I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis, så fruktansvärt vedervärdigt med två-åringen. Hur har dett gått? Är det samma släktingar vars hus brann ner?

Leksi, nu börjar det bli spännande

Här rullar det på. Mini är på dagis, lilleman sover och jag plockar lite med tvätt, disk, leksaker och annat som hopar sig. Det är soligt och fint här nere och det är definitivt vår i luften.

Jag undrar också vart Solde har tagit vägen? Hoppas allt är bra?

Leksi, ja lägesrapporter!

EA, lilla plutten!

Daa, vi vet inget nytt om lillflickan.  Det senaste var att hon hölls nedsövd och att det kanske skulle ske någon operation. Det verkar vara en familj som inte precis meddelar sig enligt samma tankesätt som vi i min familj gör-dvs att man tänker att folk omkring också hör till och har anledning att få veta vad som händer. Vad jag förstår så är informationen ytterst sparsam även till så nära som mor-och farföräldrar, vilket i min värld ter sig mycket underligt. Men det spelar ju igen roll vad jag tycker, allt är bara helt hemskt. Och nära och långt ifrån på samma gång. Det är min sons kusiner som har kusiner på sin pappas sida, och det är deras yngsta lilla kusin det handlar om. Alltså inte alls släkt med mig, men ändå folk jag träffat på gemensamma angelägenheter som dop tex, eftersom den mamman ju blir faster till samma barn som jag är moster till om någon hänger med på den röriga förklaringen-jag vet inte hur man förklara det lättast.

Nä. För att verkligen komplicera saker och ting, så har min syster en rad Ex...

...det senaste har hon inga barn med (men sammanlagt hade de sex stycken) : Det var hans hus hon ganska nyss flytat ut ur och som sedan brann ner.

...Sina två yngsta barn har hon med Ex#3 bakifrån räknat, och det är hans systers familj detta handlar om. Alltså folk som varit släkt genom släkten kan man säga, ifall min syrra och han skulle varit ihop än. Sådana man är i samma "status" som på sin systers bröllop tex. men inte själva umgås med.
Så, han som huset brann för, känner jag personligen, honom har jag firat jul och midsommar med här i vårt hus.
  
Killen som är morbror till flickan som blev överkörd känner jag ännu bättre, eftersom han varit med i massor av år, han och jag gick på tivoli i somras tex, så att kusinerna fick träffas-men jag är inte nära nog för att höra mig för om nyheter annat än via syrran liksom.

Ninnis-ja nu är det vår! För vintergäcken har slagit ut under våra päronträd och längs husgrunderna hos de som har söderläge har jag sett både krokus och snödroppar.

 

Jag försöker snickra ihop dagar med innehåll medan jag väntar på att få veta vad jag har för feöl i huvudet...

Igår var jag på byns berättarcafé och lyssnade på en man uppvuxen här. Han har just givit ut sin roman och den utspelar sig delvis här. (och jag som hela tiden sagt att här kan man skapa värsta mordgåtorna, för här finns intriger och miljö för ett helt gäng böcker-nu hann han ju före...) Intressant och peppande at höra om någon annans resa i skrivande och vägen att gå för att stå där med en bok med hårda pärmar och att ha hoppat rakt ut-nu är det försent, it´s out there och tänk om ingen vill läsa min bok...

På torsdag ska jag gå på det här: http://www.sv.se/upload/Kalmar%20län/affisch%20Katarina%20W%20Mönsterås.pdf
Katarina Woxneruds föreläsning "Ta hand o din kropp-var ska du annars bo?"

Och den 19/3 ska jag gå och lyssna på den här kvinnan:

http://www.heartfulnesscenter.se/boken-6924185

Jag har just lånat och börjat läsa hennes bok. intressant, eftersom just att ge sig ut och vandra är en sak jag faktiskt ärligt funderat på själv.

Annars är det promenader som gäller-och att stå på grannens crosstrainer, i ren jäkla envishet. Nu går jag ut-svejsan!

Hehe... ja det kanske är det. Igårkväll och början av natten till idag var spännande. Då hade jag molvärk som kom och gick var tioende minut faktiskt mellan ca 19.30 och 01.30. Jag var helt övertygad om att det börjat och reagerade med att bli skitskraj! Fy 17, jag hade glömt hur ont det gör... Hade nog inte riktigt fattat heller att jag faktiskt ska gå igenom en förlossning till alldeles när som helst.

Nåväl, det lugnade ner sig och jag fick mig en rejäl tankeställare om att det faktiskt är dags SNART. Idag har jag bara vilat, ätit bra, tittat på en profylax-dvd som jag fått låna av en kompis (bra repetition av kursen vi gick förra graviditeten), fått tummen ur och äntligen packat bb-väskan och inte så mycket mer faktiskt. Imorgon ska jag ta mig iväg och hyra en TENS-maskin och plocka fram den där förlossningsboken jag läste typ 3 gånger pärm till pärm innan förra förlossningen men som jag nu inte vågat öppna. Typ. Jag känner mig lite som en struts som helt plötsligt dragit upp huvudet och ser klart igen.