Vi hade det i alla fall fantastiskt på mitt spa-hotell i Vadstena (Starby). En mysig liten stad att äta middag i och solen som glittrar över Vättern. Rosor utanför fönstret i parken runtomkring och hotellfrukost på vita linnedukar. När vi hade lust att besöka spa:t var det egentligen stängt, tydligen föredrog de flesta att turista dagtid och löga sig på kvällarna. Receptionisten ser att vi blir besvikna och säger: "Om ni inte hade tänkt er någon särskild behandling eller behöver någon i spa-receptionen så kan jag öppna åt er. " Så vi hade hela spa-avdelningen för oss själva så länge vi ville. Mmm... Och det var inga problem att checka ut ett par timmar senare heller (kollade vid ankomsten). Värt varje krona! 
Och därefter har vi murat om skorstenen, rivit ur köket och rivit en vägg av blåbetong. Detta med ständig hjälp av min pappa, en vecka av min bror som är takläggarlärling och en helg av en annan bror. Jag överlät allt släpande av tegelstenar och murbruk uppför långa stegar/säckar med krossad, dammande betong till övriga inblandade eftersom 1, magen trycker på kärlen så att jag inte kan andas när jag böjer mig framåt för att hålla i en stege och 2, min lätta foglossning protesterar högljutt om jag snedbelastar med en hel hink/säck av valfritt tungt material. Tack och lov inget regn!
Det utrivnna köket installerades delvis i en del av bottenvåningen som ska bli uthyrningsdel och därifrån har jag skött markservicen i 10 dagar. Rätt trist och jag känner mig löjligt könsstereotyp när jag springer upp och ned till huvudvåningen med matbrickor i famnen, men jag kan åtminstone göra något vettigt.
Min brors helt nya flickvän var med under helgen också och försökte hjälpa till. Hon är snäll, tjänstvillig - och går mig vansinnigt på nerverna:
Tack, jag föredrar att du frågar innan du börjar städa igenom mina badrumsskåp (med tamponger, gravidstickor, glidmedel och allt).
Tack, jag föredrar att du inte tar och ställer allt du hittar någon annanstans - där jag inte hittar det. Speciellt då papprena på mitt skrivbord.
Tack, om jag tycker att lakanen i min säng är så smutsiga att de behöver bytas fixar jag det enkelt själv. 
Nu är skorstenarna uppmurade igen, det tunga släpandet och kvävande dammandet över, besvärliga flickvänner borta och det nya köket ska in.
Det tar sin tid det också. IKEA-köket är visserligen standardiserat men huset är det inte. Det känns i alla fall mycket mer tillfredsställande att bygga upp och se sina drömmar sakta ta form. Med bara hälften av arbetsstyrkan kvar blir det betydligt mindre markservice också. 