E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????

Ja, det kan prästen absolut vägra och det gör de ganska ofta... Brudöverlämningen är en sed som grundar sig i att den "gamla" familjens överhuvud (pappan) överlämnade sin omyndiga dotter till sin nya förmyndare - blivande maken. I svenska kyrkan har äktenskapet alltid (iaf "på pappret") grundat sig i en överenskommelse mellan de två personerna som ska gifta sig, inte brudens pappa och den nya mannen eller hans familj. Självklart har mer eller mindre ofrivilliga äktenskap förekommet även i Sverige, kanske främst i äldre tider, men symboliken är iaf att äktenskapet ska inledas av egen fri vilja, och därför går man in tillsammans och ingen blir överlämnad från en förmyndare till en annan...

Vill man absolut göra som man vill, "för det är MIN dag, och JAG bestämmer, och prästen kan dra dit pepparn växer" så kan man ju alltid gifta sig borgerligt... nu säger jag inte alls att TS menar så, men det har ju förekommit mer än en gång på det här forumet att brudar blivit galna över att prästen vägrat gå med på brudöverlämning eller galna danser eller vad det nu må vara.

Pga att många idag aldrig har varit på ett svenskt bröllop utan enbart sett på film (och då nästan alltid amerikansk film) hur ett bröllop ska gå till så har brudöverlämning ökat i Sverige.

Har man sett det på film så är man ganska påverkad av känslorna som filmen förmedlar. Det är romantiskt, rörande och vackert, med perfekt musik, perfekt brud och perfekt brudgum.  
Man vill ha allt det där i filmen själv, för man mår så bra  just då. Inget konstigt i det.
Jag såg nyligen "27 dresses" och där säger båda huvudpersonerna att det finaste med bröllop är att se brudgumens blick när han får syn på bruden som går emot honom. Jag som själv inte tycker om brudöverlämning snyftade också och tyckte att allt var jättegulligt, men jag hade gjort precis samma sak om de hade sagt att det finaste var när dörren öppnas och man ser brudparet hand i hand med samma förväntansfulla, lite nervösa blick och hur de tillsammans tar de första stegen i sitt nya liv tillsammans.
Vi är inte medvetna om hur otroligt påverkade vi blir och hur styrda våra val egentligen är.

Verkligheten är att själva traditionen bygger på en gammal kvinnosyn där kvinnan var omyndig och lämnades över från en förmyndare (pappan) till en ny (maken). Därav så är det inte mammor som lämnar över traditionellt, de var ju underordnade sin egen make.

Just Sverige är ganska unikt eftersom vi inte har en lång tradition med brudöverlämning utan här har man i många hundra år gått in tillsammans. Själv tycker jag att detta är något att vara stolt över.

Sverige har även, om man ser sig om i världen, en bra mycket bättre kvinnosyn och bättre jämställdhet. I t ex USA är det sämre med det. Jag tror att det har mycket med att göra hur vi beter oss i det vardagliga livet och vilka signaler vi sänder ut. En sådan liten signal är att vi så länge har gått in tillsammans i äktenskapet och verkligen har visat det. Kvinnan har inte varit en gullig tjej som ska tas om hand av stora duktiga karlar.

Jag tycker mig se hur vi får mer och mer intryck från andra länder och kulturer vad gäller jämställdhet som vi måste kämpa emot. Det är lätt att bara dras med och inte märka vad som händer förrän det är för sent. Det är leksaksbolag som annonserar med blått och svart och tufft för killar men rosa och glittrigt och städ, köksleksaker för tjejer. Leksaksbutiker och klädbutiker har en så kraftig könsuppdelning att barnen inte vill se på leksaker/kläder som uppenbarligen är för det andra könet. Det fria valet försvinner. Flickor måste inte leka med bilar, pojkar måste inte leka med dockor men de ska inte heller vara tvungna att leka med vissa leksaker för att en industri tvingar in dem i ett visst fack. För er som inte har barn ännu så är det så illa att flickkläder är tightare och håller sämre än pojkkläder. Lego för flickor är inte bara rosa, det är färre och större bitar så att de inte ska behöva bry sina små hjärnor med att bygga ihop det. 
Återigen så är valen barnen gör styrda av någon annan, det fria valet är borta utan att barnen vet om det.

Vi behöver sätta ner foten och säga ifrån. Själv tycker jag att ett sätt är att inte anamma symboliska handlingar som visar upp kvinnan som ett objekt, vilket brudöverlämning gör.

Det är mina tankar. Det är bra att fundera på varför man väljer något, kanske gör man det inte av så egen fri vilja som man tror. Kanske missar man en massa för att man är styrd utan att veta om det.

