Kan man vara så egoistisk??
Har skrivit innan om att min svägerska inte vart så glad över att vi har ångrat oss och bara vill ha ett litet bröllop. Nu har he***tet braka loss kan jag ju säga
Så här är det:
Jag och min blivande man ska fylla 30 år i början på nästa år och vi har redan bokat en resa från den 3 mars och eftersom vi bara vill ha ett litet bröllop, så tänkte vi att vi kan ju passa på innan vi åker. Så blir resan en bröllopsresa med.
VI hade tänkt oss den 2 mars, men eftersom det är en söndag så fick vi veta av kyrkan att de har inte vigslar på söndagar. Så vi bokade den 1 mars. Enklast enligt oss eftersom hans mamma ska komma ner och sitta barnvakt när vi åker på resan (hon bor 125 mil bort) så då kan hon vara med också.
Nu till problemet:
Jo det är ju så att min svägerska fyller ju år just den dagen, hon blir 24 år. Det är så att hon vill ha sin dag för sig själv och vill inte att den dagen ska knippas med att vi gifter oss. Hon har aldrig jobbat, så hon fattar inte att folk som bor långt bort kan inte bara komma hur som helst och eftersom min svärmor ändå ska ner just då så anser vi att det är ju jätte bra tidpungt.
Nu är det så att hon har sagt upp bekantskapen helt, jag kommer aldrig få träffa min brors barn igen osv
Jag har gråtit hela dagen och mår så dåligt. Min bror är en sådan snäll kille så han vågar inte säga ifrån, han är verkligen nertrykt av henne.
Detta har i sin tur medfött att jag vill INTE gifta mig den dagen eftersom den påminner om henne, så nu måste vi komma på något annat. Så nu har hon fått som hon vill ändå, men att våran vänskap är förlorad. Jag har även förlorat min bror på kuppen och jag mår bara skit.
Hur ska jag kunna klara av detta och få min bröllopsdag till en glad och positiv dag??
*grunnar*