I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Klart man kan!

Hördu Mugglan, hur är egentligen läget?
Jag uppfattar att det rör sig om att du inte kan sova nu i slutfasen och att det måste börja vara tämligen spänt och trångt i magen nu?
Visst har du egentligen typ nästan en hel månad kvar till bf? Och det i sig måste ju kännas helt bakvänt, med all oro som varit.
Du har väl knappast ställt in dig mentalt på den här sista biten eller va?

Greppar jag läget någorlunda trots mitt skumikappläsande?

Nej idag har jag hållit igång, min nya melodi för att locka ut A och B. Men inte fan hjälper det Nu när man vill ha sd och förvärkar och fan och hans moster så vill inte kroppen. Var hos BM idag och fick det goa SF-måttet 40,5 cm. Förut har jag alltid ökat 1kg mellan besöken (vilket är varannan vecka), denna gång 4 kg. Och jag har inte gått upp i fett (som jag kan se) utan det är väl barn, fostervatten och vätska i kroppen. Anklarna syntes inte ens idag Är uppe 4-6 ggr/natt och har de senaste nätterna varit vaken mellan ca 04-05 på det. Jag känner mig ärligt talat helt utsliten och när jag skulle berätta om det hos BM bröt jag ihop. Vilket jag gjort ung 2 ggr till idag (förutom även några ggr i helgen). Nä tvillinggraviditet i v36-37 kan jag inte rekommendera...

Usch Mugglan! Låter som om jag fattat situationen hyfsat rätt då.Tungt.Bokstavligen.

Men skit! är klockan redan 21???
Jag skulle ju prata lite med min son också ikväll! Det är ju inte ens mörkt ute, vem fattar att det är nattningsdags då?
*återkommer*

PB: ja du förstår nog mer än de flesta. Maken ger mig såklart mkt sympati, han är grym. Men man får många andra käcka kommentarer också: "se till att sova nu för när de är ute blir det ju inte mkt av den varan!" tex. Min BM sa det också; att vi nu har laddat för för tidig födsel sedan v26 ung och hon förstod att det var extra jobbigt psykiskt att gå och vänta så länge. Hon trodde dock att de knappast skulle låta mig gå till v40 (igår var det exakt en månad kvar). Vi ska på UL nästa ons och beroende på hur jag känner mig då så skulle jag säga att jag vill ha igångsättning, så ska de kolla tappen. Den behöver tydligen vara förkortad och uppmjukad för att igångsättning ska ha effekt.

Jag skulle tro att jag har minst 5 kg barn i magen och båda har dessutom ovanligt mkt fostervatten (vilket ju väger en del). Jag satt och höll i ett 1,5L mjölkpaket och tänkte att bara det väger 1,5 kg - pröva själva hur tungt det känns...

Jag har ju gått till v40+2 med Moa men det här är ngt helt annat... Självklart ville jag inte att barnen skulle komma för tidigt och jag är trots allt tacksam för att det gått så bra men någonstans är det ju helt ok att de kommer nu, så min motivation till att stå ut med allt har krympt ihop, och det är väl det som är tyngst eg.

A hälsar och tackar så mycket för alla gratulationer!!

Välkommen tillbaka Blomman! Jättekul att se dig här igen och höra om er fantastiska påskresa!

Muggles, man diskuterar inte igångsättning över huvud taget när du har det så otroligt tungt och jobbigt?

PB: härligt att läsa ditt inlägg och få en känsla för att din påsk varit så bra! Har tänkt på dig och tänkt messa för att höra hur du har det.

Hvidis: attans då, jag som trodde att du redan var på förlossningen...

Heloise: vilka grymma böcker du har hittat! Jag är själv sådan som läser mkt om det som jag är med om (el problem jag vill lösa = är ju ingenjör till yrket och söker alltid en lösning på problem ). Visst hjälper det att få veta att man inte är unik, det finns en särskild tröst i det att andra varit med om samma sak och klarat det. Vilket skit att de inte lyssnade på dig med stickandet av Elise  *onda ögat på dem*

Leksi: de är ganska liberala där på Östra tack och lov (jag jämför med andra i en tvillingtråd jag hänger i på FL). Min BM tyckte att det var bra att uppnå v37 men där är jag redan på fre (enl min räkning) el lör (enl deras räkning). Tydligen är det så att en igångsättning inte är helt okomplicerad och resultatet kan bli mindre bra (utdraget förlopp som slutar i snitt) om inte tappen är mogen. Så jag förstår deras argument. Men det är bara att det känns som en oändlighet till nästa onsdag...

Men kan du inte få planerat snitt? I v.38 om inget har hänt? Du ska ju må bra också och inte behöva bryta ihop! Kramar om! 40,5 är inte illa, tycker 37 ör enormt att släpa runt på.

Jag har käkat pandalakrits i mängder idag, läste att det kan få tappen att mgna, ätit flafel med stark sås och extra jalapenos och sushi med extra wasabi (lilla e fick smaka och hi hi vad söt hon såg ut...). Har köpt tyg till haklappar till lilla e, för sist jag sydde fick jag så jäklans ont... Går väl in i mig själv under koncentrationen så det sätter igång nått? Några kilometer har jag avverkat, men inte tusan har jag känt någonting idag! Bara han är ute innan juni... Suck...

Leksi, TACK! och grattis lilla A såklart! Det sa jag nog aldrig.

Mugglan, jag förstår. Det är lite som när vi var inne för blödningar flera ggr och fick stanna över natten och det hette "slutar det inte inatt, så snittar vi imorgonbitti". Alltså ställde jag in mig på att knappast gå tiden ut, och de sista veckorna blev därför helt gruvligt långa.

Eller att jag lyssnade för mycket på trebarnsmamman som sa"när man väl får krysta är det bara skönt. Som att äntligen få skita". Vilket innebar att jag inte laddade mentalt för den sista jävliga biten då man är utspänd som max och allt verkligen gör O-N-T. Jag fick nästan panik för första ggn under hela arbetet. För jag trodde något var fel.

Det där med mental uppladdning betyder så mycket! Klart du inte kunnat ladda helt och fullt för det, när du istället lagt hela arbetet på att hatera en väldigt tidig förlossning. Med alla tunga delar av det rent fysiska på sluttampen dessutom och så rubbad som man blir av sömnbrist, så är du väl rätt skör och less nu.
Man brukar vara det. Även utan att ha gjort din resa.
Hoppas du kan hitta lite kraft att ladda om och tänka nytt, så du hittar en harmoni inför upploppet.