I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Äh, jag har vant mig.... men, guuud så skönt det ska bli att kunna vända sig i sängen utan att vakna och att kunna gå i trappor igen och gå lite längre promenader! Och leka vilda lekar med lilla e! Det saknar jag, att kunna jaga henne och kasta runt med henne! Hon får ju knapt plats i mitt knä längre . Det är ju en övergående smärta som ger något underbart i slutändan, så det är lätt att ta, men nä, övervikt önskar jag inte min värsta ovän! Det försvinner förhoppningsvis fort igen! (hoppas hoppas hoppas!)

Nu möte!

Fru sy: vilken fin förlossningsberättelse, tack så hjärtligt för att du delar med dig! Fick torka tårarna både en och två gånger efter att jag läst klart och jag kände igen mig i det där med att huvudet åkte in igen efter varje krystvärk och att jag hela tiden frågade "är hon ute nu, är hon ute?"

Du är verkligen beundransvärd som fixade hela jobbiga graviditeten och sen födde Orvar så galant!

Bruttan: men fy för sjukdomar! Håller med Ninnis och Hvidis i att du borde ta det lite lugnare så du blir helt frisk! i massor

Flamman: det gör så ONT i mig när jag läser hur maken behandlar dig!! Sen blir jag så jäkla FÖRBANNAD också   Han vill inte leva med dig men han vill heller inte flytta, men hur ska han ha det egentligen?! Det vet han väl inte själv antar jag men han behöver ju inte plåga dig på det sättet för det. Många, många kramar till dig!

Hvidis: det gjorde ONT att läsa om hur du också haft det!! BRA att du kunde ta dig ur det!!

Hej Villemoa! Allt bra med er?

Hej svejs!
Roligt att se Bruttan kika in här
Var är Blomman då ? *tittar mig omkring*

Inga fler bebisar ännu. Eller hur är det, Mugglan

Fru Sy, TACK för att du delar med dig av din förlossning! Jättefint skrivet, man blir rörd. Och så bra jobbat av dig, efter en så jobbig graviditet

Ja hörni, det gäller att vara mentalt stark. Igår när jag återigen påpekade att jag tycker han ska flytta snarast. vart skiter jag i, fast till månen (ja, jag sa ju inte riktigt så men andemeningen var så iaf). Då började han tjafsa. Han vill att jag ska lösa ut honom ur huset UTAN att dra av den inte alltför obetydliga kontantinsats jag lade när vi köpte huset (han lade noll spänn).  Vi var inte gifta vid tillfället då, så det var verkligen mina pengar. Så nu blir det väl till att anlita advokat, vilket varken han eller jag har råd med. Och är det så att han har rätt, att jag inte på något sätt får tillgodoräkna mig min kontantinsats, ja då har jag inte råd att lösa ut honom och bo kvar. Så då splittras inte bara flickornas familj utan de rycks upp från sitt trygga hem som de älskar också

Jag behöll iaf lugnet. Vilket retar honom. Så sen fick jag höra följande komplimanger, serverade på rad inom loppet av 20 minuter:
 "Hörru, du har gått upp i vikt, du har fått större röv. Bara så du vet"
"Hur fan ser du ut i håret när du klippt dig. Jag tycker inte alls om din nya frisyr, du ser inte klok ut. Tjock på nåt vis"
"Bara så du vet så börjar du bli gammal nu... kommer bli svårt för dig att hitta nån karl som står ut med dig"

Jag bara log sockersött...