Själv har jag gift mig för andra gången och jag vet precis vilket som är min favoritstund som brud. Det är de där sista skälvande sekunderna innan man går in tillsammans. Man kramar varandras händer, man ser in i varandras ögon och delar ett helt unikt ögonblick strax innan man går mot ett liv som gifta.
När väl dörrarna slås upp så går hela dagen så fort och även om allt är underbart så är den där korta stunden innan så laddad, så full av kärlek och förväntan att man minns den allra starkast. Det finns ingen annan jag skulle vilja dela den stunden med än min man.
Jag lovar att om Hollywood fick nys om detta så skulle de göra filmer som gjorde att alla ville gå in tillsammans istället.

 

Väl rutet!

Jättebra skrivet! (Som vanligt.)

Då var det dags igen!
Jag ska försöka vara så neutral som möjligt i mitt svar, själv kommer jag gå in tilsammans med min fästman, om han inte vill annorlunda, men jag brukar argumentera för att brudöverlämning inte är så hemskt eftersom jag inte tycker det. 

TS, som du säkert har märkt väcker brudöverlämning en massa känslor och många av de känner starkt att det är fel och kvinnoförnedrande, en del klagar över att det inte är svensk tradition och vissa blir nog bara riktigt sura över att det är en anglosaxisk (läs USA) tradition som tar över mer och mer. 

Många som är för säger att det är din dag-gör som ni vill, de tycker att de är en fin gest gentemot sin far mm. 

När det kommer till kritan är det du och din fästmans som bestämmer vad som känns bäst för er vilket ni tar upp med prästen, han/hon kan sen säga nej eftersom han/hon är den som är ansvarig för hur gudstjänsten skall utformas.  Dock finns det nog inga religiösa anledningar till att prästen säger nej utan det är mer politiskt. 

I Sverige har brudparet gennerellt gått in tillsammans i 700 års tid. Under de senaste 100 åren har dock brudöverlämning förekommit, till en början inte så mycket men har med senare tid ökat mer och mer.  Att vi i Sverige går in tillsammans betyder inte att män och kvinnor varit mer jämnställda här än i överiga världen, hur gärna medlemmar på detta forum vill det.  Kvinnan var lika omyndig i Sverige som i USA där kvinnor fick rösträtt 1920 och i Sverige 1921. Seden att gå in tillsammans kommer från att brudöverlämningen   genomfördes utanför kyrkan och paret gifte sig på kyrktrappen för att sen gå in tillsammans för att gå på en gudstjänst.  Således är tolkningen att det smboliserar ett jämnlikt par en efterhandskonstruktion, jag säger inte att det är fel att symboler ändrar betydelse men säga att det alltid har symboliserat jämnställdhet är fel. I den anglosaxiska traditionen har pappan eller närmaste manliga familjemedlem överlämnat bruden till brudgummen i Kyrkan istället för utanför. Även detta har ändrats sin symboliska betydelse, numer anses det, (i den anglosaxiska länderna) symbolisera att familjer förenas och att det är en vördnasfull gest gentemot den familjemedlen som överlämnar. 
 
Känn efter vad som känns rätt för er och prata sen med er präst och förklara vad ni känner och varför. 
 

Bra skrivet, men jag håller inte med om att Sverige inte har kommit längre än övriga länder vad gäller jämställdhet. Ge mig gärna ett exempel på något land (förutom de nordiska) där det skulle vara bättre.
Det räcker inte att titta på när vi började utan vi måste titta på vart vi har kommit idag.

Före inträdet i EU hörde jag en intervju med en fransk kvinna som var mycket positiv till att Sverige eventuellt skulle med i EU, just för att vi var så jämställda. Däremot så var hon mycket tydlig med att hon trodde att det bara skulle bli till nackdel för svenska kvinnor eftersom de skulle gå med i en stor gemenskap där man inte alls hade kommit så långt. Hon trodde att alla andra skulle kanske få en liten skjuts framåt i jämställdhetsarbetet, men att den svenska jämställdheten skulle få sig en rejäl tillbakagång pga det yttre trycket.
Tyvärr  tycker jag att hon hade en poäng där. Ju mer internationella vi blir desto mer tryck blir det att alla utjämnas. Vi måste därför vara mermedvetna i våra val och reaktioner - vilket ju i sig är bra.
Jag säger inte att vi inte ska vara internationella och ta in nya sedet och kulturer, bara att vi måste vara medvetna om vad som är viktigt för oss och visa det.

Tar vi jämställdheten för givet så kommer vi att förlora den. (Kanske inte vi, men våra barn och barnbarn.)
Vi är inte helt jämställda idag i Sverige och jag tycker mig se en trend i samhället som till stora delar är komersiell där kvinnor och män sorteras in i bestämda fack. De flesta kanske vill vara i dessa fack, men jag tycker att man ska få välja själv, inte tvingas in i en norm genom omedvetna val pga indoktrinering.