Bröllopsgåvor - snåla gäster.. eller?

Jag tycker det är pinsamt att förvänta sig presenter för nån viss summa... Jag betraktas förmodligen som en som "borde" ge dyra saker då jag är heltidsarbetande ingenjör, men vad jag ger beror både på vad jag har för relation till den som ska få presenten, om jag hittar någon bra present och en hel del annat... Jag tycker det är snålt och tråkigt att önska sig pengar! (Eller ärligt talat så tycker jag önskelistor är ganska trist över huvud taget...)  Iofs så tycker jag att TS önskelista var ett roligare sätt att önska sig pengar. Men att bara hoppas på/räkna med att alla gästerna sätter in en stor slant på kontot... nja. Visserligen gjorde jag det när en av mina käraste vänner fyllde 30. Då var jag med på en gemensam present för 2-300 kr var, och det är nog bara det hon "visste" att hon fick av mig, så hon tänkte kanske att jag var snål ;) Men sen satte jag anonymt in 2000 kr på hennes konto också... För mig beror det helt på situation vad jag ger. Jag vill absolut inte att mina vänner ska känna att de fick en dyr present av mig och därför förväntas ge mig något dyrt tillbaka... som de egentligen inte har råd med. Bara det kan vara ett skäl för mig att inte ge dyra presenter.

Vi har sagt - och menar det! - till de som frågat om önskelista att vi behöver inte några presenter, vi är bara glada att alla vill komma och fira med oss. Sen är det klart att det vore roligt om vi får några paket att öppna ändå, men jag hoppas verkligen att de inte känner sig tvungna att ge något dyrt - eller något alls.

Inte nånstans har TS hävdat detta, tvärtom. Hon menar att var och en ska ge efter sin förmåga.

Nu har jag inte läst inläggen. Men det kan ju vara så att de köper något för 200 och sen så har de med sig någon annan gåva som de vill ge fysiskt med papper och allt.

Var blev tanken på alla fina minnen..o allt annat underbart som händer på festen av. Har själv varit gift 14 dagar i morgon. Har fått fotona både från festen och fotografen kan inte se mig mätt på dom.. gläds över att se våra vänner njuta av dagen.. att se vår egen glädje.

Visst har man förväntningar kanske på vissa.. men ärligt. Vad kan man göra åt det.. oki om man tycket att dom är snåla.. ska man förstöra hela dagen för det.. titta snett och tänka.. Jaja då vet jag vad jag ska ge dom..

Vi har inte koll på hur mycket vi fått för vi kollade inte helt enkelt..förutom av dom som gärna själv berättade. Tyckte det var lite obekvämt när folk frågade hur mycket jag tyckte dom skulle ge.. Blev positivt förvånad av en persons "summa" 500 kr då jag aldrig hade förväntat mig det av henne..

Nä jag tror i slutänden att ni inte kommer att lägga någon fokus på summor av vem och vad.. utan bara njuta av det underbara.

Ett tips förresten nu vet jag inte vart ni ska åka.. Men vi skrev i hotellreservationen att vi var på smekmånad vilket resulterade i att vi fick ett rum med bubbelbad och champagne med snittar vid ankomst helt utan kostnad :)

Mitt tips försök att inte kolla och inte tänka på det.. tar massa negativ energi som ni behöver lägga på förberedelser istället..

Lycka till..

Men gästerna tycker förmodligen att de gett efter förmåga / vad de tycker är rimligt att lägga. Och blir kallade snåla! Just det där att mottagaren av presenten avgör vad gästernas förmåga borde vara gillar inte jag...

mitt i prick

Och betalningsförmågan varierar mycket under året. Det här låter kanske som ett knasigt argument, men för mig är det högst reellt.

I maj-juni detta år har det varit disputationsfester (jag är forskare, så det blir mycket sånt), bröllop eller möhippa varje helg! Det är högsäsong för fester, helt enkelt. Och då har jag detta år ändå ingen släkting som tar studenten eller konfirmeras, annars brukar det sammanfalla också... Alla presenter, resekostnader, kuvertavgifter, möhippekostnader och liknande uppgår tillsammans till många tusen kronor.

Visst, man kan ju spara i förväg till vårens fester... men samtidigt ska sommarsemestern bokas, och det är dit mina sparpengar går just nu. SÅ, om man nu vill kräma ur sina gäster så mycket som möjligt, lägg inte festen i de fattigaste månaderna maj-juni eller december.

(Och som Chicita säger - vänta tills efter bröllopet med att döma dina gäster. Personliga presenter som fotoalbum, sånger och spex under festen och minnesgåvor får ni säkert också, och de sakerna, där folk har lagt ner tid och omsorg, är de dyrbaraste presenterna.)

Tummen upp.
Och jag håller med om det där med att man ibland väljer att inte avslöja vad något kostar eller ge något "anonymnt" bara för att man inte vill sätta mottagaren i en pinsam sits där denne kanske känner att "oj hur ska jag kunna bjuda tillbaka nu?

Det här är ett vardagsexempel från mitt liv. Jag har bättre ekonomi än många vänner mycket tack vare min make som har ett väldigt välbetalt jobb.
Så om vi går ut och käkar lunch och fikar så brukar vi ofta göra så att vi betalar på varsitt ställe för att det går snabbare och är enklare än om båda ska krångla med plånboken. Och jag brukar nästan alltid ta lunchen då, så får den andre ta fikat eftersom fikat är billigare. Och om jag vet att min kompis har väldigt dåligt ställt så kan jag lite fint (efter lunchen) säga att neej nu är jag så mätt att jag inte orkar en fika här. Är det ok om vi går hem till dig och dricker en kaffe istället?
Vi har pratat om detta flera gånger och vi är överens om att det egentligen inte spelar någon roll vem som betalar var eller hur mycket, bara det inte alltid är samma person som bjuder.
Men att bjuda på fika hemma med hembakta bullar kan vara lika mycket värt som en lunch på stan för det är inte det pengamässiga värdet vi går efter, utan det sociala...

Å andra sidan har jag en kompis som alltid ska bjuda igen för exakt samma summa. Så om jag betalade en big mac och co för henne en gång så vill hon att jag ska beställa samma sak nästa gång vi ska äta så det blir exakt lika. Om jag beställer något billigare (korv med bröd på macken på en resa) så får jag växelpengar av henne. Och om jag beställer något dyrare (det blev en vägkrog istället för mack exempelvis) så vill hon att jag ska betala mellanskillnaden.
Det här är en tjej som aldrig kan slappna av riktigt, som aldrig är riktigt nöjd med tillvaron som mäter lycka i kronor och ören och eftersom hon inte har några pengar så kan hon alltså aldrig vara riktigt lycklig...Precis vad jag har sagt 

Det gör inte jag heller! Att som gäst bli värderad efter hur mycket det man har gett i gåva är värt, känns väldigt bakfram, tycker jag. Även om folk kanske "har råd", kanske de helt enkelt inte "vill" ge mer?