Hej alla 
Som rubriken lyder helt enkelt. Är det något som varit självklart er emellan eller har ni känt er manade att sitta ner och diskutera hur ni vill ha det med barnen?
Vore kul att höra hur ni andra resonerat
Och som svar på att de bästa föräldrarna är de som ej har barn- ja, självklart är det möjligen lättare att uttala sig om det när man ej har barn själv. Men, att inte reflektera överhuvudtaget över uppfostringsfrågan innan man skaffar barn gör en ju inte till en bättre förälder heller- snarare sämre tror jag (det är ju applicerbart på allt annat så varför skulle det här området vara undantaget).
Dessutom- även om man ej har barn så kan man ju ha haft mycket ansvar för andra unga människor ändå varpå man kan bygga vissa slutsatser- som t.ex att det inte finns några helhetslösningar men att det finns många metoder som kan vara framgångsrika.
J D skrev 2009-01-10 18:50:40 följande:
Ok, men känner du då att du uppfostrar fritt tänkande individer? Jag vill gärna ha barn som ifrågasätter exakt allt jag tänker eftersom de då lär sig att tänka själva. I samtalet med dem övas deras argumentationsförmåga och så även min. Denna kapacitet att kritiskt granska regler är så oehört värdefull för att lära sig ta ansvar för sitt eget handlande enligt min åsikt.
Sedan kommer jag att göra allt som står i min makt för att inte göra skillnad beroende på kön eftersom detta är en social konstruktion som hindrar frigörelse i den bemärkelse som jag vill att människor ska få uppleva. Men sure, om min potentiella dotter/son vill vara fast i en könsroll så får hon/han väl vara det men det kommer inte ske utan debatt om varför de tänker på det sättet (dock med respekt, även om jag tror att det är svårt som förälder att ha det inför ngt som man känner att man vet så mkt mer om).
Sedan tror jag inte att du behöver oroa dig för varken bikini på stan (det är ju så nedrans kallt i Sverige så vem pallar det eg. 
) eller stringtrosors inverkan på tidig sexualdebut, det handlar om så mkt mer. Om ditt barn blir en bokmal som inte är ett dugg intresserad av sex innan hon fyller, tja, 20 men vill ha stringtrosor för att slippa bli mobbad för att troskanten syns på stretchjeansen när hon är 13 och extremt känslig för utfrysning (det räckte ju, jag minns det som igår) så tror jag att du kanske eventuellt tänker om lite i frågan . Eller så gör du inte det och det går bra ändå, (dvs. barnen gör inte knarkrevolt och bryter mot alla era ideal å det grövsta) sådant är ju så sjukt svårt att veta.
Huvudsaken är ju att man gör sitt bästa. Typ såhär (dåligt ljud och inte hela men ändå):
">
ojoj. hur orkar ni sitta och fundera på hur ni ska uppfostra era framtida tonåringar och förfasas över deras klädval. dios mio, lev i nuet lite och ta framtidens bekymmer då de kommer!
Höjer champangeglaset och säger skål 
Jag kan bara svara för mig själv och jag är en väldigt analyserande person som reflekterar över det mesta som kan tänkas komma i min väg. I vissa fall är det en svaghet och i vissa fall en styrka. Man är inte en sämre person för att man inte "lever i nuet". Jag hade aldrig uppnåt eller överhuvudtaget satt upp höga mål för mig själv om jag inte hade planerat och reflekterat utan bara flutit med. Huvudsaken är att man mår bra och inte låter reflektionerna tynga ned en så man inte kan vara lycklig i nuet men det tycker jag är en annan sak.
oh jag, vi är överens. Kommer vara en sträng underbar mamma:)
Vill inte ha nagra bortskamda snorvalpar, ar val det som ar prioriteringen for oss. Svenska barn ar fruktansvart bortskamda, oxa jag.
Nar dom ar sma sa vill vi inte ha nagra klang-ungar, gnallisar som man inte kan lamna bort i ens en stund, som alltid ska sitta pa hoften.
Och det hanger ihop med att vi inte bara ar foraldrar, utan manniskor forst och framst. Vill garna kunna fortsatta ga till Friskis 2 kvallar i veckan t.ex...
Oxa valdigt viktigt att vi inte har olika asikter infor barnen. T.ex en slakting till mig har en son med ADHD och da ar det ju viktigt med rutiner. Hon vill inte att han sitter vid datorn hela natten, utan fikar med dom nar dom har gaster sen gar och lagger sig i hyfsad tid.
Men hennes man sager till henne att lata grabben vara, saklart han tycker mamma ar trakig och dum da. Tycker dom olika tycker jag inte dom ska diskutera, och gralar, om det infor barnen. Har ju sjalv satt hur ungen skrattar at mamma, och skiter rakt ut sagt i henne. Far man inte som man vill gar man till pappa, da far man som man vill.
