BT-Veteraner

Jag har äntligen fått genomhål till den som är ansvarig för specialiseringstjänsten i ortopedi som jag förtvivlat gärna vill ha. Den verkar till slut bli aktuell någon gång strax efter att jag gått på föräldraledighet... När jag sa att jag gärna tar ett vikariat och kommer in i rutinerna så länge lät han förvånad - som om jag inte tydligt sa det redan i februari.

I alla fall verkade han fortfarande glad över en entusiastisk blivande ortoped (de flesta säger: "Kom tillbaka när du är specialist") och skulle se om han kunde få in mig på schemat när han var tillbaka från en konferens v. 37.

I bästa fall hinner jag alltså jobba en vecka eller två, har något att komma tillbaka till efter något halvårs föräldraledighet, förtur till specialiseringstjänsten när den väl kommer igång och slipper arbetsförmedlingens inkompetens för all framtid. Hoppas, hoppas.

Så länge skickar jag, på arbetsförmedlingens uppmaning, måttligt intresserade mejl till vårdcentraler som ofta brukar behöva folk. Nu brukar de behöva folk som stannar längre tid än en månad så de lär vara måttligt intresserade av mig också. Tack och lov för det! Inget fel på distriktsläkeri, men det kräver en ganska lång inkörningsperiod med mycket handledning för oss som inte är distriksspecialister och att bara vara där i en månad är bortkastad tid (och stress) för både mig och vårdcentralen.

Jag är precis påväg att lägga mig en stund. Dottern och maken kommer hem om en timma och väcker mig.

Min förkylning har bara blivit värre och värre och utvecklats till någon form av magsjukeförkylning, så har inte kunnat vara på en enda lektion under min första vecka i skolan. Ja, och som grädde på moset blev min farmor inlagd på sjukhus i måndag och tidigt imorse gick hon bort. Vi har varit dit och sagt hejdå. Och trots att man vet att dom (nu tänker jag på mina mor- och farföräldrar) är gamla och sjuka, så är man aldrig förberedd.

Chicita, jag hoppas att du mår bättre nu iaf :)

Och på tal om... Hur ska man klä sig på en begravning?

Beklagar sorgen.

Hur man ska klä sig beror lite på hur nära man står och hur konservativ omgivningen är. Gammaldags etikett säger att de närmast anhöriga ska klä sig helt i svart (män i den omedelbara familjen med vit skjorta och vit slips), men det är inte så många som håller på det om man inte t.ex bor på landet och är väldigt konservativ. Familjen kan också välja att be deltagarna att inte klä sig så mörkt, det är särskilt vanligt om den avlidne var ung.

Generellt bör man klä sig diskret och propert, "den lilla svarta" med djup urringning och nätstrumpor är alltså inte särskilt lämpligt även om den är svart.  Grått och mörkblått går bra, och vitt till. Diskret makeup och inga blingiga smycken. Barn behöver inte alls vara sorgeklädda, även om man kanske kan undvika de allra knalligaste färgerna och mest uppseendeväckande kläderna.

Jag har faktiskt tänkt en del på det där med den äldre generationen just idag, eftersom det är min mormors födelsedag. Det är 20 år sedan hon dog, men jag saknar henne fortfarande så det gör ont ibland. Jag har ingen av mina mor- eller farföräldrar kvar, den enda från den generationen är en gammelmoster som jag skulle vilja ha mer kontakt med. Det är väl en del av livet och att bli "lite mer än vuxen", att man fullt ut börjar bli medveten om tidens gång och vad den innebär. Och snart är det föräldrarnas tur (jag har nog äldre föräldrar än du!) och då är man plötsligt liksom den som är den äldre generationen själv!

daniiel jag hoppas att du får bli frisk snart och framför allt beklagar jag sorgen. 

Jag var på en begravning i våras efter en avlägsen släkting och hade på mig följande: svarta strumpbyxor, svart kjol, svart linne och svart spetströja över linnet. Kände mig som en grekisk sorgekvinna, framförallt bredvid min syster som hade svarta jeans, vit blus och svart kavaj. Men hon är smal som en sticka och kan ha allt.. Jag fick ta det som passade den dagen :P  

 

Tack :) Ja, alltså.. Min släkt är inte det minsta för det formella och att hålla på etikett och liknande. Det ger ju dock också lite större frihet eller vad man ska säga. Ingen skulle nog höja ett ögonbryn om man kom i en gul klänning med röda skor, eller en helsvart dräkt. Jag ska prata med pappa lite och pejla läget, men hur som helst måste jag nog shoppa lite.

Lägg inte för mycket pengar på kläder bara för begravningen, om du inte kommer att använda dem sen. Bättre att ta något lite nedtonat ur garderoben i så fall.

Hoppas både du och Chicita kryar på er!

Nejdå, jag har planerat att köpa nya kläder ändå, det behövs. Och jag köper aldrig något som jag inte kan använda flera gånger :) Nu är det mer att jag vill hinna köpa något före begravningen bara.

Jag hittade den här klänningen som jag blev lite kär i www.newlook.com/shop/inspire-plus-sizes/dresses/inspire-burgundy-jacquard-floral-belted-skater-dress_291058169 men jag tror tyvärr inte att jag skulle hinna få den i tid. Det var ju bra pris på den iaf :)

Jag får beklaga daniiel. 
Tidens gång är ju inget man kan styra över och även om det är väntat så gör det ju inte mindre ont i hjärtat när någon man älskar försvinner.

Klänningen du visade var jättefin och absolut passande tycker jag.

Till mammas begravning köpte jag en svart klänning som är ordentligt strukturerad. Alltså lite mer av "ha på kontoret-klänning". Jag hade räknat med att jag kanske eventuellt skulle kunna ha den på jobbet (hotellet) vid några av de mer informella tillfällena. På gamla hotellet var det ju väldigt styrt vilka kläder man fick och inte fick ha nämligen. Men ibland bände dom på reglerna och sa "klä er snyggt och hotellmässigt bara ni inte svettas / fryser ihjäl". Tyvärr "växte jag ur" klänningen rätt fort då jag blev sjuk efter bröllopet och gick upp några kilon då som jag inte har blivit av med sen  
Men om jag kan krympa i den nu så hade den varit perfekt på nya hotellet när det är lite varmt så jag får satsa på att kunna ha den nästa år om jag är kvar då  

Tack. Nej, precis, det är ju så. Även om man är så förberedd man kan bli, så är det tungt.

Jag beställde klänningen och hoppas på det bästa. Jag behövde nya jeans också och jag tycker New Look har jättebra jeans, som dessutom bara kostar ca 160kr, så jag beställa såna också. Nu håller jag tummarna för att det ska hinna komma före begravningen och att klänningen passar. Det är ju kanske inte någon klänning jag kommer bära till vardags, men till julfesten med makens jobb, på julafton och sådär.. ja, då kan den ju faktiskt passa :)