E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????

Då var det dags igen!
Jag ska försöka vara så neutral som möjligt i mitt svar, själv kommer jag gå in tilsammans med min fästman, om han inte vill annorlunda, men jag brukar argumentera för att brudöverlämning inte är så hemskt eftersom jag inte tycker det. 

TS, som du säkert har märkt väcker brudöverlämning en massa känslor och många av de känner starkt att det är fel och kvinnoförnedrande, en del klagar över att det inte är svensk tradition och vissa blir nog bara riktigt sura över att det är en anglosaxisk (läs USA) tradition som tar över mer och mer. 

Många som är för säger att det är din dag-gör som ni vill, de tycker att de är en fin gest gentemot sin far mm. 

När det kommer till kritan är det du och din fästmans som bestämmer vad som känns bäst för er vilket ni tar upp med prästen, han/hon kan sen säga nej eftersom han/hon är den som är ansvarig för hur gudstjänsten skall utformas.  Dock finns det nog inga religiösa anledningar till att prästen säger nej utan det är mer politiskt. 

I Sverige har brudparet gennerellt gått in tillsammans i 700 års tid. Under de senaste 100 åren har dock brudöverlämning förekommit, till en början inte så mycket men har med senare tid ökat mer och mer.  Att vi i Sverige går in tillsammans betyder inte att män och kvinnor varit mer jämnställda här än i överiga världen, hur gärna medlemmar på detta forum vill det.  Kvinnan var lika omyndig i Sverige som i USA där kvinnor fick rösträtt 1920 och i Sverige 1921. Seden att gå in tillsammans kommer från att brudöverlämningen   genomfördes utanför kyrkan och paret gifte sig på kyrktrappen för att sen gå in tillsammans för att gå på en gudstjänst.  Således är tolkningen att det smboliserar ett jämnlikt par en efterhandskonstruktion, jag säger inte att det är fel att symboler ändrar betydelse men säga att det alltid har symboliserat jämnställdhet är fel. I den anglosaxiska traditionen har pappan eller närmaste manliga familjemedlem överlämnat bruden till brudgummen i Kyrkan istället för utanför. Även detta har ändrats sin symboliska betydelse, numer anses det, (i den anglosaxiska länderna) symbolisera att familjer förenas och att det är en vördnasfull gest gentemot den familjemedlen som överlämnar. 
 
Känn efter vad som känns rätt för er och prata sen med er präst och förklara vad ni känner och varför. 

Ja, det kan prästen absolut vägra och det gör de ganska ofta... Brudöverlämningen är en sed som grundar sig i att den "gamla" familjens överhuvud (pappan) överlämnade sin omyndiga dotter till sin nya förmyndare - blivande maken. I svenska kyrkan har äktenskapet alltid (iaf "på pappret") grundat sig i en överenskommelse mellan de två personerna som ska gifta sig, inte brudens pappa och den nya mannen eller hans familj. Självklart har mer eller mindre ofrivilliga äktenskap förekommet även i Sverige, kanske främst i äldre tider, men symboliken är iaf att äktenskapet ska inledas av egen fri vilja, och därför går man in tillsammans och ingen blir överlämnad från en förmyndare till en annan...

Vill man absolut göra som man vill, "för det är MIN dag, och JAG bestämmer, och prästen kan dra dit pepparn växer" så kan man ju alltid gifta sig borgerligt... nu säger jag inte alls att TS menar så, men det har ju förekommit mer än en gång på det här forumet att brudar blivit galna över att prästen vägrat gå med på brudöverlämning eller galna danser eller vad det nu må vara.

<långt bra inlägg>

Själv har jag gift mig för andra gången och jag vet precis vilket som är min favoritstund som brud. Det är de där sista skälvande sekunderna innan man går in tillsammans. Man kramar varandras händer, man ser in i varandras ögon och delar ett helt unikt ögonblick strax innan man går mot ett liv som gifta.
När väl dörrarna slås upp så går hela dagen så fort och även om allt är underbart så är den där korta stunden innan så laddad, så full av kärlek och förväntan att man minns den allra starkast. Det finns ingen annan jag skulle vilja dela den stunden med än min man.
Jag lovar att om Hollywood fick nys om detta så skulle de göra filmer som gjorde att alla ville gå in tillsammans istället.

Tar vi jämställdheten för givet så kommer vi att förlora den. (Kanske inte vi, men våra barn och barnbarn.)
Vi är inte helt jämställda idag i Sverige och jag tycker mig se en trend i samhället som till stora delar är komersiell där kvinnor och män sorteras in i bestämda fack. De flesta kanske vill vara i dessa fack, men jag tycker att man ska få välja själv, inte tvingas in i en norm genom omedvetna val pga indoktrinering. 

