• snart vi två

    Kan man vara så egoistisk??

    Har skrivit innan om att min svägerska inte vart så glad över att vi har ångrat oss och bara vill ha ett litet bröllop. Nu har he***tet braka loss kan jag ju säga

    Så här är det:

    Jag och min blivande man ska fylla 30 år i början på nästa år och vi har redan bokat en resa från den 3 mars och eftersom vi bara vill ha ett litet bröllop, så tänkte vi att vi kan ju passa på innan vi åker. Så blir resan en bröllopsresa med.

    VI hade tänkt oss den 2 mars, men eftersom det är en söndag så fick vi veta av kyrkan att de har inte vigslar på söndagar. Så vi bokade den 1 mars. Enklast enligt oss eftersom hans mamma ska komma ner och sitta barnvakt när vi åker på resan (hon bor 125 mil bort) så då kan hon vara med också.

    Nu till problemet:

    Jo det är ju så att min svägerska fyller ju år just den dagen, hon blir 24 år. Det är så att hon vill ha sin dag för sig själv och vill inte att den dagen ska knippas med att vi gifter oss. Hon har aldrig jobbat, så hon fattar inte att folk som bor långt bort kan inte bara komma hur som helst och eftersom min svärmor ändå ska ner just då så anser vi att det är ju jätte bra tidpungt.

    Nu är det så att hon har sagt upp bekantskapen helt, jag kommer aldrig få träffa min brors barn igen osv

    Jag har gråtit hela dagen och mår så dåligt. Min bror är en sådan snäll kille så han vågar inte säga ifrån, han är verkligen nertrykt av henne.

    Detta har i sin tur medfött att jag vill INTE gifta mig den dagen eftersom den påminner om henne, så nu måste vi komma på något annat. Så nu har hon fått som hon vill ändå, men att våran vänskap är förlorad. Jag har även förlorat min bror på kuppen och jag mår bara skit.

    Hur ska jag kunna klara av detta och få min bröllopsdag till en glad och positiv dag??

  • Svar på tråden Kan man vara så egoistisk??
  • mooogn

    Har följt tråden lite på avstånd...

    TS: Så det var din svägerska som startade tråden på FL?! Såg den för ett tag sedan och tänkte då på DIN tråd och vilket sammanträffande det var

  • tattar-Emma

    Folk är inte kloka.

    Mina grannar tyckte det var så jobbigt att deras son fyller år på nyår. Barnets nioårsdag störde deras millenniefirande.

    HUR kan man tycka att nyår, även nyår 2000, går före en nioårsdag är för mig en gåta.

  • snart vi två

    Hej hej

    Jag fick ett fint sms av min svägerska nu där hon skrev:

    "Hej, tänkte bara säga att jag gräver ner strids yxan nu. Och hoppas att den slipper komma fram igen"

    Så nu undrar jag ju givetvis vad jag ska svara på den så att det inte ska bli illa igen? Om jag inte svarar så kommer hon säkert bli sur för det, så det är ett dilemma.

    Jag får alltid höra att jag är för snäll som förlåter alla så lätt, spelar ingen roll om vad de skulle ha gjort (inte otrohet eller så illa förstås). Jag kan inte vara arg länge alls.

    Hmm...det var inte lätt

  • Kaffemoster

    Fast i längden är det nog bra att vara snäll ...
    När nu svägerskan räckte ut en hand .. så ska du nog ta den .. Förhoppningsvis så har detta lärt henne en läxa och att hon tänker sig för nästa gång. Fast du kan ju hålla henne lite på sträckbänken och vänta med att svara tills i morgon

  • zukigirl
    liz_s skrev 2007-10-15 23:09:50 följande:
    snart vi två skrev 2007-10-15 17:19:05 följande: phu 24 majjjj!!! ujjjj det var ju just den dagen vi tänkte gifta oss på tur att vi valde 17 maj hahaha men alltså tror hon att universum krätsar kring henne???
    Men hallå! Det begriper ni väl att ni inte kan gifta er den dagen! Det är ju Norges nationaldag! Tänk vad många Norrmän som skulle bli förbannade.  
  • DetOrdnarSig

    Om jag var du skulle jag förlåta henne. Ingen vinner något på att ni fortsätter tvista och jag har som jag skrev innan sett en del onödiga släktgräl eskalera och det kan bli riktigt jobbigt. Det ska väljas sida osv.

