BT-Veteraner

Hemma igen.
Helgen har gått fort...

Sitter nu med vovven i knäet, han vågar inte släppa mig för han är rädd att jag ska försvinna också (husse åkte och lämnade tillbaka hyrfilm + handla mat) 

daniiel: då hoppas jag att du är friskare NU då   Och skönt att du är nöjd med klänningen! 

I helgen rensade vi ur alla garderober. Fick ihop en sopsäck med kläder som var urtvättade, blekta och trasiga samt en ICAkasse med fina kläder som vi aldrig använder. Så de ligger ute på tradera nu. Hojta om ni vill handla av mig :P Rensade även ut lite gamla och fula påslakan.

Idag är jag ledig igen och tänker bland annat putsa fönster. Känner mig faktiskt tacksam över att jag har tid att fixa hemma, även om jag tycker det är tråkigt ;)  Men jag är lite en sån som måste göra saker för att må bra så det är tur det finns saker att göra. 

Jag var kallad till Ortopeden i Måndags.
Hade ingen aning om varför, det sista jag hört var ju att dom inte kunde göra något mer åt handen/ fingret (som är det senaste "projektet" ) och allt annat är ju avskrivet sedan länge.
Sista kontakten hade jag ju med läkaren via telefon, då kom vi överens om att hon skulle skicka en remiss så jag fick röntga fötterna, för min vanliga läkare trodde att lilltå-lederna på fötterna skulle kunna ge ledtrådar till varför min led i vänster ringfinger var så konstig (knölen jag har där).
För min vanliga doktor tyckte att mina lilltåleder verkade vara skadade på ett liknande sätt.

Så jag åkte ju och röntgad dom och sen kom svaret:
"Röntgenbilderna visar inga avvikelser annat än på vänster fot, men de avvikelserna sammankopplas med den tidigare operationen och har därför inget samband med problemet på handen" 

Jahapp det var ju det trodde jag, och så dök den där kallelsen ner...

Jag kom till ortopeden och fick träffa min handkirurg som satt och studerade vad jag trodde var röntgenbilden av höger fot.
Hon började med att säga något om operationen av foten och jag sa ju direkt då att det var vänster... Så hon förklarade att röntgenbilden liksom är "spegelvänd" eller att man typ ser den underifrån. Så det var rätt fot hon kollade på.
Hon kallade in en fotspecialist från tvärs över korridoren som kollade lite snabbt på bilderna och på min fot.

Han konstaterade att jag har fått broskförbening i ett par leder och att metatarsale 5 och 4 (benen mellan lilltå+ tån bredvid lilltån och häl var sammanväxta på den sida som är mot hälen. Jag har även "böjt" metatarsale 3 (långtå-benet eller vad man ska säga) så att den del av benet som ligger upp mot tårna liksom trycks mot sulan av foten som "ett hammarhuvud mot en spik" som han sa. Och det kan ju förklara varför jag har så himla svårt med skor och att det gör ont att stå och gå.

Så nu ska jag få operera om foten  
Dom ska rensa upp brosket i lederna, se om dom kan putsa till det där hammarhuvudet och försöka dela på dom sammanväxta mellanfotsbenen så att dom kan röra sig fritt igen. Och det bör hjälpa rätt bra mot smärtan 

Chicita: Inte undra på att du haft ont! Förhoppningsvis kan en eller ett par operationer åtminstone göra dig smärtfri (om än kanske inte till gymnast). Hopp om ett enklare liv är en trevlig sak!

Daniiel: Jag går hellre hemma med vilka graviditetskrämpor som helst än sitter och oroar mig på neonatalavdelningen. Låter som om ni haft en jobbig upplevelse.

Efter att ha släpat hem högvis med provbitar har vi två kakelsorter som skulle kunna funka hemma. Tyvärr har vi olika favoriter, men vi kommer nog fram till något.
Pappa dök plötsligt upp i veckan och installerade diskmaskinen, fixade en vagga i taket i hårdbetongen, snyggade till det ojämna hål där det en gång varit en vägg, lagade vår bil som strejkade på flera ologiska sätt, bytte ytterdörr inklusive foder (läckte sjuka mängder värme i vintras), knäckte till ett nedfällbart skötbord så det fick plats i badrummet och fixerade massor av köksöverskåp i den mjöliga lättbetongen så att vi vågar fylla dem. Jag har säkert glömt några punkter.

Avlivat min nio år gamla katt. En infektion som aldrig gick över och  till slut visade sig bero på en tumör. Tur att jag har en medkännande veterinär.

Två veckor kvar till beräknat födelsedatum. Vi gjorde ett storleksbestämmande ultraljud tidigare i veckan då min man vägde 4,8 när han föddes. Dessutom i säte så svärmor snittades. Min mage har legat mitt på normalstrecket hela tiden.

Nu visade det sig att barnet verkade väga 3,7 kg omed en beräknad födelsevikt på 4,6 kg - om jag inte går över tiden som de flesta förstföderskor gör. Barnmorskan funderade kring att sätta igång förlossningen vid v. 40 blankt så att den inte blir ännu större - men då skulle jag ju fortfarande behöva föda ut en rejält stor bebis med de ökade riskerna som kommer med storleken: sprickor i ändtarmen och att bebisen fastnar med axlarna i bäckenet. Plus att  uppstartade förlossningar på förstföderskor ökar risken för värksvaghet, sugklocke- eller tångförlossning, akut kejsarsnitt och det mesta annat läskigt man kan komma på.

