I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Flamman: kämpa vidare, för jag tycker att det låter bra, hur du hanterar konflikterna.

Det låter ju fantastiskt! *känner att jag blir alldeles glad för Syrinx*

Syrinx skrev 2012-07-19 23:24:18 följande:

MEN det positiva som jag är väldigt glad för just nu är operan! En viss Syrinx får massor av beröm från både dirigent och kollegor. Att flöjtkollegan råkar vara en av de främsta i en av orkestrarna här i staden och tycker att det är "verkligen är ett nöje" att spela med mig, gör ju att chanserna för mer jobb till hösten ökar markant! Hurra! En mängd duktiga musiker i orkestern, maken och jag är de klart minst rutinerade och etablerade. Roligt att allt funkar så bra då - ju mer man bygger upp sitt förtroendekapital, desto större chans att de vågar prova en på de stora institutionerna.

Två föreställningar kvar, imorgon och på lördag, då jag ska njuuuta av att få spela fantastisk musik med fantastiska musiker!

Men tråkigt och obegripligt med din kompis.

Blommis: bra jobbat med joggandet! Heja dig! *viftar med pompoms längs vägen och undrar litegrann vad som hände med mitt eget joggande...*

Solde: hur mår Soldan nu?

Oooooch HURRA för födelsedagsbarnet! *kastar konfetti och hoppar runt en stund*

Lugnt här i tråden... Är ni semesterfirare allihop?

En annan har snart klarat av första arbetsveckan efter fem veckors semester. Åååååå, vad det är tungt att kliva upp, göra sig klar och åka iväg på morgonen när man har blivit van vid lugna frukostar med familjen.

Jag tröstar mig med att det brukar vara den första veckan som är såhär tung och att jag brukar vänja mig i alla fall litegrann.

Såhär flera dagar efter min systers bröllop är jag fånigt nöjd med mig själv för att jag höll tal och gjorde det bra. Men det kanske en vanligtvis ganska tystlåten och tillbakadragen person får vara.

Imorgon är det fredag och jag ser fram emot helgen. Lite kluvna känslor, för om jag bara räknar fredagar blir det väldigt, väldigt snart dags för parvlarna att skolas in på förskola. Alltså, ni som har gjort det nyligt eller är på gång att göra det snart, hur känner ni det? Det är som att en mycket speciell period i mitt liv tar slut då. Det har varit så otroligt skönt att smita iväg till jobbet innan parvlarna vaknat och veta att när de vaknar så får de vara med sin pappa.

Men egentligen tror jag att parvlarna kommer att trivas på förskola och att det kommer att vara bra för dem.

*får syn på Ninnis gröna plupp och utbrister*

Heeeej, Ninniiiiiiis!

Hej alla! Hoppas att ni har en underbar sommar och har njutit av värmeböljan som drog över södern....
Jag måste bara vräka ur mig lite.... Är ju hos svärfamiljen. Har varit här i nästan en vecka nu och allt har varit frid och fröjd tills idag. Vi var hos en av mostrarna i hennes kolonistuga och det hade blivit ganska sent, och j började bli både mammig och lite gnällig- många som vill pilla och dra och holla och hoppa och få en reaktion. Farmor vill hålla, och det får hon såklart, men j gnäller och vill tillbaka till mig. Då säger hon: gå ut gå bort och sjasar med handen som till en hund. Jag blir harm, men går in i ett annat rum. Han lugnar sig men efter några minuter gnäller han igen, då kommer j's faster och tar över och går ut med honom. Jag hör hur han gnäller och säger som när han är trött och vill sova. Jag går ut och säger hej, ursäkta, men nu tar jag tillbaka honom för han är trött nu. Då blänger hon på mig och säger: nej, han är inte trött! Åååååhhh! Jag blev svart i blicken, tryckte j i hennes armar, gick igenom stugan och smällde igen dörren bakom mig och stod där och skakade av ilska. Nog att jag har PMS och sömnbrist och överreagerar, men fan vad arg jag blev! Det låg så mycket mer bakom hennes ord och blick att jag blir vansinnig! Maken kom ut med j och undrade vad som hänt- fast han hade ju redan sin ide och höll med de andra. Gissa vem som blev ännu argare. Jag blir arg och ledsen bara jag tänker på det!!! Klart de vill umgås med sina brorsbarn, när de ser dem så sällan, de har haft jättemycket tid med dem. Men det är mina barn, jag är deras mamma och jag vill dem väl.
Jag bad om ursäkt för mIn starka reaktion tog ungarna och fick skjuts hem. Nu susar de så sött och jag har egentid...

Funderar på att åka in till stan själv i morgon i ett par timmar så kan de ha dem för sig själva. Om jag inte brytt mig om ungarna hade jag helt enkelt bara åkt hem. Gått på arbetsintervjun jag blivit kallad till och skitit i hela jävla tjocka släkten. Men... Det gör jag inte. Jag stannar, pratar, ger plats, böjer mig. Föreställer mig att jag är ett pilträd i vinden. This Too Shall Pass.

Hemma igen!

Nog för att det äe jättekul att träffa sin familj och vi har haft fina dagar, jag, blompojken och hunden, men guuuuuuu vad skönt det är att komma hem, gå på sin egen toalett (länge) och sova i sin egen säng med kudden man är van vid!

Vi har rest, gjort utflykter kors och tvärs, varit på festival, fiskat, badat, promenerat och sprungit lite, spelat krocket, minigolf och boule och skjutit med luftgevär,pratat en massa allvar och tagit igen en del  av allt man inte får på avstånd. Det är hundar, ungar och fullt ös och jädrar i min låda vad trött man blir till slut, mitt i det roliga.
Fast jag har haft vett att dra mig undan en del med en bok, främst de dagar vi var hemma hos mamma. Jag vet av erfarenhet att jag inte klarar att vara för tätt inpå för många timmar om dygnet. Inte minst är det riktigt jobbigt det där att se sina anhörigas olika sidor och när de visar sina sämre inse att det är ens egna sämsta också...bah! Konfrontationen med vem man är och vart man kommer ifrån, hur allt blivit och hur man skulle vilja att man var, men kanske inte alls riktigt är och att hur det nu än är, så är det dessa man har, denna man är och livet är så kort-och stubinen också stundtals mitt i besök hos andra och deras rutiner och välvilliga extraomsorger.
Kluvenheten i att å ena sidan önska att vi bodde närmre, så man kunde träffas lite mer vardagligt (allt blir så intensivt när man åker iväg så här), och samtidigt inse att det i vissa avseenden kanske är tur att vi har ett rent fysiskt avstånd (somligt i fråga om hur folk mår och gör tenderar att ta en hel del fokus och oändliga mängder energi)

Härhemma väntade papper från a-kassan att jag fyllt i något fel och måste skicka in omigen innan de ger mig pengar. Just sådana saker är skönt att åka bort ifrån. För just ja-jag skulle ju tänka ut vad jag ska bli när jag blir stpr. det har jag struntat i några dagar när jag åkt till familjen och regregerat tillbaka till mina ursprungsrelationer. Fast även de tycks fktiskt utvecklas och mogna något märker jag-kanske växer vi upp till slut, något lite, en stund innan vi dör...