Walk a mile!

Tala till dom. Be dom vänligt men bestämt att vara lite tysta. Tala om att du respekterar att det är deras hem och att du bara är en besökare, men att du behöver lugn och ro.

Ibland hjälper det faktiskt, om inte annat så kan det vara skönt rent psykiskt att man liksom känner att man har gjort något åt saken.

Var hemma hos en kompis för ett tag sen, stod i hallen och skulle ta på mig skorna och kände att någon väntade på att få gå förbi mig, jag vart superstressad så jag fräste till "om du bara väntar 5 sekunder så ska jag snart flytta på röven så du kommer förbi. Ok?!" Och på en gång slutade den där pressande känslan.
Min kompis (som säger sig vara synsk) började skratta och sa att det var "hennes husspöke" som ville komma förbi, men som nu stod snällt i ett hörn och väntade på mig  

Jag ska inte påstå att jag direkt tror på spöken, andar och sånt. Jag tror på det jag upplever själv och som jag inte kan förklara på något annat sätt. Men även när jag själv är med om något så kan jag till 99% hitta en naturlig förklaring till saken...
Så tro nu inte att jag är något supermedium som flummar omkring med salviarökelse här hemma  

Chicita - oj, så modigt av dig. Själv är jag mest känslig men samtidigt väldigt osäker så jag har hela tiden en känsla av att det bara är mitt huvuds hittepå..

Men sist jag var ensam husvakt här (nån mån sen) hände ett par riktigt märkliga saker, såna där saker som när man berättar för svärföräldrarna så säger de bara "jaha, det var ju konstigt" men utan att ha tagit in ett enda ord jag sagt. Som om man bara är lite fånig.

Det involverade min svärmor som kom hem och pratade med hundarna, vilket jag hörde klart och tydligt, både hennes röst, dörren och öppnades och stängdes och hundarnas upphetsning/hälsning osv. Bara det att hon faktiskt inte kom hem förrän en halvtimme senare... Bland annat. Och nu idag (innan han åkte) berättade blivanden om hur han som liten vaknade av att hans mamma gick upp och gick ut med hundarna mitt i natten, grejade med koppel, slog i dörren, pratade med hundarna osv. Medan hon hävdar att hon aldrig nånsin gått ut med hundar mitt i natten. Så vem fasen är det som grejar med hundarna här i huset??

Jag visste inte vem det var, jag fick bara en känsla av att någon var stressad och ville förbi. Precis som man kan känna att en människa står bakom en. Jag knöt ju skorna så jag hade inte tid att titta mig om  

Det är en djurvän i alla fall då. Och det bådar ju gott  

Haha, vadå, ingen rökelse? ;)¨

Nej men allvarligt talat är det lite synd att det är den bilden alla får, en flummare. Alla jag känner som är inne på det här spåret är moderna "normala" människor. No offence till de flummiga, de behövs de med!

 

Vet alldeles säkert att någon vakar över min familj. Har hört att man kan "be om hjälp" och det gör jag när det känns för tungt. Skulle vilja veta vem/vilka som är min skyddsängel/ledsagare. Andra får tycka och tänka precis vad de vill, jag vet var jag står. :) Min sambo t.ex, han tycker detta är störtlöjligt, men vi låter varandra hållas. Man kan ju inte tycka/tänka lika om allt. :)

Shhh... vi behöver ju inte avslöja allt 
Jag tycker att det är intressant, men jag är samtidigt praktiskt lagd och kan inte bara acceptera att allt som kanske verkar lite skumt = spöken (som en kompis som var övertygad om att hennes morfar hade haft ner en spegel i hennes hall. När jag frågade lite mer så visade det sig att spegeln var ca 70 år gammal och hade hängt i ett sisalsnöre som låg över en spik i alla år. Och snöret var av... Inte så långsökt att dra slutsatsen att eftersom spegeln hängde på en vägg mellan två dörrar så var det en viss rörelse i väggen och ett rätt mjukt snöre som då skavs fram och tillbaka över en spik kommer att gå av förr eller senare  ) 

Men största säkerhet så känner du inte din ledsagare, utan det är någon som du blivit tilldelad. Men dina släktingar kan finnas där ändå  

Det var ju faktiskt en mkt intressant vinkling.. Har aldrig tänkt på det så. Svärmor har flera ggr sagt att det finns en stor djurvän i varje led i deras släkt. Svärmor är djurmänniskan i sin generation och min blivanden är djurmänniskan i den yngsta generationen. Djurmänniskan i generationen innan svärmor var hon som bodde här innan. Se vad jag menar, det låter ju som hittepå alltihop!  

Men har faktiskt inte tänkt den tanken förut, men onekligen kommer husets hundar gladeligen "personen" tillmötes och hälsar samt följer med ut på promenader mitt i natten... Och om husdjuren gillar läget borde ju jag göra det? Det är som sagt bara min hund som sitter och stirrar dumt in i murstocken. Men det kanske beror på andlig ovana? Och min katt som fräser i luften, men det kan ju faktiskt bero på att han inte gillar den ena livs levande huskatten...

Ursäkta om det tog över tråden lite, det skulle ju handla om promenader och inte spöken... Kan ju återknyta lite smidigt till det ämnet genom att säga att jag kommer no way in hell gå ut med hundarna på nån sen kvällspromenad! Behöver de prompt gå finns ju kompetent personal på plats...

Lyssa på djuren, dom har bättre sinnen än oss.
Din hund känner inte "personen" men att han/hon inte morrar och reser ragg är ju ett gott tecken. 
Katter brukar inte gilla såna energier så att den är lite på tårna och bråkar med andra katten är förståeligt...

Och det är klart att du ska ut på en kvällspromenad. Om det är en djurvän så finns det inte en chans i h-vete att denne låter dig eller djuren komma till skada när ni är ute. Se det som en bodyguard  

Ja det blev lite OT men det är lugnt i den här tråden... Huvudsaken är att vi peppar varandra. Oavsett vad vi behöver för pepp  

Sitter också i ett besøkt hus nu, familjegården dær min m2bs farfar ær uppvæxt. Hær finns en gammal lada och en vind med massa spænnande saker. Fina gamla møbler men oxå andra værldskrigetgrejer, gamla hundskinn, en 20-tals barnvagn och massa gamla fotografier och brev. Igår tvættade och oljade vi ett fantastiskt teakbord och tog in det från ladan till vardagsrummet. Vi ska låna rostiga prylar från ladan, gamla verktyg och fiskegrejer och sånt till vår brøllopsdukning sen. Hur som helst reagerar både barn, vuxna och hundar hær på alltoch ingenting, men det ær ju bara slæktingar som hælsar på så jag hoppas de bara ær glada att vi ær hær och tar hand om gården då och då. Jag har stor respekt før dess historia och sakerna hær.

Nu ska vi snart iväg till köpcentret och handla lite. Förhoppningsvis både kläder och hårfärg och mat...
Men vi får se vad jag klarar. Jag blir ännu yrare, virrigare och tröttare i en sån miljö 

Oh! Det här passar ju mig :)

Jag har ett rätt "högt" mål med mina promenader.
I Halmstad finns en plats som heter Galgberget, där finns massa olika spår att gå på. Har nu gett mig in på 5km:aren och försöker jobba med flåset.

Tanken med mina promenader är att jag ska öka på kondisen såpass att jag verkligen klarar av intaget till att bli deltidsbrandman, mitt stora mål här i livet nu :-P

Men jag har ju en del "skavanker" jag med, som dåliga knän och typ ingen hålfot, heter det ens så?
Ni skriver något om MBT-skor, vad gör dessa egentligen?