• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Ninnnis

    Skulle precis skriva ett lite längre inlägg för en gångs skull, men nu hör jag att lillkillen börjar vakna från middagsluren.

    Nämnda lillkille har nu hunnit bli 13,5 månad. Om allt går som det ska blir han storebror i mitten av februari, det blir således ca 19 månader mellan syskonen. 

    Jag börjar jobba 11/9, då skolar maken in Mini. Och för att svara på Daa´s fråga om dagisstart så har jag ingen ångest inför att "lämna bort" honom. Jag har fått ett väldigt bra intryck av förskolan och personalen och tror att han kommer att få det bra där. Jag är beredd på att stålsätta mig inför eventuellt ledsna lämningar, men när han har kommit in i det tror jag det blir bra.

    Däremot kan jag känna lite oro inför den kommande vardagsstressen. Göra mig iordning, göra Mini iordning, frukost till båda, rasta två hundar, lämna två hundar på hunddagis och Mini på människodagis och ta mig själv till jobbet, oftast utan möjlighet att flexa med tiden. Lyckligtvis är vi ju två som hjälps åt och när vi bara får rutin på det så blir det säkert bra, men när maken tex är bortrest i jobbet måste jag ju kunna rodda det själv.

    Jag kan även noja lite för att Mini är lättväckt på dagen och kanske inte kommer att sova så länge som han egentligen behöver, att han fortfarande gärna blir matad och helst vill ha maten i "burkmatskonsistens" och frukten mosad. Han tränar dock på att äta med sked, gaffel och/eller händerna, och ibland tuggar han i sig en halv äppelklyfta innan den åker i golvet

    Men allt det där löser sig såklart med tiden. jag ska försöka att inte ta ut några bekymmer i förskott. Det är jag annars ganska bra på. 

  • Daa

    Im yours: det glömde jag ju sist jag skrev. Grattis till att ha kommit in på utbildningen! Jättespännande, ju.


     


    Ninnis: så fantastiskt att ni har fått se det lilla pyret! Det är ju hur stort som helst!


     


    Klockarbol: skönt att höra av dig. *massa kramar*


     


    Jag har funderat på mina känslor inför att lämna barnen på förskola och kommit fram till att det inte är direkt oro (okej, lite oro då) över hur det ska gå, utan snarare svartsjuka. Det är inte jag som ska få njuta av parvlarnas ljuvlighet, i alla fall inte i samma utsträckning som tidigare, utan någon annan. Jag tyckte ju att jag alldeles nyss hade börjat njuta av att vara förälder.


     


    Inspirerad av era bravader i joggingspåret (heja er!) bestämde jag mig för att bryta min joggingabstinens i förrgår. Glad i hågen travade jag iväg och tyckte att det kändes väldigt mycket tyngre än vad jag trott, även om jag tagit med åtta veckors uppehåll i beräkningen. En stund senare började mitt huvud hetta och poletten trillade ner: det var alldeles för varmt för mig att springa. Envisheten tog mig ända bort till min vändpunkt, men sedan var det bara att promenera och skvätta i sig vatten. När det började blåsa kunde jag jogga igen, men jag fick sota för det hela kvällen. Det är inte alltid lätt att kompensera vätskeförlust på det där viset. Jag tror att det var runt 25 grader varmt. Efter den här sommaren är en annan inte van.

  • Daa

    Förresten, Blommis: parvlarna blir snart ett år och åtta månader. Samma dag som vi börjar med inskolningen.


     


    *undrar också hur det går för Heloise och Panzer*

  • Daa

    JAA! På dem bara! *håller tummarna*


    Hvidbrud skrev 2012-08-15 11:27:03 följande:
    Nä, blommis! Grrrr! När lillkillen somnar ringer jag igen igen och säger som fet är. Hon hittar ingen bättre än mig!
  • Ninnnis

    Bara för att jag skrev att jag nojar angående Minis ätande så åt han hela lunchen alldeles själv idag! Han petade i sig i tur och ordning korven, broccolin, blomkålen och slutligen makaronerna Min duktige lille kille! Även om det säkert kommer bakslag och dagar då han inte alls vill äta själv känns det bra att veta att han iallafall kan om han vill.

  • Ninnnis

    Heja Hvidis J och Villemoas E som skolas in just nu!

    Hvidis, har du fått tag på mupprekryteraren än? 

  • Hvidbrud

    Jepp! Ringde henne två ggr (en gång från hemligt nr) utan att hon svarade, så jag ringde en växel som ringde och ringde och ringde och tillsist svarade en kille. De var på mässa men han skulle hälsa henne att hon skulle svara när jag ringde nästa gång... Så det gjorde hon. Hon ska ringa i morgon innan eller efter lunch. I'll believe it when I see it!
    J var så duktig idag på dagis. Mitt lilla hjärta!

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård