I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

De senaste dagarns har vi tjänay 500kr på blocket.Det var ett välkommet tillskott. Jag har dessutom fått en del pengar att handla för på ett köpcentrum, så imorgon ska vi ut o shoppa, främst åt mig?!?! ( skum känsla)

Daa haha T vid matbordet vore eg dötråkigt, hon äter ju upp på 1 min när hon mår bra.

Blommis hir känns drt att möta marredemonerna?

Mattedemonerna.

Hvidis hur mår J nu?

*kram* Lanovia.

J mår bättre nu. Räknar med dagis i morgon Han springer runt och leker med en ballong nu. Ska få i honom lite mat, han har blivit lite mager tycker jag.

e sitter och leker med lera, jag kanske kan gå och lägga mig igen? I wish!

Passar på att gratta tråden på treårsdagen såhär ett par dagar försent

Två årsdagen.....

Jag har ont i huvudet och i hjärtat nu. Nackdelen med facebook, Blommis och andra fb-vägrare, är att man kan få veta saker man inte vill veta. Det var en artikel som en närstående hade länkat till och så följde en lång diskussion där det stod klart att min närstående faktiskt vad hen än säger är rasist så det bara stänker om det (ni vet det där "man får inte säga ditt eller datt i Sverige för då är man rasist"-tugget). Och har flera meningsfränder. En tapper själ argumenterade emot den inskränkta skaran, men verkade tala till en vägg. Jag borde hjälpa till att ta debatten, jag vet, men det känns inte som att det är läge att hamna i konflikt med min närstående. Jag vill finnas till i min närståendes (och min närståendes barns) liv.

 

Men allvarligt! Hur oempatisk kan man bli?! Hur kan det vara så svårt att se längre än sin egen näsa och försöka att i alla fall litegrann tänka sig in i en annan människas situation?!

 

Äsch. Jag måste ta mig i kragen och ta diskussionen. På något sätt. Någon gång. *skärpning*

Been there, done that Lanovia - fast patetisk är man ju faktiskt inte när man återger en vardag fylld med sådant man inte kan påverka?

Minns klart och tydligt perioden när någon (oftast jag) alltid var sjuk... Minns dessutom klart och tydligt alla "duktiga och perfekta" människor (ffa kollegor) som upplyste mig om att deras barn aaaaaaldrig var sjuka när de gick på dagis och framförallt - inte blev ju Dom sjuka bara för att barnet var sjukt!?
De som inga egna barn hade upplyste mig (i all välmening förstås) att deras föräldrar inte kunde minnas att de hade varit sjuka när de gick på dagis!

Märkligt nog så har samtliga av dessa personer, som nu har egna barn eller barnbarn, en helt annan historia att förtälja idag...
För tänk så hopplöst det är med sjuka dagisbarn som aldrig hinner bli friska innan det är dags för nästa omgång och tänk så 'giftiga' småbarnsbaciller är! Man blir ju sjuk själv på en gång, voj, voj...

Efter att ha blivit kallad simulant och arbetsskygg av ovan nämnda kollegor och dessutom behövt lyssna till trams i stil med "Men det måste ju vara nåt feeeel på ditt barn som är sjuk så ofta"  i ett par år tid så kan jag väl säga att att jag inte polerar några martyrkronor åt dom nu

När jag läser dina inlägg Lanovia så minns jag hur tungt och ändlöst det kändes där och då, jag känner en stor tacksamhet för att ha sluppit uppleva såväl förkylningsastma som krupp, jag känner i hela kroppen hur fantastiskt det kändes att vakna utsövd nån gång ibland och hur himla lurad jag kände mig när allt börjar om igen.
Och framför allt så vilar jag tryggt i att vi alla tar oss igenom det och hur viktigt det ändå är att glädjas åt det lilla här och nu. Det ska jag träna mer på även om jag har passerat småbarnsföräldraåren med råge

Vet ni vad? Jag sket i att vänta på att skilsmässan skulle bli slutgiltig så nu har jag bytt efternamn till mammas flicknamn

Puss på er!