I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman: usch och fy och hemskheter så otrevligt det där lät!

Syrinx: men receptet då? Jag har inget bra kladdkakerecept, jag...*viftar med ögonfransarna och ser bedjande och bedårande (nåja ) ut*

Tinker: hej på dig! Kul att läsa hur du har det.

Fru E: BF 130106! *hjärtar småttingen därinne*

Håller med jag också.

När det gäller FB gillar jag att det är lätt att kika in och kommentera eller gilla än här och än där (även om jag vissa dagar har svårt att hinna med det också). Jag har lärt mig efterhand att strunta i sådant som kan vara provocerande, t ex uppenbart Titta-vad-jag-är-duktig-skryt eller gnällande för gnällandets skull (en närståendes sambo redovisar det mesta. Många gånger har hon ändrat status till "singel". Där har jag lärt mig att sitta lugnt i båten och inte bli upprörd eller orolig, för det brukar ordna sig). Jag uppdaterar inte min status särskilt ofta, för det händer inte så mycket som jag tror att mina FB-vänner skulle vara intresserade av.

Är någon i min bekantskapskrets negativt inställda till att skaffa konto på FB brukar jag uppmuntra dem med ett Våga vägra. Jag skulle nog inte ha skaffat FB idag, men nu när jag har det så använder jag det.

Om det nu är någon av er som kan tänka er något annat än kladdkaka rekomenderar jag denna:
www.alltommat.se/recept/Ullas-roda-vinbarskaka-5491

Med en klick grädd eller lite vaniljsås blir det himelskt gott...
Kan med fördel använda andra bär än vinbär.

Ni är ju söta allihop!
Det är mycket uppmuntrande att känna att det spelar roll om just jag finns elle rinte i ett privat perspektiv. -Kanske därför är jag rädd att tråden ska dö ut...jag får mycket av min bekräftelse härifrån. Kanske nästan all, eller i vart fall väldigt stor del när jag gör ett snabbt överslag. Det kan ju verka lite sorgligt på ett sätt, typ "skaffa ett liv"

Men iallafall, just nu känner jag mig väldigt tyngd under bördan att jag inte har något jobb, inte vet vad jag kan jobba med, inte hittar något att söka, inte vet vad jag ska tro på att jag kan och knappt vet vad jag ens vill-vill jag ens något? Eller är jag bara lat, förtappad och förbrukad?
Jävla skit!
Skit skit skit skit skit!

Jag tycker alla andra människor gör något viktigt med stort ansvar och hög-eller iallafall rimlig-lön och blir befodrade och headhuntade och gör saker med krångliga engelska namn och ingen annan 40+are har misslyckats så kapitalt med att se till att ha någon slags karriär.

Jag glömde nog att föra in parametern "tjäna någorlunda vettigt med pengar" på min anspråkslista. Jag tänkte bara på vad jag skulle vilja göra. Dumt! Eller åtminstone oekonomiskt.

Idag kom sambon hem från AF och sa att hans handläggare sagt att hon tycker han bör överväga att flytta, för här finns inga jobb.

!?!

-Ursäkta en enkel själ, men FAKTISKT så var det typ det sista någon behövde säga till honom. För vi hade nyligen en drabbning där jag skrek åt honom att jag inte håller för hans dramatiska utspel som är i stilen :"Ja det är bara att fatta att jag får ju flytta härifrån!"
För min tro framåt behöver att det är ett Vi och gemensam fortsatt strävan. Inte flyktvägar eller tankar tillbaka.
Dessutom är en flytt inte rimlig som alternativ. Vi får inte det här huset sålt till den summa vi betalat nu i lågkonjunktur-eller kanske ens någonsin. Vi har ingen annanstans att flytta och berätta isåfall gärna för mig var de där jobben finns-för om det är i Sthlm, så har vi inte råd med en bostad där på de låga löner både han och jag ligger på.
Förutom att det verkligen verkligen inte är på kartan i min värld att dra upp vår son härifrån efter tre års anpassning och börja om någon annanstans igen. Glöm!

Jag tycker hennes kommentar var jättekonstig, och jag fattar inte att det är samma handläggare som jag själv hade och tyckte var så bra. De verkar inte ha connectat alls, min sambo och hon. Det känns helt knäppt!

Idag har vi iaf skrivit ett nytt personligt brev och skickat in ansökan till ett brandmansjobb. Kyrkvaktmästarjobbet fick ahn tillbaka brevet från igår. Det blev inte ens intervju.

Inatt har det snöat här. Faktiskt så ligger det kvar också, åtminstone på vissa ytor, de som inte får så mycket sol. Det är vackert med färgiga löv och blå himmel mot vit snö och grönt gräs-liksom full knallighet i solens glans.  Men ute vill man inte vara, för attans vad kallt det är! Det blåser på tvären och benen vill inte nudda jeanstyget därinne i brallorna.

Men alltså Blomman... Det där var v-e-r-k-l-i-g-e-n det sista din sambo behövde höra!!!
Håller tummarna för brandmansjobbet nu! Måtte han få det... så ni får liiite lugn o ro på den fronten åtminstone.

Själv försöker jag sälja 2 Miss Li-biljetter. Går inte.

Och imorgon är vi bjudna på Halloweenparty hos M:s vänner (bl a hans ex-ex-ex). Vi var där ifjol (ja och på ett par andra fester hos dem) och hade så kul. Synd om jag inte kan gå. Jag har ju fixat Halloweenkläder och allt...
Nåja, vi får väl se hur det känns imorgon.
Annars så kan man ju vara hemma och se på "Så mycket bättre"

Tihi...