I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

En J i kubik! Å så mysigt

Blommis - tack, nu kommer jag att sova bättre! Lerkrukor är fö suveränt bra att slå sönder när man har hund eller barn eller helt enkelt inte har nån jävla lust att sopa glassplitter!

Hej alla!

Jag har fortfarande ont i öronen och det finns fortfarande inga satans örondroppar att få tag på.

I går var jag och Yngsta jätteduktiga och bakade.
Hon bakade kakor som ser ut som knappar och som smakade typ ingenting. Men Yngsta var jättenöjd och tyckte dom var goda. Vilket väl är huvudsaken antar jag.
Å jag brände en långpanna med morotskaka. Yay.
Slog dessutom sönder brandvarnaren med kaveln. Kaveln höll. Jag har köpt ny brandvarnare. Som blev kvarglömd på jobbet.

I dag bakade vi smulpaj. Det gick bättre.
500g frysta jordgubbar, en skvätt potatismjöl för att suga upp det blaskiga, 5 dl socker och dubbel sats smulpajsdeg med extra mycket socker i ( så stor skillnad är det faktiskt inte på 2 msk och 2 dl om man tänker efter). Serverat med riktigt hårt vispad vaniljvisp.
Fantastiskt gott!
Jag mår fortfarande lätt illa.
Yngsta somnade redan halv elva! Antagligen paltkoma.
Sån paj ska vi göra fler gånger!

Nu är det sängdags.

Blomman, bring it on säger jag bara!!! Vi finns här. Och visst har du väl sparat mitt mobilnummer? Kvällar är det fritt fram att ringa, bara så du vet ♥.

Du har all rätt att vara förbannad över den situation du hamnat i.

Jag tänker inte heller komma med käcka tillrop. Det är som det är. Just nu vet du/ni/vi inte vad det betyder. Det kan vara allt från inte alls speciellt farligt till det allra värsta. Något annat att göra än att vänta på att få veta mer kan du inte göra och DET måste vara så inni h-vetes enerverande!!!

Arg som ett bi eller inte, en kram och en axel att banka alt. snörvla mot, det har du här iaf.

 

 

Jag fick ett anfall här en dag. Av någon sorts... vrede. Mot mitt ex. Jag vet att man ska förlåta och att jag sagt att jag förlåtit honom för länge sen. Men nu vällde det upp inom mig; Nääääe!!!! Jag har inte alls förlåtit honom. Jag är arg. Skitarg. Ursinnig. För att han gjort som han gjort och behandlat mig som han gjort och fortfarande gör

 

T har fått en beg dator (laptop) av honom, så nu skajpar de ibland. Tyvärr hörs det väldigt dåligt så vi måste kanske skaffa små högtalare eller nåt. Nu senast kom T och sa att "pappa sa att vi skulle ta dina högtalare från din dator, att det kan vi gott göra, det är ändå han som betalat dem" Va?!?! VA?!?!?!?

 

Att HAN valt att lämnat allt sitt skrot här och JAG har fått BETALA honom för skiten, så att han ska kunna bygga sig ett nytt liv där borta med sin slamkrypare och nya knodd, det har han visst glömt...

 

Nu, NU känner jag en intensiv lust att slänga ut det sista av honom ur huset. Plocka undan precis ALLT som han haft sin hand på. Renovera!!! Få bort honom ur väggarna. NU är jag redo för det.

 

Men som vanligt finns det inte pengar. Vi har precis bokat sommarsemestern... Det blir 10 dagar i Bulgarien med flickornas farfar, styvfarmor och "kusin". M hänger med också. Ska bli så skönt! Men sen JÄVLAR ska jag börja lägga undan pengar och satsa på uppfräschning i huset. Så det så!!!

Norrskensflamman

Förstår att du blir väldigt arg!!!...skönt med uppfräschning sedan...

Men vad roligt med resan

Kram till passionsblomman!

Och kram till Norrskensflamman! Själv skulle jag nog (helt ologiskt i det stora hela) bli mest arg över insinuationen att du skulle vara ogin nog att inte låta henne låna högtalarna bara för att de behövdes utan att det måste motiveras med att han betalt dem och hon därför har rätt till dem - avslöjar mycket om tänkande kring mitt, ditt och rättigheter om du frågar mig. Jag hoppas kunna uppfostra min dotter utan såna dumheter - om jag ska hänga var här får ni komma med mycket tips om hur man får sina små att bli bra stora människor, där känner jag mig mycket vilsen. Flera av er verkar ha lyckats bra dessutom!

O kram till alla andra som kan behöva också! 

Ja eller hur Anne? Som att jag inte skulle låta mitt barn låna högtalarna om hon bad om det. Jag stör mig på att man är tvungen att påpeka vem som betalat dem och att hon därför har rätt att ta dem utan att fråga mig. Vad är det för inställning?! Vad lär man barnen? Dessutom så är allt i huset mitt, min sambos och mina barns grejer nuförtiden. Han har ingen rätt till någonting därinne. Över-huvud-taget.

Det hade ju räckt med att säga att "du kan väl fråga mamma om det är okej att du lånar högtalarna från stora datorn". Men nej. Hon ska ta dem från mig, för det har hon rätt till för det är HAN som köpt dem... Vilket... när jag börjar fundera... nog också är fel. Undrar om det inte var jag som köpte dem. Men skitsamma. Det spelar ingen roll.

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja det var jäkligt onödigt formulerat av honom..!

Flamman-bra-det är alltid en fördel att åtminstone veta hur man känner-hur ska man annars kunna vara någorlunda sann mot sig själv. Jag  förstår mycket väl att du vill renovera.

Klockis, när jag bakar paj tar jag sockerpåssen och häller på känn-det gör jag med alla de andra ingredienserna med för den delen- jag tänker inte fundera vidare på hur mycket det kan tänkas vara, utom att jag är ganska säker på att det inte snabbast mäts i antal matskedar...Jag brukar få beröm för min paj, och därmed punkt och förnöjsamhet. "varför ändra ett vinnande recept" som min dyslektiske sambo brukar uttrycka det. (övertygad om att det inte alls ska heta "koncept" för vad skulle det rimligen vara tydligare för?)

Anne, ja herregud-hur man ska få de små redan bra människorna att växa upp till bra och lite större-och helst utan att själv sabba dem för mycket längs vägen, är väl en fråga och ett ansvar som kan lämna vem som helst sömnlös. Det gäller nog att våga tro påatt man är tillräckligt bra för det mesta och samtidigt våga ta på sig ansvar när man är hopplös. Igår skrek jag åt min son och han fick ta skiten. 12 år är han och när han säger "du behöver ju inte låta så.." avbryter jag med ett illvrål av ren ångest"-Joooo det behöver jag! jag har en hjärntumör i mitt huvud och jag är rädd och arg och ledsen och jag orkar inte vara snäll och glad och positiv hela tiden!!"
Väldigt bra-snyggt PB, ös din ångest över den du har ansvar att ta hand om, gör det!
Sedan, när jag skulle säga förlåt, så gick ju det först bra, men sedan började jag ju såklart gråta istället. Jamen ännu bättre! Det är ju väldigt sunt om han ska behöva trösta mig!

Ja, fast mitt i allt så hoppas jag att han klarar att ta till sig att det finns det som skrämmer även en vuxen men att man klarar det tillsammans.
Och att han känner på djupet att jag menar mitt förlåt att jag skrek och att han vet att det är sant att han inte behöver ta ansvar för mig, att det inte är farligt någon är ledsen och att jag är hans mamma och gör så gott jag kan även om jag inte är på topp just nu. kanske är det inte helt förödande för hans hälsa och framtid, även om jag önskar att han slapp det här. Så det vette fåglarna hur mycket tips man har befogenhet att komma med...

Idag fick jag klart för mig att det där brevet jag fick betydde att jag skulle ha fattat att jag skulle gå iväg för att få blodproverna tagna. Jag såg inte det någonstans i brevet-gjorde ni?
Jag sa till dem på sjukhuset att vidrebefordra till läkaren att sådana där brev är ganska uppskakande att få, och vad man än har tänkt att patienten själv ska ta agera på och göra själv, måste framgå mycket tydligare, annars väntar man ju bara på direktiv och försöker att inte bli galen under tiden.
Jo, för det där att "vi får nu ta prover för att se..." betyder alltså att beställning på allsköns prover är skickad,. Det, i sin tur, betyder att jag kan gå till min vårdcentral eller till provtagningen på sjukhuset, vilket som, och bara säga "hej, jag ska visst få prover tagna". Och eftersom jag inte blir kallad till läkaren igen förrän de provsvaren kommit, så had det ju varit jäkligt bra om jag hade fattat det redan förra veckan, för då hade jag ju åkt och tagit dem torsdagmorgon. Nu är ju en vecka bortslösad bara för det! Man kan bli så frustrerad-och det är jag nog äligt talat, menjag orkar inte låta imig slukas in i den känslan, utan jag måste tänka att det ju var tur att jag ringde då.

Lanovia-välkommen hem! Vad härligt ni verkar haft det!

Kärlekensbrudpar, kan du inte presentera dig med några rader? Det här är en massor av år gammal tråd där de som hänger här har känt varandra i åratal och även umgås en hel del privat, utanför nätet. Vi har följt varandra genom en hel del och pratar på av gammal vana, så det kan kanske vara svårt att hänga med i allt. Det vore ju kul att veta lite mer vem du är tänker jag.

Ja det är synd att dom formulerar sig så dåligt i brev :/ tur att du ringde!

Jag heter Frida är 24 år har en sambo som också är 24 och en son på 4 år. Jag bor i Kiruna. Vi ska gifta oss i älvsbyn den 29 juni Jobbar i hemtjänsten...

sorry att jag bara slängde mig in i tråden..men när du förklarade i tråden  om vad själva ordet tömör innebär var det mycke som jag undrat över som jag fick svar på...blir man påverkad eller får ont av det där kontrastmedlet man får?...är lite orolig sist jag tog blodprov gjorde det så himla ont jätte länge efteråt. tror dom stack fel el nått...

/ kram Frida

Nä jag kände inget särskilt av kontrastmedlet kan jag inte påstå, vare sig när jag röntgades för min sköldkörtel för något år sedan, eller nu. Man ska dricka extra mycket efteråt sa de, så det sköljs ur snabbare. Jag har varit väldigt trött senaste tiden, men det har jag helt relaterat till yrseln och att hjärnan får jobba extra liksom, och att det ju är mentalt påfrestande att vara i den här sitsen och fara runt på undersökningar etc.

Å andra sidan kände jag inte efter så noga tror jag-jag tror hela läget är lite av "gör vad ni nu vill och behöver, bara jag får veta något". Jag är själv gruvligt svårsucken, och därför är jag tacksam att jag åtminstone inte är stickrädd dessutom-de får ganska många försök på sig innan jag protesterar. men det är väldigt olika hur duktiga olika personer är att sticka faktiskt.