• Madelen477

    E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????

    Hjälp!!!!!!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-01-06 19:24
    Kom gärna med synpunkter på det. =)

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????
  • Sara 120707
    AndroSid skrev 2012-01-17 11:20:56 följande:
    Jag rakar benen ibland - men bara när jag orkar böja mig ner och engagera mig. De är ju så långt bort!
    Oj va jag känner igen de här
  • Aleta
    2 0 1 2 skrev 2012-01-16 22:11:34 följande:
    Vad är dina åsikter om morgongåva till bruden?
    (Jag hoppas att du ärligen undrar vad jag tycker om detta, inte ett argument i debatten om brudöverlämning.)
    Tja, jag gav en morgongåva till min man. Så där var det omvända roller.

    Morgongåvan var till för att det skulle vara kvinnans egen egendom om mannen dog. Alltså en försäkring inför framtiden på den tid då kvinnan inte ärvde.

    Jag ser inte att den sänder ut några symboler som påverkar samhället eftersom både kvinnor ovh män ger varandra morgongåvor.
    Som jag har sagt tidigare. Om hälften av överlämningarna var av brudgummen till bruden så skulle symbolvärdet förändras. Nu är det 100% kvinnor som överlämnas till män. Aldrig har väl en kvinna stått framm vid altaret och väntat på sin blivande som leds in av en förälder? 
  • Aleta
    Lilique skrev 2012-01-17 09:14:19 följande:
    Väl skrivet och jag förstår dina åsikter, men samtidigt vill jag säga att brudöverlämning på sitt eget bröllop faktiskt bara blir vad man gör det till. Väljer man att se det enbart som en fin gest och romantisk entré utan att addera några som helst tankar om vad det kan säga om kvinnosyn - då blir det inget annat än en fin gest.

    Det finns så många vardagshändelser som säger så mycket mer om kvinnosyn än vad ett enda tillfälle i livet gör (milstolpe eller ej). När jag uppskattar att min man drar ut stolen åt mig eller öppnar dörrar, så säger ju inte jag med detta att jag är svag för att jag är kvinna, trots att det är vardagssymbolik för att mannen är mig överlägsen. Snarare är det fina gester som jag uppskattar, som självständig kvinna (trots allt) med fritt val att uppskatta/se ner på vilken symbolisk gest jag vill.

    När sådana här debatter blossar upp tar jag för givet att alla som är starkt emot brudöverlämning för kvinnosynens skull alltid och utan undantag öppnar sina egna dörrar, drar ut sina egna stolar, kan svära på att de alltid rakar benen endast för sin egen skull och nekar sin morgongåva.

    Glöm nu inte saltet.
    En stor skillnad mellan olika symboler är hur och när de genomförs.
    En handling som sker privat mellan två personer påverkar inte samhället i stort. 
    En handling som spelas upp inför stor publik under högtidliga former får genomslagskraft i det allmäna medvetandet.

    Att vara artig förstår jag inte att det skulle vara kvinnoförnedrande?
    Jo, om kanske om kvinnan bara tar emot och aldrig själv öppnar dörrar, drar ut stolar osv.
    Det gör jag. Att neka andra att vara artiga är inte trevligt. Det är bara att vara artig tillbaka.
    Jämlikhet betyder inte att man ska bli rabiat.

    Varför neka morgongåva? Ge en morgongåva själv!

    Och handen på hjärtat - hur många rakar benen för männens skull? De är inte alls lika kritiska som andra kvinnor...
  • Aleta

    PB - insiktsfullt, klokt och välformulerat som vanligt.

  • Dejli

    Passionsblomman for president...

    För övrigt så kommer jag att tänka på "The Butterfly Effect" (teorin alltså, inte filmen) när jag läser slutet på din text. Allt man gör påverkar så mkt mer än man tror... även om man inte menar det så.

  • Fly by night

    Jag är av åsikten att förändring sker på individnivå. Jag menar också att det får konsekvenser för fler än brudparet. Dessa två skäl medför att jag inte anser att man ska behandla brudöverlämning som en "fis i rymden".

