BT-Veteraner

Aniara4 Vi hade fysutvärdering i dag - vilket var 4 varv på en 500 meter lång slinga i kulvertar så det var lite backigt och slingrigt bitvis. 
Först gick vi ett gemensamt varv för att få se hur slingan gick - sen var det dags för 4 varv i så rask takt som vi klarade (med pulsmätare)
De 2 första varven gick rätt ok men varv 3 började min yrsel komma som ett sus i öronen och sista varvet gick jag med ena handen i väggen för att liksom "förankra" mig där...
Men envis som man är så vill man ju inte ge upp.
2 kilometer är ju liksom något som de flesta klarar utan problem och jag ville inte vara den enda i gruppen som inte genomförde det.
Men som det känns nu så kanske jag skulle hoppat av efter varv 3 ändå... Men det är dags att komma på det nu  

Har du testat sådana där knästöd som man drar på knäna?
Det funkar inte på mig eftersom skillnaden mellan under knäet och över knäet är väldigt stor, så om jag ska ha något som passar ovanför knäet så sitter det inte tigth under (ger inget stöd alltså) och om jag tar något som sitter bra under så vill dom glida ner  eftersom det blir så himla tight ovanför så det knappt går att dra upp dom till rätt höjd.
Men om man kan ha sådana så brukar det ju hjälpa en hel del. Jag brukar ibland linda bara precis under knäet. Det ger också lite stöd  

Har fastnat för denna: http://www.fagert.se/shop/vogue-1094  den långa varianten. Har alltid föreställt mig typ båtringning och fluffig kjol, och är rätt så säker på att jag passar bra i det också. Har dock inte hittat något liknande när jag har kollat runt lite. Har i och för sig inte toksökt, men känslan jag får är att axelbandslöst eller möjligtvis vanliga axelband är det som finns. 

Har inte pratat med sömmerskan än. Ska höra vad hon tar och om det går och så vidare, annars får jag väl ändra mig och köpa en. :) 

Varje gång jag läser om hur hopplöst det är att hitta bh i stor storlek så känner jag mig rätt nöjd över mina små b-kupor  

 Jag är en sån som gillar gruppträning, behöver nån som talar om vad jag ska göra och hur länge. Och så lite musik på det, då blir det nästan som dans :)  Började vårterminen med gympa i måndags, så himla skönt det var. Nästa vecka ska jag prova ett nytt pass som ska gå på onsdagar, det var stepinspirerat. 

 Och vissa vänskapsrelationer är bäst att avsluta, så är det alltid. Det är väl inte så lätt dock.. 

Snowstars: Jag letade efter liknande klänningar fast med släp när jag skulle gifta mig. Helt hopplöst. Till slut så gjorde jag ett collage av de klänningar som kom närmast i de olika delarna och fick den uppsydd medan vi var i Thailand.

Ja, det är den känslan jag också har. Därför tänkte jag försöka sy upp här hemma. Eventuellt kan man kanske skicka en bild till nåt Kina-företag men jag vill helst undvika det om det går. 

Nåväl, för att gå ifrån bröllopspratet. Det är kallt i Norrland nu. -27 har vi haft idag och vi har nog ändå inte kallast. Tur man har en superhund med tjock päls. Han kör ner huvudet i pudersnön och slår en kullerbytta. Inte kallt, alltså ;)  Själv fick jag pälsa på mig rejält för att gå en rastningsrunda. Men det är mysigt när man kommer in igen :)  

Här nere i Sörlandet så är kylan rätt måttlig. Jag tyckte att det egentligen var lite onödigt att pälsa på Lillan ordenligt med både fleeceovarall och filt när vi bara skulle ut till bilen, åka fem minuter och sedan in igen (-5). Det var tur att jag gjorde det i alla fall för...

När jag stoppat in bilbarnstolen med henne i, så hör jag hur centrallåset klickar till. Jag stänger dörren och trevar efter nyckeln för att låsa upp igen. Men i handen fanns ingen nyckel längre. Den låg på sätet bredvid Lillan i den låsta bilen.

In i huset och hämtade reservnyckeln och tryckte den i det enda fungerande fysiska låset. Tvärstopp. Hårtork och låsolja. Inget händer. Lillan har nu tröttnat på att sitta ensam i en stillastående bil och börjar skrika. Efter 30 minuter ringde jag en låssmed. Som hänvisade till nästa, och nästa. Lillan tystnar en stund och sysselsätter sig med prasselfilten. Puh. En låssmed dyker upp och börjar joxa, och fixa, och dona. Lillan börjar skrika igen, och gråter, och skriker mera. Plus en liten utmattad sovpaus. Efter totalt 2 timmar får vi äntligen ut Rebecca och jag var nära att få ett nervöst sammanbrott. Då var hon, tack och lov, helt varm och go'.

Nu när det är svalt så är både bastun och dubbeljacuzzin extra sköna. Vi sitter alla tre och myser i vårt mini-spa.

Oj vilken mardröm Lenblo
Sånt där man absolut inte vill ska hända.
Skönt att det gick bra i alla fall  

Men oj, vilken mardröm! Och att inte låssmederna prioriterar en sån situation?!

Jag antar att jag borde vara tacksam att den första inte släppte allt de hade för händer och debiterade mig tredubbla priset. Det kändes inte riktigt så dock. Den tredje firman var i alla fall på plats inom tio minuter. Att få upp bilen sedan var ju en annan femma. Jag var i alla fall så lättad efteråt att jag tyckte att 980:- lät som en struntsumma jag glatt betalade.

Men usch, Lenblo. Jag skulle ha fått panik. OCh kanske liksom inte klarat att göra något mer. Tur i alla fall att du bor där det finns låssmeder, i min lilla stad finns en, i min hemort finns nog ingen alls.. Fast de som jobbar med bärgning brukar kunna fixa det mesta.