängder då hon aldrig frågade efter mig, hon visste vem jag var och den stora irritationen kom när hon en gång mitt i natten smsade honom och ville typ snacka, då blev jag liksom, varför? Mitt i natten? Sen när? Det var inte så att dem var tighta utan dem höll kontakten sådär en gång vart 3:e år liksom.
Och sen den lite större ilskan kom när hon då smsade honom och ville träffas i Malmö, utan mig? JAHA?
Och när han då frågade henne varför just utan mig? Då svara hon "Jag har saker jag vill prata med dig om som jag inte har gjort innan" och då blev tom. min blivande såhär "Nej, det är ingen fara, hon kan va med och passar det inte dig så behöver vi inte träffas". Jag sa aldrig ett ljud, han gjorde allt själv, vilket jag verkligen uppskattade. Och när han drog den gränsen, då förstod jag att han kan liksom, jag kan lita på honom blint ungefär.
NU försöker jag inte säga något alls men finns inte tilit i ett förhållande, så spricker det så småningom, gud vad det är och förblir jobbigt bara.

Gränsen för otrohet = när man gör något man inte skulle ha gjort med partnern närvarande.

Bästa definitionen på otrohet jag sett.

Tycker du inte att det är OK att din man kysser andra när du är närvarande så är det knappast mer OK att han gör det bakom din rygg heller. Killen har alltså varit otrogen, och att skylla på alkohol gör bara det hela ännu fånigare.

Vi har ett samhällsklimat där (kvinnlig) otrohet uppmuntras och bejublas, och där den allmänna opinionen dessutom tycks vara att allt ansvar faller på den som redan är i ett förhållande vid en otrohetsaffär, även om den andra parten har full vetskap om hur det ligger till. Skulle man själv mot förmodan drabbas av negativa konsekvenser för att man ligger med någon annans man så är det bara att dra på sig offerkoftan och snyfta lite i media likt en av tjejerna som haft ihop det med Tiger Woods.

Hammerman: Du har blandat ihop korten. Du kan vara otrogen i tanken också. Är det t.ex. värre att kyssa en annan person (på riktigt) än din partner på fyllan än att tänka att du och den personen ligger med varandra osv?

Den du!

vad folk definierar som otrohet är väldigt olika. själv tycker jag inte att lite oskyldigt flirtande utan att något alls händer inte är hela världen. Gränsen för mig går när om jag skulle känna att jag gör nåt som inte känns okej, att det är något som jag inte skulle kunna berätta till min sambo.

Det som mwb skriver skulle inte kännas rätt för mig, och jag skulle heller inte bli sådär vansinnigt glad över om min sambo skulle hålla på så heller. Varför har man behovet av en tjej/kille som man bara hörs med själva och bedyra att man saknar varandra, pussar osv. Klart man kan sakna gamla vänner, men det lät inte som att det var så.

Men vi pratade faktiskt om just sånthär jag och min sambo. Han tyckte att en gång är ingen gång, och om jag skulle göra ett snedsteg en enda gång och sedan direkt avsluta det och aldrig mer hända igen, så skulle han hellre inte vilja veta. Han tyckte att ett snedsteg inte var värt att kasta bort vårt liv ihop och då är han hellre ovetande om det just var ett enda misstag.

Och visst låter det fint, men jag är absolut inte lika förlåtande, jag skulle vilja veta och känner jag mig själv rätt skulle jag ha väldigt svårt att förlåta honom.
Jag litar till fullo på honom nu men skulle nåt sånt hända så känns det lite som att man bränt sina chanser hos mig.

Men det här med "alkohol var ju inblandat" tycker inte jag är en anledning alls, jag vet inte hur gamla ni är men jag är 28 år, och nog för att man kan bli rund under fötterna men jag skulle aldrig vara mer benägen att vara otrogen eller hångla loss med någon på krogen bara för att jag var full. Man är väl ingen fjortis längre

Positivt är i alla fall att han berättade själv tycker jag.

Allt hänger på er två, ta inte åt dig alltför mycket av vad alla andra tycker utan lyssna på dig själv!
Det är lätt att den egna inre rösten drunknar i alla råd hit och dit i ett sådant här fall när känslorna är i uppror och man söker stöd hos andra. Läs allt som alla skriver, men glöm inte bort din egen magkänsla, den har oftast rätt.

Sedan håller jag med KatjaB att skylla på alkoholen är urdåligt. Var han redlös eller? Nej, skulle inte tro det, då hade han ju dessutom inte kommit ihåg vad som hände...

Otrohet är vad människorna i förhåandet definerar det som. Finns altså nget svar på den frågan :)

Han kysste någon, det har jag också gjort i ett förhållande. HElt slumpmässigt blev nått fel när jag var full och skulle krama en kompis hej då efter en kul kväll.
Kan berätta att jag själv kände mig konstig och skakis efteråt. Min dåvarande sambo brydde sig inte så mycket. Jag berttade det direkt och vi skrattade åt det. Men jag själv tyckte det var jobbigt att jag begått ett sånt misstag.
Prata med honom om det, mycket. Han mår säkert inte så bra han heller. Alkohol är kanske ingen ursäkt men det är faktiskt så att man redan efter en starköl tappar en del av sitt omdömme.
Själv skulle jag i mitt förhållande se en kyss (vare sig det vore jag eller min sambo som begick snesteget) som en varningsflagga. Det vore förlåtligt, men man kanske ska ta en titt på förhållandet man har.

Hopas det löser sig :)

Den som gör anspråk på att kontrollera mina tankar och fantasier kan dra åt fanders!

Ja, det är värre att faktiskt göra verklighet av sina fantasier om det skadar någon annan. Under påverkan av alkohol eler utan, det spelar ingen roll. För allt jag vet kan vem som helst fantisera om hur sjuka saker som helst utan att det gör dem till dåliga människor för det. Det är det där steget ut i verkligheten som är avgörande, vad du tänker och drömmer om rör egentligen bara dig och den du väljer att släppa in.

TS: Du måste avgöra själv om du vill förlåta detta snedsteg och på vilka villkor du kan tänka dig att göra det i så fall. Börja med att tala med honom, men du skulle nog kunna behöva lite tid för dig själv också som någon sade. Massor av styrkekramar!

Fast jag tror inte det är så många par som ser fantasier som otrohet. Varesig det är fantasier om folk man känner eller tex tv-stjärnor etc.
Då skulle man ju vara otrogen när man ser porrfilm eller läser en erotisk novell, hehe