    Jag förstår dig dock helt om det sitter långt inne. Jag skulle förlåta, men INTE glömma hennes beteende i första taget.

  • Shanti

    OCH MIN SONS FÖDELSEDAG, HUA.


    zukigirl skrev 2007-10-17 20:44:25 följande:
    Men hallå! Det begriper ni väl att ni inte kan gifta er den dagen! Det är ju Norges nationaldag! Tänk vad många Norrmän som skulle bli förbannade.  
  • Lilltrolle

    Trevligt att hon tar initiativet, om jag vore du skulle jag svara att ni kan träffas och prata igenom det som hänt. Ni behöver ventilera det här och inte bara sopa det under mattan - så ni får ett ordentligt avslut.
    Sen tycker jag personligen att hon behöver lära sig att det inte går att bete sig som en bortskämd barnunge/jubelidiot och komma undan med det genom att skicka ett sms "där hon gräver ner stridsyxan" man BER OM URSÄKT och inget annat och man gör det öga mot öga...

    Lycka till!!

  • snart vi två

    Ja mamma sa med att vi borde träffas och prata igenom detta, men jag känner att jag orkar inte älta det mer, vet att det är fel och sopa under mattan, men som det känns nu så orkar jag inte, är rädd att det kommer bli värre då.

    Jag kommer aldrig att glömma detta, men jag förlåter henne. Vet även med att fast jag har sagt att hon inte kommer få komma på bröllopet så kommer hon att bli bjuden, för jag kan inte vara långsint.

  • Lilltrolle

    Jag har full förståelse för att du inte orkar och jag är inte heller långsint, jag tror på förlåtelsen MEN tänk igenom hur du kommer att känna när hon gör nästa grej. Att du är ok med detta då och inte känner att jag borde ha markerat ordentligt förra gången. För jag är väldigt tveksam till att hon har lärt sig något, att hon inte ens har vett att be om ursäkt talar sitt tydliga språk.....
    Jag vill bara att DU mår bra, att DU verkligen tänker igenom det - det är så himla lätt att säga att man förlåter men när det uppstår igen kan det kännas annorlunda och DET är inte roligt. Man vill ju inte bli bitter...

  • Little Nikki

    Hahaha! Stackars svägerska ! Hon har nog haft en inbillning om att hela världen kretsar runt henne å så kommer du å bara sabbar det så!

    Förlåt henne - hon kommer skämmas resten av sitt liv för det här - det e straff nog tycker jag.

    Fatta vad hon kommer tycka att hon själv va dum i huvet när hon kommer upp i min ålder (33) och det sista man vill e å fira sin födelsedag.....

  • Little Nikki

    Hurra för dig! Läste nu att du inte ville va långsint! Det e bra!

  • DetOrdnarSig

    Jag kan förstå viljan att göra en markering angående hennes beteende, men jag är skeptisk till hur meningsfullt det är. Som du skriver är ju risken att det hela blossar upp igen. Hon har ett stort ego som just blivit omskakat lite grann, hon kanske inte är mottaglig för så väldigt mycket mer tillplattning just nu och då kommer reaktionen bli ilska osv. igen. Jag tror faktiskt att hon har lärt sig något av allt det här, att hon blivit nedtagen på jorden lite av detta. Sedan har hon många steg kvar där hon behöver lära sig att kontrollera sitt ego och utveckla lite empatisk förmåga.

    Jag tror tyvärr att det är svårt att förhindra att hon gör något liknande igen. Det är svårt/omöjligt att få folk att förändras. Utveckling måste komma inifrån och jag tror som sagt att det tagits något litet baby-step där som det är. Personligen skulle jag aldrig känna bitterhet över andras beteende och oförmåga att ändras (jo, kanske om det var någon av mina föräldrar som betedde sig så illa).

Svar på tråden Kan man vara så egoistisk??