  • 2 0 1 2

    Menar ni att alla åskådare på bröllopet genast drar parallellen att "den här kvinnan är en ägodel"?


    Ja, förändringar sker på individnivå. Likaså förändringar i synen på traditioner. Morgongåvan är ett sådant exempel; den har långsamt förändrats i sättet man använt den, från att vara en stark symbol för kvinnans rättslöshet i samhället till att nu ses som en fin gest. Men det gick inte över en natt. Och idag är det väl knappast någon som drar parallellen till ett ojämställt samhälle genom överlämnandet av morgongåva? Hur tror ni den processen sett ut?


    Naturligtvis håller jag med er i att överlämnandet, det vackra intåget, den pampiga musiken - det är romantiserat. Det är en amerikaniserad bild av hur en vigsel ska gå till, vilket säkert inte nått alla människors medvetanden. På samma sätt som att våra barn idag inte är medvetna om att Halloween är något som faktiskt inte funnits i Sverige tidigare. Jag hade tyckt det var lite roligt om någon gjorde tvärtom; om bruden stod framme och väntade på sin man som kom spatserandes längs altargången med en kvinnlig släkting.


    Personligen har jag lite svårt att se poängen i brudöverlämning. För egen del, vill säga. Det stöd jag behöver under den nervösa ingångsakten får jag från min blivande man som går vid min sida. Det är min personliga upplevelse, mina preferenser.


    Att ta steget från att ogilla traditionens ursprung (vilket man då bör göra även med morgongåvan) till att kalla andra människor för white trash, det tycker jag personligen är oerhört magstarkt. Då har man inte lärt sig skilja på sak och person (vilket, när vi ändå talar om just bildning, ter sig tämligen obildat), en av grundstenarna i en givande argumentation. En diskussion behöver inte handla om att få över motståndaren till "sin" sida, vi har alla olika fönster genom vilka vi betraktar omvärlden och oss själva. Ibland får man vara nöjd med att ha framfört sina åsikter, och då hade i varje fall jag varit gladare om jag lyckats göra det på ett hedervärt sätt.


    Avslutningsvis tror jag faktiskt inte att era dotterdöttrar kommer fara illa av om Berit vill gå med sin far till altaret.

  • Fly by night

    Det jag kan vända mig mot när det gäller morgongåvan är det historiska nödvändiga kravet på det gemensamma sänggåendet i vittnens närvaro för att bruden skulle ha rätt till morgongåvan. Morgongåvan var som tidigare nämnts tänkt som änkeförsörjning och det jag kan vända mig mot där är att den i praktiken endast fick den funktionen beträffade de välbärgade. Bland allmogen där morgongåvan kanske var ett klädesplagg... det kunde ju inte änkan leva länge på.

  • 2 0 1 2
    Fly by night skrev 2012-01-17 20:43:48 följande:
    Det jag kan vända mig mot när det gäller morgongåvan är det historiska nödvändiga kravet på det gemensamma sänggåendet i vittnens närvaro för att bruden skulle ha rätt till morgongåvan. Morgongåvan var som tidigare nämnts tänkt som änkeförsörjning och det jag kan vända mig mot där är att den i praktiken endast fick den funktionen beträffade de välbärgade. Bland allmogen där morgongåvan kanske var ett klädesplagg... det kunde ju inte änkan leva länge på.

    Det är väl inte så underligt att bara änkorna till rika män fick torp eller dyra smycken? Det är väl inte så konstigt - fattiga män hade ju inte de förutsättningarna. I praktisk mening är det du pratar om en form av prostitution. Borde inte detta ha ett starkt symbolvärde och vara värt att ta i beaktande på samma sätt som brudöverlämning?


    Den historiska bakgrunden i detta är att kvinnor inte hade någon rätt att ärva sina män.

Svar på tråden E det ok att bli förd fram till altaret av min pappa?????