Bröllopsgåvor - snåla gäster.. eller?

Nu får folk tycka att jag är snål men av två heltidsarbetande med bra jobb, tjänar förmodlingen mer än jag och min man. Kommer på vårt bröllop där vi lagt minst 1000 kr per person och killen är nära vän med min man och de ger ett egengjort kort och det är allt! Ja jag skulle själv aldrig gå på någons bröllop och inte ge någon present alls!! De är de enda av 57 gäster. 

De hade inga resekostnader då de bodde i samma stad och inga barn heller.  

Nu har jag inte läst hela tråden men enligt mig är det oförskämt att bli irriterad över att man får för billiga bröllopspresenter. Själv tycker jag att det är naturligt att man tar med sig en present till ett bröllop som är lite finare än man brukar ge och som står i proportion till hur nära brudparet man är, men alla är olika. Man måste ju komma ihåg att det är ni som vill gifta er och ni som vill ställa till med ett kalas som kostar 1000:-/kuvert. Man kan ju inte tycka att gästerna ska "betala igen" genom att ge en dyr present. Dessutom är det ganska dyrt att gå på bröllop, även om man inte måste resa någonstans. Det är inte alltid man har kläder som passar så då måste man köpa nya, sen blir man ibland bjuden på svensexa och möhippa som ofta kostar minst 1000:- per tillställning, och dessutom ska man köpa bröllopspresent. Ofta blir man dessutom bjuden på minst ett bröllop per säsong = ännu mer tid och pengar som går åt. Så även om gästen inte betalar något för själva festen så är ett bröllop ofta en ganska dyr tillställning ändå. Så var tacksamma att folk vill komma, så jäkla kul är det inte ens att gå på bröllop...

Betala igen har jag aldrig sagt men att gå på bröllop utan present alls när man är nära vänner det tycker jag är oförskämt, speciellt med välbetalda jobb! 

Vi har inte förväntat oss att folk ska betala igen och vi har sparat till detta och ett val vi gjort. Men det är ju lätt i bara Sverige där man kan gå på bröllopsfest utan någon present alls och bli försvarad för det! 

Det har ar intressant faktiskt! I andra kulturer ar det oerhort oforskamt att ga pa brollop utan att ge present, eller att vara snal gallanda brollopsgavor. Om ni ser pa t.ex Grekiska brollop, dar ar det tradition att man ger valdigt generosa gavor i form av kontanter som nalas fast pa brudens klanning, enligt traditionen ges den finansiella gavan som en lyckonskning for parets nya framtid tillsammans. Det ar inte ovanligt attparet gar med vinst, aven fast dem just betalat for ett stort dyrt brollop, just for att gasterna ar generosa med sina lyckonskningar.

Och traditionellt sett i Sverige, om jag inte har helt fel, sa var val det ocksa meningen med att ge en brollopsgava - just det att man gav en gava eller bidrag for att hjalpa paret infor framtiden... Tals att tankas pa.... 

På tal om andra kulturer, pratade om det med min vänn från Kina och hon kunde inte förstå att jag inte skulle tjäna på att ha bröllop, hon plussade sin budget efter sitt bröllop och då hade hon ett litet bröllop i jämförelse.

Jag tycker det är snålt att ge 200 från ett par men samtidigt kom jag på att vi har önskat oss en speciell sorts te muggar som kostar 200 kr st. Men om nån skulle ge oss det och ett kort på bröllopet  skulle vi inte tycka det var snålt men då har de ju köpt något vi vill ha! De har ändå orkat ta reda på vad vi önskar oss (vilket jag märkt att många av våra gäster har svårt med, att läsa information vi givit dem) och gått ut och köpt det. Men det är väl svårt när man bara önskar sig pengar, då blir det ju mätbart på ett helt annat sätt.

Vid tillställningar då någon tar studenten, fyller jämnt eller gifter sig lägger vi alltid minst 500 jag och min m2b.