Nej, jag är inget fan av överlämning. "Tja, här har du kossan. Göda upp henne bra så hon kan föda kalvar..." Lite så känns det.

Jag tycker att man får göra vad man vill så länge alla inblandade tycker att det är okej men jag skulle aldrig vilja ha det så. En anledning är den symboliska som redan har tagits upp men även för att bröllopet inte bara handlar om mig utan mig och min fästman som ett par. Jag är varken mer eller mindre värd än min fästman och bara tanken på att han skulle stå och vänta på mig som om jag skulle vara dagens huvudperson och inte han känns konstigt. Det är ju vi två det handlar om och därför ska ingen vänta på den andra utan vi ska tillsammans gå in i äktenskapet som den enhet vi är nu och kommer vara efter vigseln.

Bra skrivet, men jag håller inte med om att Sverige inte har kommit längre än övriga länder vad gäller jämställdhet. Ge mig gärna ett exempel på något land (förutom de nordiska) där det skulle vara bättre.
Det räcker inte att titta på när vi började utan vi måste titta på vart vi har kommit idag.

Jag menade inte att inte på något sätt att vi är klara när det kommer till jämnställdheten mellan män och kvinnor, det finns mycket att göra både i Sverige och utomlands. Och jag tror inte att det finns någt utomnordiskt land som har kommit längre i de frågorna.

Vad jag däremot tycker är lite dubbelmoral är att säga att den svenska modellen bygger på att män och kvinnor är jämnlika vilket den inte gör. Däremot har den kommit att symbolisera det i efterhand, därför tycker jag det även är sorligt när många har svårt att inse att brudöverlämningen även det har ändrar symbolik för majoriteten. 

Jag menade inte att inte på något sätt att vi är klara när det kommer till jämnställdheten mellan män och kvinnor, det finns mycket att göra både i Sverige och utomlands. Och jag tror inte att det finns någt utomnordiskt land som har kommit längre i de frågorna.

Vad jag däremot tycker är lite dubbelmoral är att säga att den svenska modellen bygger på att män och kvinnor är jämnlika vilket den inte gör. Däremot har den kommit att symbolisera det i efterhand, därför tycker jag det även är sorligt när många har svårt att inse att brudöverlämningen även det har ändrar symbolik för majoriteten. 

Det finns mängder av trådar om brudöverlämnande... i slutändan handlar det väl bara om man själv kan stå för vad det innebär och om prästen tillåter det, vilket som sagt ovan inte alls är en självklarhet.

För mig är det en omodern och mycket tveksam tradition som inte är en svensk sed utan bl a en anglosaxisk (engelsk/amerikansk). Lika fånigt tycker jag det är med män som frågar brudens pappa om dotterns hand. Vad har pappan med saken att göra liksom? Om han säger nej, avstår man då?

Varför är det pappan som ska föra fram bruden? Varför inte brudgummens mor som för fram sonen? Om något så är det väl oftast karlarna som övergår från moderns vård till sin nya kvinnas vård om de inte är uppfostrade att klara sig själva (vilket jag märkt inte är en självklarhet).

Jag tycker det är fjantigt och inte ett dugg romantiskt. Jag anser att brudparet ska gå in tillsammans enligt svensk tradition om man gifter sig i svenska kyrkan, möjligen att bruden går in ensam och möter brudgummen vid altaret om man vill skrida in ensam av någon anledning.

Fast har den gemensamma ingången någonsin symboliserat något "negativt" på samma sätt som brudöverlämningen? Att vi haft olika former av överenskomna äktenskap även i Sverige har ju inte haft något direkt samband med själva intågandet i kyrkan så vitt jag vet. Brudöverlämnningen å andra sidan står för att kvinnan lämnas över från en förmyndare till en annan, och i många kulturer är det fortfarande så det är...

Om jag fick gissa( jag kan ha fel) skulle jag säga att procentuellt sett, har lika många kvinnor gifts bort mot sin vilja i Sverige som i anglosaxiska länder, vad är det då som gör det mer jämnställt att de går in tillsammans?  Jag kan lika lätt föreställa mig en stackars flicka bli insläpad av sin far till brudgummen som jag se en man släpa in den kvinna han har bestämmt sig för till prästen.  Historiskt sätt så har det ju varit samma sak, den svenska traitionen kan ju ses som att om en man och kvinna går in tillsamman är hon redan hans ägodel. Samtidigt kan jag se ett glatt brudpar gå in tillsammans för att gifta sig och lika gärna kan jag se en förälder ledsaga sin dotter innan hon börjar en ny familj ( detta beror väl lite på hur man ser på äktenskapet).