Hej alla blivande brudar och makar!
Jag funderade bara på om det är någon mer där ute som gifter sig nästa vår?
Vi gifter oss i april, och samtidigt som det är vettigt att vänta tills dess börjar jag bli rastlös då vi egentligen har det mesta färdigplanerat..
Någon mer som upplever det så?
Skulle vara kul att prata med någon annan i samma sits, och jag pratar gärna med alla er andra också såklart!
yrvädret:
vad kul för dig!
*vill nästan vara med* :)
ska bli kul å fika med er!
ni får skynda på flyttningen lite :D
Lindha: Vi har faktiskt tittat i dom delarna också, men inte hittat något som riktigt tilltalar oss än, även fast det är väldigt mysigt där. Men väster är ändå väster och vi har hela våra familjer här. Men dyker det upp något fint i öster/norr så varför inte?
Hur går det annars då? Med planering och så?
Yrvädret: Jag satt också i den salen. Vart satt du? Längst fram?
Nixie
Nej, jag satt näst längst fram, andra raden från vänster. Jag antar att det var du som satt framför tentatanten i så fall, för alla andra i den salen har jag läst ihop med 
I know who you are 
Yrvädret: Jo, det var jag som satt framför tentatanten. Du hade svart på dig va?
Yrvädret: Kan tillägga att mina bröllopsplaner är hemliga än så länge och det vore dumt om Annika fick veta om det... Hon bor nämligen på samma gård som mina föräldrar.... Så säg inget! :)
Oki - kniper tjäft
hm - jag kan nog ha haft svart på mig (guldfiskminne som jag har)
Våra bröllopsplaner är också hemliga, vi berättar i slutet av juni. Men vad det är svårt att hålla sig från att säga något...
det här har änna förvandlats till en studietråd...
hehe, men snart är det slut med studierna - och då blir det inget mer studiesnack, jag lovar!!
Hade jättekul igår, massor att göra dock -
hade hela släkten här, inklusive min katträdda syster som blev livrädd så fort Tuva kom inom 2 meters radie från henne. Problemet är att hon skrämmer upp sina två döttrar så till den milda grad att de börjar skrika och hoppa och springa såfort Tuva kommer.
Tuva, som inte är van vid katträdda människor, blev ganska snart sur och irriterad på allt gap, hon satt och piskade med svansen bra mycket. Så då fick hon vara för sig själv i sovrummet istället, och hon protesterade inte, kan tilläggas.
Blir lite småförbannad på min syster när hon håller på sådär - det finns liksom ingen anledning alls. Men hon går och inbillar sig att Tuva ska hoppa upp på henne och börja bita och klösas (vilket hon aldrig gör) "Hon kommer attackera mig" var det enda syrran gick omkring och sa... jaja, knäppis... Hennes döttrar, som då skräms upp, har en förmåga att börja springa och gärna då in till ett annat rum och smälla igen dörren efter sig. Och syrran säger ju inte till, utan då får jag gripa in och säga till på skarpen att de inte får slå igen dörrarna - min skräck är att Tuva kommer precis när de gör det och så krossar de tassen eller svansen på henne. Borde skicka syster på fobiterapi... kanske ska skramla ihop en session åt henne...
Förlovade mig i lördags och det är riktigt svårt att inte dela med sig av alla planer man går och bär på! :)