Det där med vaginal förlossning ter sig plötsligt som en ganska dålig idé men planerat snitt kräver att jag övertygar läkaren om att det är en verkligt dålig idé. Vissa försöker inflika att det går fint för vissa ändå, men det känns som att köra mot ett träd utan säkerhetsbälte - vissa kliver ju ur bilen oskadda.

Möte med läkaren 16/9. Ska läsa på ordentligt på procentsatserna och verkar de inte lugnande så får jag väl stålsätta mig inför att vara en mycket besvärlig patient. Det sista underlättas ju lite av att jag är läkare själv.

Lenblo Ja om inte annat så kanske smärtan i foten minskar efter operationerna och då har jag ju "bara" axel/nacke och knäna kvar (ja och fingret då, men nu har jag ju förstorat ringarna så nu kan jag leva med det )
Alla bäckar små  

Hoppas du kan övertyga läkaren om det kloka i att snitta planerat. Men som sagt du får väl ställa in dig på att vara "besvärlig patient" annars  

Låter bra att ni fått ner valet till två alternativ. Vi hade 3, men när vi tog hem proverna och lutade dom mot väggen mellan bänken och överskåpen så blev det självklart vilket vi skulle välja. Den av oss (minns inte vem) som föredrog någon av dom andra, ändrade sig omedelbart  
Snäll pappa du har också  

Det verkar inte gå att ladda upp mer än en bild i taget. Ena kaklet:

Snyggt 

... och det andra, gjort i metall: blåsvart/vitsilver. Några åsikter?

Chicita: Kan du inte få nya knän?(Axlar är ett besvärligt elände.) Visserligen är du ju rätt ung men knäproteserna blir ju bara mer och mer hållbara och några maraton hade du väl knappast tänkt ägna dig åt ändå. I värsta fall kan det vara värt att byta ut protesen om 20 år.

Min tilltänkta ortoped-ST lär inte komma förrän i vår, jag är mycket välkommen att söka. Inget vik-behov nu i höst. Visserligen har ansvarig helt rätt i att det borde sammanfalla praktiskt med att jag återgår till jobbet efter föräldraledigheten men jag hade mycket gärna haft på papper att tjänsten är min.

En kull (sex stycken) oplanerade ragdolls har fötts. Modern till kullen vi fick i våras efterlöpte för tredje gången(!) och var instängd, men en dag satt hon plötsligt utanför ytterdörren och ville bli insläppt i sällskap med vår hankatt. Tur i oturen att de är födda helvita och därmed rasrena. Jag slipper helst försöka skänka bort små söta bondkatter.

Jag skulle kört på den första, tror det är mindre risk att ni tröttnar på det, även om det andra var snyggt också 

Oj vad typiskt med katten då. Men tur i oturen i alla fall att det blev renrasiga 

Dom konstaterade ju redan när jag var 14-15 nånting (första året på gymnasiet, hur gammal är man då?) att mina knän är utslitna. Men att jag var för ung för att göra något åt det. 
Så det har hela tiden liksom bara legat på framtiden..."när jag blir lite äldre"
Och jag misstänker att det nu skulle heta "om jag bara går ner 20 kilo först". Och visst, det kan jag väl göra om jag sätter mig själv på svältdiet och kanske då sabbar min känsliga magkatarrsmage  
Usch man känner sig så begränsad när man har massa olika problem på olika ställen.
Jag vet inte hur min axel skulle klara om jag måste gå på kryckor heller. "läppen" sitter ju inte fast på baksidan av axeln och det är ju där trycket hamnar om man går på kryckor 
Det blir liksom lite moment 22 av det hela... Lagar man en sak så kan det vara på bekostnad av en annan...

Chicita:

Du kan ju inte vänta tills du blir 65 "för att knäna säkert ska hålla resten av livet"! Du har ju ett liv att leva fram tills dess. Det där med att gå ned 20 kg är något jag hört förr av luttrade distriktsläkare, men hur skulle du kunna gå ned 20 kg när du inte kan röra dig ordentligt? För att avlasta ett par knän som var utslitna redan vid 16 års ålder?!? Efter knäprotesoperationer ska man inte gå nämnvärt på kryckor. De snabbaste jag har erfarenhet av höll på med trappträning efter tre dagar. Ta och plåga din ortoped lite! 

Ja, när din fot hämtat sig efter operationen alltså. Där kan möjligen kryckorna vara ett problem, men i värsta fall får du sitta stilla mycket  i sex veckor och gå upp ytterligare något kilo. Beroende på hur långa köer ni har för knäproteser kan det vara värt att bli ställd i kön redan nu.

Dina axlar verkar inte vara mycket att göra åt, men resten finns det faktiskt hopp för! Det finns tom fingerledsproteser, men jag misstänkter att vare sig du eller din läkare tycker att det är värt att operera om du inte har mycket ont av det.