Jag tror du missförstod mig. Jag är emot snålhet. Jag menar inte att man ska sitta och hamstra för egen räkning och aldrig kunna bjuda.
Jag går aldrig på tillställning utan en liten gåva, gåvans storlek eller pris är beroende på min ekonomiska situation för tillfället.
Men att bjuda och leva efter att ge och ta är en helt annan sak än att vara girig. Om jag går på bröllop och min ekonomi är körd i botten pga olika omständigheter, men jag letar fram ett gamalt kort på mig och bruden som 7 åringar och köper en fin ram och ramar in det. Då är de en gåva, då anstränger jag mig och bjuder efter mina förutsättningar.
Om bruden i sin tur har förväntat sig ett kuvert med en summa pengar och blir besviken då är det att  vara girig. Även om jag tjänar jätte bra är inte andra medvetna om min ekonomiska situation, jag kanske har behövt gå och rycka ut en tand precis och har 500 kr kvar att leva på, ska jag då ge bort den 500 hundringen för att annars så "kan jag inte bjuda"? Nej då är det personen som får gåvan som är girig om den tycker att det är för lite.

Jag tycker absolut att man ska leva efter att ge och ta, kunna offra för andra man bryr sig om och inte bara tänka på sig själv. Däremot finns det enligt mig inget som är så fel i festsammanhang som att man förväntar sig massa dyra saker och har mage att bli besviken på folk om inte presenten är tillräckligt dyr.

Ge och ta handlar även om att man bjuder in någon för att närvara i en stor stund i ens liv, den personen som är bjuden uppmärksammar att man är tacksam över att vara delaktig genom att ge en gåva. Men den gåvan ska inte behöva vara stor, dyr och flådig för att den ska räknas.

Hahaha... fantastiskt inlägg och jag håller faktiskt med.

Vi har helt avsagt oss presenter, med avtryck. Vi vill inte att vår bröllopsdag på något sätt ska vara förknippad med något tråkigt eller jobbigt och vi känner att vi kan göra det genom att våra gäster åtminstone slipper konstnaden för presenter.

Det viktigaste för oss är verkligen att alla kommer.

Som enda förslag, om man verkligen vill ge oss någonting, har vi sagt att vi vill ha en nedskriven bröllopshälsning som vi kan spara för framtiden.

Precis som det är frivilligt att tacka ja till inbjudan så är det frivilligt med present. Var tacksam för det ni får! Ingen har nog medvetet försökt göra er besvikna utan alla gör nog så gott de kan!

Det ÄR skitdyrt att gå på bröllop, och allas förväntningar är skyhöga. Det är jättejobbigt att försöka infria brudparets alla drömmar och förväntningar. Så jag kan inte annat än att instämma. Var glad att folk vill komma, för så jäkla kul är det inte att gå på bröllop!

Nu fick vi present från de som inte hade gett, inte att vi sagt något utan de hade helt enkelt glömt! Så alla våra gäster har gett efter sin förmåga och vi är jättenöjda med det. jag har inte klagat på att ett par gav 300 och så vidare.

Håller inte med dig tycker det är skitkul att gå på kompisars bröllop och många berömde vårt bröllop, den lyxiga maten, aktiviterna, villan med trädgård och vi hade ett grymt liveband! =)

En kompis sa att det va det bästa bröllopet han varit på och det var tredje gången han var i den fina lokalen. Våra toastmastrar var grymma och vi hade lagt ned mycket tid! =)

Vi gick hur mycket beröm somhelst! =)

Ingen här som motsätter sig mycket små gåvor har menat att det gäller människor som inte har ekonomi (om man har en mycket stor lön i vanliga fall är det ju sällan så att man har 500 kr kvar att leva på oavsett vad som hänt den månaden, det är sällan man inte har en buffert alls?) nog att ge en stor gåva.
Men ärligt talat, de flesta lever inte så, de flesta har inte exceptionella omständigheter och hemliga spelskulder och allt vad folk räknat upp här. Vi har exempel på hur 18 pers gett 65kr var, skulle alla de 18 ha en sådan exceptionellt dålig ekonomi att de inte har råd med mer?

Det handlar inte om dyrheten, för mig iaf (ska tala för mig själv) utan det handlar oma tt man har en vän kanske, som brukar gå ut på krogen två gånger i månaden där man vet att inträdet är 120 kronor, som sedan ger en hundring på ens bröllop - att den vännen värderar en så lågt, att man inte kan "bjuda till" eller ge en mer personlig ELLER dyrare gåva för att visa att man bryr sig. Antingen eller liksom, beroende på vad man kan åstadkomma.

