• Jasmina E

    Är ni överens om hur ni vill uppfostra era barn?

    Hej alla

    Som rubriken lyder helt enkelt. Är det något som varit självklart er emellan eller har ni känt er manade att sitta ner och diskutera hur ni vill ha det med barnen?

    Vore kul att höra hur ni andra resonerat

  • Svar på tråden Är ni överens om hur ni vill uppfostra era barn?
  • Jasmina E
    passionsblomman skrev 2009-01-11 19:42:51 följande:
    Ja, vi är överens på det stora hela. Vår syn på barnuppfostran speglar våra värderingar i övrigt och eftersom de vilar på ganska liknande värdegrund så är just barnuppfortran inte ett hetare ämne än något annat härhemma. Även om vi har våra diskussioner ibland. De brukar ofta grunda sig i att vi kommunicerar lite olika och har missförstått varandra, eller på att man är trött och grining och inte orkar förstå varandra.Det absolut viktigaste för oss är att lära vår son innebörden av integritet. Vi tror att har han dess djupa innebörd med sig ut i livet kommer han att ha nycklar att lösa väldigt mycket och kunna lyssan både på sig själv, oss och andra.
    Vill du utveckla det lite? Hur menar du att ni ska lära honom innebörden av integritet lite mer konkret? Du får ursäkta om jag verkar korkad.
  • Jasmina E
    MolsonCanadian skrev 2009-01-11 19:43:50 följande:
    Fast det är ju en hel vetenskap som du ratar då. Som om det inte alls går att utröna föräldraförmåga hos föräldrar om man själv inte har barn. Så är det ju inte. Ta bara en sådan sak som anknytning. Visst sjutton kan man som icke-förälder se om ett barn anknyter till sina föräldrar eller inte.
    Jag håller med. *surprise*

    Men det är många som tror att man måste ha upplevt alla tänkbara situationer i livet för att kunna uttala sig om dem. Inte riktigt i enlighet med min verklighetsförankring dock.
  • MolsonCanadian

    Alltså, jag jobbar ju med kriminella ungdomar (och annat löst folk ) och jag vill tro att även ett oskolat öga ofta kan se var och hur föräldraförmågor brister.

    Man kan ju även vända på det. Om man inte har varit förälder, så har man ju varit barn och det kommer man ganska långt med.

    Jasmina E skrev 2009-01-11 19:46:29 följande:


    Jag håller med. *surprise* Men det är många som tror att man måste ha upplevt alla tänkbara situationer i livet för att kunna uttala sig om dem. Inte riktigt i enlighet med min verklighetsförankring dock.
  • fromheretoeternity

    Precis så tycker jag också! Det enda jag och sambon kan enas om än så länge vad gäller att skaffa barn är att vi ska vara ett team som stöttar varandra och som tar gemensamma beslut som vi sedan står eniga i. Så har alltid mina föräldrar gjort och det har varit en stor trygghet tror jag.
    Sen ska det givetvis finnas plats för diskusion och kompromisser!


    didis skrev 2009-01-11 19:23:02 följande:
    Det är nog inte många (tack och lov!) som uppfostrar sina barn så som de en gång planerade.Det viktigaste är att föräldrarna är överens sinsemellan och att barnen vet att om den ena föräldern säger nej kan man inte gå till nästa och få ett ja (för då gäller nämligen det första nejet).
  • didis

    Jasmina E skrev 2009-01-11 19:46:29 följande:


    Jag håller med. *surprise* Men det är många som tror att man måste ha upplevt alla tänkbara situationer i livet för att kunna uttala sig om dem. Inte riktigt i enlighet med min verklighetsförankring dock.
    Nej men har man inte upplevt det kan man uttrycka sig med mer ödmjukhet.

    Jag kan föreställa mig hur det skulle kännas att tex förlora ett barn men eftersom jag tack o lov aldrig gjort det uttrycker jag med stor försiktighet hur jag TROR jag skulle reagera.

    Alla barn är dessutom olika och har olika behov. Det som känns rätt innan man skaffat barn (eller med första barnet) behöver inte nödvändigtvis kännas rätt när man står där med barnet framför sig.

