Hallå i tråden!
NU har jag skummat ikapp någotsånär. *pjiuuuuu*
Ingen bebis har kommit sedan sist ser jag, och Flamman har haft precis sådan lugn och ro som jag trodde det skulle öppna för med bortrest orosstiftare, otåliga kvinnor med snart färdigburna bebisar sover illa och vill ha ut ungarna NYSS, och så ska det förstås vara en del förkylningar, feber, diarré och allmänt småbarnsklägg för dem med ensiffrig ålder på hjärtegrynen...
Påsken tycks ha varit bra för oss alla i stort?
Själv har jag haft en jättefin resa. Min son sammanfattade det med "ja JAG har i varje fall helt säkert haft det bästa påsklovet". Sådant värmer ju vilket modershjärta som helst, men kanske lite särskilt det som samtidigt dras med viss oro för hur ekonomin ska gå ihop och som inte kan dra på med vad som helst i form av resor och extravaganser.
Jag kan inte fattta hur lyxigt vi haft det!
Först lämpade vi av katterna hos sväronen i Västerås och sov en natt där. Vi kom iväg skärtorsdagens kväll istf onsdag.
Sedan upp till Höga Kusten där mormor väntade på oss och brann av iver att få visa vart de valt att flytta. Jättemysigt och fina utflykter med korvgrillning och sol. Truls grävde som besatt i sanden och svalde tydligen en del också, för senare på kvällen bajsade han rena sandkorvar...Kanske jag också skulle käkat sand, för enda molnet på min himmel var att jag fick förstoppning. AJ vad ont det gör med sådana där skitsaker!
Annandag påsk lunchade vi med mormor innan vi drog mot Kittelfjäll. Sonen fick se renar för första gången. Truls skällde ut dem efter noter. Alla tjäderhönorna i dikesrenen såg han dock inte, liten som han är.
Och så Kittelfjäll och Bruttanfamiljen! Herregud vilken vidunderlig omgivning man har när man står på deras uppfart! Fjäll fjäll fjäll och så mera fjäll. Jag har ju faktiskt levt med fjäll utsikten som en del av min värld länge, så jag känner en viss hemkänsla, men liksom mitt i själva fjällen, det har jag inte bott. Bara på våra semestrar som barn. Jätteroligt att få visa min son den världen. och FANTASTISKT att få ta del av vardagen hos dem som faktiskt bor där, ist för att bara turista ensamma. Vi har baske mig haft det fenomenalt och rent pinsamt bortskämt.egen stuga med allt i, frukost lunch och middag i häpnadsväckande mängder och fjällutflykt som framstod som omöjlig men tydligen visst var möjlig ändå. Fjälllämlar, småbarn och tonåringar, tunnbrödsbakning och paltkok *gör V-tecknet för mig själv att jag lyckades kavla och grädda själv*
Sonen har fått pröva att stå på slalomskidor och fått färg och många fräknar. Bruttan och jag har fått kramas irl och skratta och gråta som sig bör. Jag har dessutom fått ansikten på Svårfar och Ärkeas och min sambo har fått chans att lära känna denna eminenta fjällfamilj lite bättre själv.
Jag kan aldrig tacka nog för all omsorg och allt vi bjudits på!!!
Så tillbaka till mamma på fredagen och natta över igen-dessa etapper har varit utmärkta-köra ca 45 mil och så äta, umgås och sova lite innan nästa, är bra för körförmågan är jag säker på. Truls, som blev väldigt omtyckt av min mamma och hennes man, SPRANG uppför backen tll mamma när han fattade vart han kommit tillbaka. De har precis tagit bort sin egen hund som ar 13 år, så för dem var den här valpen plågsamt gullig att ha i huset. Han skulle nog gärna ha fått stanna...
Lördag, mot Gävle och Helipanzers. Men jädrar vad tid det tog att åka dit! 
Gubbar i hatt, bilar med konstig last, fartkameror everywhere och kassa omkörningsmöjligheter. Men GUUUU så trevligt det blev när vi väl letat rätt på smurfhuset!!! 
Jag VISSTE att Panzer och sambon skulle ha en del eget att snacka om. Jag hann inte höra hälften. 
Och Heloise hade gjort himmelsk moussaka och vi fortsatte vår bortskämda roadtrip och bara åt och åt. Elise är givetvis helt bedårande, men det visste ni ju redan. Min son sa "känner ni fler vuxna som är sådär? som spelar spel och som vi kan hälsa på?" Han sa också " Jag blir så glad när ni är sådär glada, för det spritter liksom över på mig"
Att Truls visade sig ta smällarna utanför med ro denna sin första Valborg, var ett stort plus i kanten. Trygg hund.
Väl i Västerås samma kväll fick jag gå ut och ropa på ena kissen, som vägrat komma in sedan tisdagen. Hon kom på stubinen och skrek ut sin klagan "HUR kunde du göra såhär mot mig och lämna mig här", när jag bar in henne grät svärfar av lättnad, och svärmor-som har mkt dålig kontakt med sina känslor-sa, "jomen du vet det förstod ag hela tiden att hon inte var försvunnen och att hon skulle komma när Blomman var tillbaka" (eller HUR-hon har inte vetat vad hon skulle ta sig till)
Söndag vaknade jag i källaren hos sväronen med sådan migrän att jag inte kunde se.
Trodde loppet var kört för hela dagen, men tabletter, kaffe och så massage av sambon och ett par timmars absolut mörker och vila hjälpte faktiskt.
Hemåt. Stannade i Söderköping för det legendariska Smultronstället-ni vet, glassen i jättelassen. Jag kan säga att vi var ensamma om att sitta i uteserveringen....skitkallt! Jag tog en glass med varma äppelklyftor i, så det gick bra.
Härhemma har Magnolian väntat på mig, med svällande knoppar. Köärsbär och hägg blommar, och ena päronträdet med. Allt utom asken har löv och det är hög tid att klippa gräset. Men det är det ingen som gör, eftersom det snöade lovikavantar igår och regnar idag. Det är ca 5 grader varmt och samma klädsel som i Kittelfjäll.Konstiga tvåveckorsperiod - när vi drog härifrån var det +20, sedan har vi växlat mellan det och +5. Trodde väl inte riktigt att det skulle vara samma tempdipp även på hemmaplan.
Min huvudvärk hänger efter mig som ett blixtrade plåster, så jag har inte öppnat datorn förrän idag. Bara segat och vilat i egna soffan, promenerat Truls och käkat mjukbröé från fjällen och glatt mig åt att jag har ett helt avlångt land fullt av fina vänner och familj.
I vått och torrt. 
)
Fy vad jobbigt med onödiga nålstick. 
)
Här scrollas ingenting, det var underbart att få läsa om er resa! 