Man tänker väl olika kring detta helt enkelt! Jag hade inte känt mig särskilt omtyckt eller speciell för mina vänner om de på min bröllopsdag spenderade mindre tid och mindre pengar än de gör på korvmojen en lördagnatt kl. 02. Det tycker jag bara är snålt.

Tycker ingen förväntar sig särskilt "dyra" grejer, de förväntar sig ganska normal ansträngning/gest från vänner och släktingar som tyvärr inte tycks bry sig nämnvärt om att visa vare sig tacksamhet eller lyckönskningar för framtiden... :/ 
Så återigen, skilj på vad det är man är besviken över - det är inte kronorna, det är "meddelandet" man sänder med sin mycket blygsamma gåva - jag bryr mig inte. OCh det framgår ju också här när folk skriver att det inte är så jäkla kul att gå på bröllop och man ska vara tacksam för att någon kommer - begriper inte varför man inte tackar nej istället om man känner så.

Jag förstår nu att mitt inlägg missuppfattades något.

1) Varje gång någon bjuder mig på ett bröllop så är jag djupt hedrad. På samma sätt som jag är hedrad varje gång någon vill att jag ska var del av en viktig händelse i deras liv. Oavsett om det handlar om dop, födelsedagar eller vad som helst. Så länge jag kan så kommer jag komma på bröllopet, var och när det än hålls. Jag kommer följa alla brudparets önskemål både vad det gäller klädsel, boende etc.

MEN... det är också det som gör att jag inte tycker att bröllop är så roliga. De är inte som en vanlig fest. Ofta är alla lite obekvämma. Jag har ännu inte varit på ett bröllop där alla verkligen är avslappnade från början. Vi vanliga svennebananer är inte vana vid långa sittningar med trerätters (eller fler) med många tal som håller på i flera timmar. Vi är inte vana vid att småprata med främlingar (för hur som haver så är ju oftast bröllopet ett ganska märkligt hopkok av folk). Jag tycker personligen också att bröllop är "jobbiga" på samma sätt som nyårsafton eller midsommar är "jobbigt". Det är en tillställning fylld till bredden med så otroligt höga förväntningar. Det ska verkligen blir "det bästa brölllopet", och ett bröllop är ju otroligt personligt så med största sannolikhet är det ju ingen tillställnings som jag hade organiserat. Vilket i och för sig kan vara roligt, men eftersom då de flesta ändå har de "klassiska" sittningsbröllopen där alla är lite obekväma och långa sittningar så blir det lite konstigt. 

Jag är också väldigt tacksam för att jag dels har så många nära och kära men också att de tar sig tid att ta sig till mitt bröllop och dela vår dag. För hur man än vrider på det är det vi som satt spelreglerna för denna dagen, tid, plats, klädsel, de ska fixa barnvakt, skjuts etc etc. Och jag är sjukt TACKSAM för varje en av våra gäster som kommer.

2) Att FÖRVÄNTA sig en present/en gåva är för mig helt ofattbart. Oavsett om man pratar bröllop eller födelsedag eller vad som helst. Att sen förvänta sig en present till ett visst värde och att lägga någon värdering i det om presenten inte uppfyller förväntningarna är verkligen helt vansinnigt enligt mig.
Jag vill ha mina vänner, släktningar, familj... nära och kära runt mig på min bröllopsdag för att jag ska få lov att dela min kärlek och lycka den dagen. För att detta kommer att bli en stor dag i mitt liv och jag kan inte tänka mig något mer fantastiskt än att mina kära vill komma och dela den med mig. Det är verkligen allt som betyder något för mig.

Ett varmt leende under dagen, en lugnande kram innan vigseln, glädjetårar, några kärleksfyllda ord, massor av skratt, dans och kärlek. Det är det enda jag hoppas på och får jag några av de sakerna under min dag så kommer jag vara lyckligast av alla.

___________________________________________________________________________________

Lycka till allihop, jag hoppas ingen ska behöva känns sig besviken på sin bröllopsdag. Det ska vara en dag fylld av lycka och kärlek. Och jag tror det sämsta man kan göra är att bygga upp förväntningarna. Tänk regn, snålblåst, trasig klänning, bortglömd bukett, äcklig mat, fisljummen dryck, att ingen dyker upp eller att folk sitter och gäspar under middagen. Tänk så blir allt över det positivt