    Vissa barn kan hantera frihet bättre, vissa behöver mer vägledning etc etc
  • Jasmina E
    MolsonCanadian skrev 2009-01-11 20:04:36 följande:
    Alltså, jag jobbar ju med kriminella ungdomar (och annat löst folk ) och jag vill tro att även ett oskolat öga ofta kan se var och hur föräldraförmågor brister. Man kan ju även vända på det. Om man inte har varit förälder, så har man ju varit barn och det kommer man ganska långt med. Jasmina E skrev 2009-01-11 19:46:29 följande:
    Lite nyfiken på vad du menade med att ni skulle kolla er först innan ni ens försöker? Tänker du på typ fertilitetskontroll av något slag eller bara rent allmänt att allt ser bra ut?
  • Jasmina E
    didis skrev 2009-01-11 20:08:35 följande:
    Jasmina E skrev 2009-01-11 19:46:29 följande:Nej men har man inte upplevt det kan man uttrycka sig med mer ödmjukhet.Jag kan föreställa mig hur det skulle kännas att tex förlora ett barn men eftersom jag tack o lov aldrig gjort det uttrycker jag med stor försiktighet hur jag TROR jag skulle reagera.Alla barn är dessutom olika och har olika behov. Det som känns rätt innan man skaffat barn (eller med första barnet) behöver inte nödvändigtvis kännas rätt när man står där med barnet framför sig.Vissa barn kan hantera frihet bättre, vissa behöver mer vägledning etc etc
    Vad menar du med mer ödmjukhet? Är det någon som uttryckt sig illa tycker du?

    Men det är klart att man kan ha skaffat sig mycket erfarenhet med barn och ungdomar innan man själv får barn och att man kan se vart man själv skulle vilja göra något annorlunda.

    Ju mer man reflekterar över såna här viktiga saker desto bättre tycker jag.
  • MolsonCanadian

    Nä, jag har två systrar som är funktionshindrade så vi ska kolla våra gener innan. Visar det sig att det är risk för att vi får barn med deras funktionshinder så kommer barn inte vara aktuellt i vårt liv.

    Jasmina E skrev 2009-01-11 20:08:40 följande:


    Lite nyfiken på vad du menade med att ni skulle kolla er först innan ni ens försöker? Tänker du på typ fertilitetskontroll av något slag eller bara rent allmänt att allt ser bra ut?
  • passionsblomman

    Jag menar att om han (vi har en son-än så länge) vet vad integritet är, och har egen sådan, kommer han att kunna fungera bra tillsammans ed andra, utan att behöva kränka andra eller låta sig kränkas själv. Han kommer också att ha tryggehet i sig själv att stå för sig själv och den han är och därmed också våga öppna upp för djup gemenskap med andra, både vänskaps-och kärleksrelationer.

    Han kommer också att kunna lyssna till sitt hjärta och veta vilket håll han ska gå åt i olika vägskäl. Just integriteten är så viktig och hör ihop med självförtroende och själkänsla, trygghet, kärlek, respekt och gränser, ja många av alla de ord som känns viktiga i samband med barnuppfostran för mig och min sambo. Integritet inefattar både en själv och andra, och jag är väldigt glad att tex vår sons skola jobbar mycket med det begreppet och barnens relationer.

    Jasmina E skrev 2009-01-11 19:44:49 följande:


    Vill du utveckla det lite? Hur menar du att ni ska lära honom innebörden av integritet lite mer konkret? Du får ursäkta om jag verkar korkad.
  • didis

    Jasmina E skrev 2009-01-11 20:11:34 följande:


    Vad menar du med mer ödmjukhet? Är det någon som uttryckt sig illa tycker du?Men det är klart att man kan ha skaffat sig mycket erfarenhet med barn och ungdomar innan man själv får barn och att man kan se vart man själv skulle vilja göra något annorlunda. Ju mer man reflekterar över såna här viktiga saker desto bättre tycker jag.
    Med ödmjukhet menar jag att inte uttala sig tvärsäkert om hur man kommer att göra.

    Jag har tyvärr erfarenhet av nära personers död men utgår ändå ifrån att det är något helt annorlunda än om mina barn avled.

    Alltså: bara för att man har erfarenhet av det ena betyder inte det per automatik att man reagerar likadant i det andra.

    Att reflektera över livets innehåll är alltid nyttigt.
Svar på tråden Är ni överens om hur ni vill uppfostra era barn?