I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Lanovia, jag fattar precis vad det är du tycker är jobbigt. Det är ju sådär det är, med typ allt som rör ens barn och andra områden i livet där andra engagerar sig, menar väl men tycker en massa, och ofta oroar sig eller har så stora omsorger att man nästan skulle behöva ta hand om dem istället för sig själv när de blir så nervösa över ett husköp, en flytt, en graviditet etc etc. Och man vill ha backup på hur man själv väljer, men får en massa input som bara känns jobbig ibland. Även då man vet att de antagligen inte menar så som det känns.

Samtidigt är jag själv i andra änden ibland och får ju erkänna att nog fasen tycker jag att jag ibland (eller rätt ofta) ser saker och beteenden när släkten samlas, där jag både tänker och tycker saker. Ibland säger jag dem också-och vid somliga tillfällen blir det konflikt då. Inte för att jag inte tror att mammorna (för det är nästan alltid de) känner sina barn, utan för att ibland syns det tydligt hur de (mammorna) går in i vad vi i min familj kallar "stresskonen" där man får ett väldigt litet synfält. Jag ser ju också hur olika personligheter tar sig uttryck i hur man väljer att hantera olika situationer, och sanningen att säga, så påverkar de valen inte sällan hela sällskapets trivsel eller hur man kan genomföra en middag, utflykt etc. Nu behöver man ju inte tycka högt om allt man ser, eller uttrycka allt man tänker, men ibland tror jag faktiskt vi mår bra av att det finns människor omkring oss som vågar säga och tycka lite-kanske i synnerhet när det känns, för det kanske är en öm punkt av en anledning. Nu pratar jag starkt om min egen tillvaro och sådant jag tänker på i min familj, inte de exempel som kommit här i tråden från Lanovia och Hvidis tex, det senaste. För, även om  var och en av oss är den bästa mamma man kan vara och den bästa våra barn fått, så gör vi ju inte allt perfekt och ibland kanske man behöver en liten väckarklocka eller ett friskt inslag av någon annans pontana reflekterande över en situation. Även om den där andre personens kommentar knappast är särskilt populär just då, kanske den behövs av och till. Och om den behövdes eller ej, kanske heller inte alltid bara är upp till mamman att avgöra. Om jag nu försöker vara lite vidsynt.

Förresten, nu när vi uppdatetar oss lite efter en rätt stilla trådsommar, så kan ni väl påminna mig om hur gamla era barn är? Jag har fasen INGEN koll alls längre! Inte för att det egentligen är så himla viktigt, men jag känner att en liten reminder på hur många barn och av vilket kön och typ hur gamla, faktiskt är på sin plats. för det har ju kommit några under åren. Kanske är det fler än jag som inte har stenkoll längre...

Idag har jag ingen lust att tänka ut middag. Inte lunch heller. Grabbarna där uppe (sonen och hans polare) undrar vad det blir till lunch. Kan man få säga "inget, gå ut och plocka blåbär som Putte"  Nä, just det, det kan man ju inte. Synd.

Blommis: vilken tur att du kom med ut och kollade på vagnen! Stackars dina onda armar. *klappar mjukt med vårdande oljor* . Jo, visst går man in i sina invanda mönster under stress och det är bra att någon ropar Hallå! Vakna! ibland. *hjärta*

Här är det sista dagen själv med Lillbattingen innan inskolning på onsdag, - då är han 1 år och 3 månader. Storbattingen fyller tre på söndag! Hon är helt torr och blöjfri (men har blöja på natten bara för säkerhets skull) vi körde hårt med att sluta bajsa i blöjan i våras efter en förskräcklig urinvägdinfektion. Sen har det varit belöningar med klistermärken när det kom kiss och bajs i toaletten. Och tillsist klistermärken när blöjan var torr en hel dag. När klistermärkena var slut fick hon hköpa trosor. Som vi gick och tittade på ibland för att öka motivationen. Hon är så duktig och jag är så stolt... Och det är skönt att slipa släpa blöjor. Men nu gäller det att veta var det fins toaletter till hands när vi är ute . Sitter och väntar på ett telefonsamtal- jobbintervju!

Just det- köllingen ska i ugnen! Tack för påminnelsen blommis. (här blir det kyckling ganska så väldigt ofta...) med bulgursallad.

Hvidis, ååh vad spännande med jobbintervju! Vad är det för jobb?

Ja du. Det är en rekryteringsfirma som söker hud och kroppsterapeut för kunds räkning, så jag vet faktiskt inte. Jag vet att jag känner mig mycket kvalificerad för jobbet så jag väntar bara på att få höra mer... Typiskt mig att söka något jag inte har en aning om vad det handlar om...

Aaaaaaa! Ännu mera spännande! Hopppashoppashoppas att det visar sig vara The Job inför hösten! Gu vad kul det vore!

Nu hittade jag några hamburgare i frysen-och det fanns tom bröd, så först ska jag bara gå en vända med vovven, sedan får de hålla till godo med stekt hamburgare, pojkarna.
sedan borde jag väl låta bli att ta mina onda armar som förevändning att inte springa idag I guess, benen funkar ju även om armarna vrålvärker. Eller så kanske det räcker med en långpromenad till, eter hundrastningen? Jag får se...

Blommis, skulle precis betala min fordonsskatt (annars hade jag inte haft någon aning om hur mycket den var) och den är på 2005 kr. Återkommer mer mer innehållsrikt inlägg sen

Ja, det skulle jag också önska att det var. Hon Hr fortfarande inte ringt. Oproffsig är hon, rektyreraren....
Hamburgare blir väl alldeles utmärkt till två hungriga killar Du, det kanske tillockmed kan vara skönt med en liten springtur? Få igång cirkulationen i axlarna och så lite?

Nä, nu ringer jag henne själv. Ska hämta loppan på dagis innan tre. Eller...