Hej alla 
Som rubriken lyder helt enkelt. Är det något som varit självklart er emellan eller har ni känt er manade att sitta ner och diskutera hur ni vill ha det med barnen?
Vore kul att höra hur ni andra resonerat
didis skrev 2009-01-11 20:52:42 följande:
Ja, i det här fallet kan man det. Mina systrars sjukdom är så "udda" att de har forskats på sedan den uppdagades. Vi får se hur det blir. Jag vill inte ha barn om risken finns att de får deras sjukdom och lyckligtvis är min käre helt med på det.
Jasmina E skrev 2009-01-11 20:28:48 följande:
Jodå, erfarenhet av föräldraskapet kan man få på flera andra sätt än att själv vara förälder. När det kommer till att bedöma föräldraförmåga är förmodligen inte föräldrar själva optimala för det, då man som förälder som regel är något förblindad av sin egen privata situation.
Nejdå, det är inte antal universitetspoäng. Det är vad man har studerat. Jag kan givetvis inte hänvisa till utbildning i matematik som underlag för att vara kompetent att bedöma föräldraförmåga.
Jasmina E - byxor är ett nytt påfund. Klänning har varit plagget för både män och kvinnor under den överväldigande majoriteten av tiden för människans existens. Jag har för mig att du är muslim (rätta mig om jag har fel). Även muslimer hänvisar till Torah och där framgår det med all önskvärd tydlighet att klänning är standardplagget, vare sig man ber eller inte. Varken Jesus, lärjungarna, Mohammed eller någon annan under de tidsperioderna gick runt och bad precis hela tiden. Inte heller bytte de om till byxor vid särskilt icke-bedjande situationer.
Vad menar du med att dom kommer tatuera och pierca sig iallafall. Oftast handlar det mycket om en mognadsfråga och för mig är inte det viktiga att hon inte får göra det för att jag inte tycker om det utan för att jag känner henne så pass väl, så jag vet att hon troligtvis kommer ändra sig med åren, och har hon då redan tatuerat sig och ångrar sig är det ju ingen höjdare... Det är ju för hennes skull och inte för min som jag inte låter henne tatuera/pierca sig. Hon är 16 och då är det mesta coolt, men om ett par år när hon får lov att besluta sånt själv är det oftast inte lika intressant. Jag var nämligen likadan när jag var i hennes ålder. Nu har ju jag för mig att man får bestämma över piercingar själv när man är 16 (jag är dock inte säker) men hon kommer ändå och frågar och accepterar ett nej, och det har hon alltid gjort, men itne utan att fråga varför, inte för att tjata till sig det utan hon vill faktiskt höra våra argument och det tycker jag är jättebra att barn vill, annars tror jag det som förälder är väldigt lätt att säga nej alltför ofta bara för att det är enklast, nu får man verkligen ha en anledning och inte bara göra det av slentrian. Detta tycker jag är ett resultat av lyckad uppfostran, en individ som tänker självständigt, tror på sig själv, men ändå har förmågan att lyssna på och TA TILL SIG andras argument.
Jasmina E skrev 2009-01-13 01:18:50 följande:
Precis, ibland har man inte samma åsikter och kan nöja sig med att konstatera det.
Vart tog Ts vägen?
Hon avregistrerade sig
Aha!
