I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Kladdkaka bjuds runt-provbakade Syrinx recept igår. Det verkade uppskattas, för halva kakan liksom bara försvann. Tyvärr är där alldeles för mycket kvar-för nu kommer jag ju att äta idag med.

Hvidis, vilket glatt besked för din väninna! Hoppas allt går bra hela vägen.

Apropå skriva och vad du sa i min inbox, så kan jag absolut tänka mig att kombinera både möten i text med läsare, med att på något sätt arbeta face to face.
Just blogga känns väl kanske lite avlägset eftersom jag inte hänger i bloggvärlden alls, men det är väl en vanesak. Det jag tycker är så piss-svårt är att det ju föralldel är trevligt att folk tillskriver en någon slags talang eller förmåga att säga saker så andra vill lyssna. Men det ska mycket till innan man tjänar sitt levebröd på det. Vad ska man kunna komma på att syssla med under tiden? Som inte är så tungt att det tar all ens kraft utan lämnar lite över att skriva vid sidan om så att säga.
Därför skulle en sådan där vinst passa bra-ekonomiskt utrymme och en frist att ta sig tid både att skriva och kanske komma på vad man mer ska göra av livet.

Att ens sitta och prata om att skriva som någon slags yrke känns förövrigt helt förmätet och jag vill genast sudda, ursäkta mig och stamma "ja inte för att jag tror att jag är något men det hade varit himla kul..."
Jag är rädd för att gå åt det hållet-så är det! Rädd att bli utskrattad, utfattig, utlämnad, utsatt för kritik, avvisad, avslöjad som en talanglös drömmare med storhetsvansinne..
Ja, ungefär så. Bland annat.

Nu postade jag visst både min dröm och min mardröm till er iallafall!

Nu ska jag gå till biblioteket och lämna tillbaka utläst och låna nytt. På biblioteket kryllar det av folk jag är avundsjuk på. Sådana som på insidan av bokens omslag beskrivs lite kort och där det står "skriver numera på heltid".
Det är ju väldigt fegt och missunsamt att stå och avundas dem när man inte ens vågat försöka själv.

Blomman:
Härligt med trissvinst! Klart du skall satsa på fler lotter!

Hvidis:
Vad roligt med din väninna!

Ingis:
Ho ho, hur är livet som tvåbarnsmor? 

God kväll:

Hoppas allt är lugnt i tantstugorna runt om i landet:

Syrinx: Jag blir så arg när jag läser om den sk k väninnan som kan behandla dig så! Även om det värker just nu, så är hon nog i längden inte någon riktig vän när hon gör så mot dig, och då är hon helt enkelt inget att ha! Energitjuvar skall man hålla långt ifrån sig. Du får njuta av de riktiga vänner du har istället.

Hvidbrud: Jag tror jag skulle behöva dig till min chef, hmm!

Passionis: Vi är nog, trots dina farhågor, många här som väntar på att du skall börja skriva ner all din klokskap i böcker.

Helt säker på att det var annat också, men arbetsminnet är fullt av jobbet (jag vet, hemskt dålig ursäkt).

Var iaf i den där lilla orten i Halland i måndags, den där som ligger tre mil öster om Falkenberg där man kan göra av med mycket pengar. Var roligt!

Idag kissade herr A rätt dåligt igen, blää! Får ta upp det med veterinären när han skall vaccineras på måndag.

På söndag åker vi med damerna till Danmark, Soldes sista utställning i år. Hade suttit fint med en BIS-titel för henne, då har hon nio st och kan ta DSM-titeln nästa år. DSM = Distinguished show merit. Lilla fröken kan ta cert 2 till Supreme-titeln och den första utländska, skall visst vara 2 el 3 sådana.

Nu skall jag förbereda för möte, tjoho! Vill inte alls åka hem!

Kan ni förresten förstå att maken inte vill ha hem denna lille prins? Det är Sienas lillebror Victor, 3 v

Nu måste jag bara berätta dagens nyhet:

Ni vet, sambons förra jobb, med chefen som var helt galen? Som sambon och hans kollega anmälde och drog infacket och rapporterade på alla möjliga vis? Där han gav upp och slutade för att han bara inte stod ut mer?

Den chefen har fått sparken nu!
Homn had eringt till jobbet idag och bara sagt att hon inte skulle jobba där mer och inte kommer in idag. En avslutning helt i linje med hennes tidigare pålitliga och goda ledarskap alltså.
Alltså kan vi konstatera att det finns goda skälatt faktiskt ta saker vidare när det är knas på en arbetsplats.
Fast det tog allt en jädra tid, och det kan knappast sägas att de varit några föredömen i att ta tag i problemen. Snarare har de väl till slut inte haft så mycket till val, efter alla klavertramp och överträdelser den här chefen lyckats med.

Sambon och jag har suttit här och reflekterat över utvecklingen och konstaterar båda att det inte är någon segerns sötma, utan istället en dov känsla av hur tragiskt det är att hon skulle vara så totalt inkompetent och fullständigt ovillig att lösa saker. så maktfullkomlig och otäckt manipulativ. Nu har hon mist jobbet och som sambon sa "hon har ju också en liten son och  så vidare"

Själv känner jag att det kanske talar för att vi båda har behållit en del av vår medmänsklighet och empati, att vi faktiskt till viss del tycker synd om en människa som betett sig genuint illa och stulit enorma mängder kraft och energi från oss i flera år.

Hur som helst: Det lönar sig att ställa sig upp för det man vet är rätt tjejer! Nu jobbar han ju iofs inte där längre-men utan honom hade den där människan fortfarande suttit på fel stol.

Mitt i allt elände var det ju ändå skönt att höra!

Blommis, Det var ju bra att hon slutar, men som du säger är det tragiskt egentligen, hela saken.

Mini är inne i en ljuvlig period nu. Gosig, aktiv och pratar non stop. Kan gå, men kryper hellre runt på golvet och kör med en bil eller två i handen. Vi har precis avslutat en frukost i lugn och ro, han åt duktigt sin macka och yoggi med musli alldeles själv. Underbara unge! Han är förresten feberfri idag så jag tror svärmor slipper vabba imorgon.