I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Här har vi en lååång läggning. Men med gott skratt. E kom upp o sa bajs med blöjan hängandes iknävecken. Maken gick o kolla o började gapskrtta. Jag gick o kolla o kunde inte fatta det roliga med den hårda bajsklump jag såg i dunklet. Kolla en gång till sa maken. Jag kollar lite nogrannare o får se att skruttan stoppat två nappar i blöjan för att få oss att tro att hon bajsat. Haha våran spillevink!

Hvidis, underbara E-inte helt dumt tänkt.

Hej!

Long time no see! Men nu är jag här igen!

Har haft en maj som bara har varit jobbig, och det har känts som om jag bara har gnällt när jag varit här!
Har iaf (tror jag åtminstone) kommit till insikt att strunta id chefens dumheter och inte ta åt mig av vad de håller på med, utan vara korrekt och trevlig mot dem utan at vara översvallande - och samtidigt söka nytt jobb.

Har varit på två utställningar, en i Göteborg för typ två veckor sedan där Siena tog nummer sex och Soldan blev BIS! Även det hennes sjätte BID-titel! Är mycket stolt matte till mina tjejer!

I morgon skall Amaretto på återbesök hos dokton och samtidigt bli vaccinerad. Han mår bra nu, vad vi kan se. Han var två veckor på kollo på Österlen, hos Isoldes extrapappor, var mycket bra!

Nu skall jag försöka läsa ifat allt jag missat i mitll iiv. Ser att det tycligen är träff hos Ingis i morgon! Det har jag gtrym lust att hänga på! Vilken tid? Är ledig från jobbet fram t 12/6. Chefen kom på att jag hade MYCKET komptid att ta ut, så nu är jag hemma och kan få gjort massa som legat och gnagt i samvetet. Det är så skönt!
Nu skall jag börja ifattläsa ndet, och kommenterar jag något som är gammalt och helt fel, ha överseende är ni snälla!
KRAMEN!

Nu sms:ade chefen, jag ska ha en begravning 14/6, d v s knappt två dagar efter jag börjat jobba, GRR! jag blir så arg, nu är vi där igen! Visst kan jag träffa sorgehuset och skriva griftetal på en dag, men  var har vi kvalitetstänkandet och omsorgen om de anhöriga? Morr! Antagligen blir det så, att jag får gå in och jobba någon dag när jag skulle vara ledig.

Oh, nu gnäller jag igen, förlåt, men känner att jag måste få kräka av mig någonstans där jag vet att jag blir förstådd!

Oj, nästan spam-varning på mig här! Verkar som om jag skall ta igen en dryg månad på en kvart!

Hallå girls!

Daa: Beklagar sorgen och vila i frid lilla farmor ♥
Och fantastiskt med lyckad operation för vännen!! Så länge det finns liv finns det hopp. Under sker och tron kan försätta berg. Kram! till Parvlarna från Tant Flamman och Knoll o Tott.

Blomman:   Jag bara vred mig av skratt när jag läste om din bravad på macken!! Du är ju bara för underbar. Tokstolla!

Fru E, väntar på spännande referat om hur du mår... Men bidar min tid. Ta det i din takt. Kram!

ImYours, TACK för länkarna!! Min plånbok tål inga dyra inköp just nu, även om den rosa klänningen verkligen inte var dyr... men pundet är högt just nu. Men man kan ju alltid titta och drömma och sukta....

Här har varit hektiskt som vanligt. T spelar klassfotboll och det går så bra och hon tycker det är så roligt, särskilt att vara målis, så hon vill börja träna fotboll !  Jag som INTE vill bli fotbollsmamma... Har varit fotbollshustru i nio år och jag tycker fotboll är såååå tråkigt. Men när T spelar är det förstås en annan sak Så vi får se. En av de andra mammorna tränar ett lag där två av flickorna i klassen är med. Hon tjatar hela tiden om att T ska börja spela med dem. Ibland önskar jag hon kunde vara tyst... Träningarna börjar 16:30 och 17:00 och jag jobbar till 16:30 - 17:00 så det är lite praktiska problem också. M jobbar samma tider som jag.

På tal om musikern så bara växer o växer han i mina ögon; van som jag är vid att ensam gå på alla barnens aktiviteter och utvecklingssamtal (barnens pappa var på ETT utvecklingssamtal) så slog mig aldrig tanken ens att M skulle vara intresserad. Jag menar, det är ju inte hans barn och inte hans ansvar heller... Men se där tyckte vi olika... Han frågade lite försynt om inte han skulle komma med på barnens utvecklingssamtal. Visa sig för klasslärarna, "så de vet vem jag är",  och så menade han att han ska ju ändå bo med oss och att hjälpa barnen med läxor ser han som självklart, och att han vill ju veta också vad de behöver träna på och utveckla, så han också kan delta i det. ♥ ♥ ♥. Så vi var tillsammans på båda barnens utvecklingssamtal.

Nästa grej: Han är verkligen TOTALT ointresserad av sport. Han har tidigare sagt lite skämtsamt att "bara jag slipper gå på nå' fotbollsträningar"... Men i veckan hade T en match med klassen ut i en byhåla ett par mil från centrum. M hade rep på kvällen med bandet så det skulle bli lite ont om tid att komma och titta (T har frågat om han kommer att komma och kolla på henne nån gång). Så  när vi står där ute och matchen ska till att starta... vem kommer då?! Jajjamensan... "Kom på att man kan ju äta middag på Sibylla så går det snabbt och så hinner jag se större delen av matchen i alla fall. Ni har ju egen bil, så jag behöver inte vänta på er utan kan åka direkt den är klar. Då hinner jag ju till repet också"

Jag förstår med min hjärna att det här är förmodligen självklarheter, men för mig är det så ovant, att jag blir chockad varje gång. Jag menar inte ens barnens PAPPA har varit lika engagerad i flickornas skola och fritid, hur kan då M som bara har känt dem ett halvår vara så engagerad? Och han hyser verkligen varma känslor för dem, det märker man... Han blir helt rörd när de kramar honom och säger att de tycker om honom. Han bryr sig i stort och smått.

Nog om mig nu.

Ninnis; så spännande,spännande med ruvning!!

Solde, grattis till bra resultat med kissarna och klokt agerande från din sida vad gäller chefen...

Min svägerska hade ett kärl som var 80% igensatt. De har gjort ballongsprängning och hon är på benen och igång. Man blir visst inte ens sjukskriven, så hon ska jobba idag !

Hemma fortsätter vi med utrensning, sakta o metodiskt. M är ivrig att få komma sig in under samma tak som oss. Jobbigt att bo på två ställen förstås. Leva på ett ställe, ha sina grejer på ett annat.

Nu ska jag dricka kaffe och försöka jobba lite också

Kramen till alla!

...men nu bubblar det så där i mig igen... så jag måste få komma med lite mer egoberättelser:

Inte bara kom musikern på T:s match. Han var faktiskt engagerad, följde med, hejjade, peppade, sträckte stolt på sig när hon bröt anfall, när hon gjorde målpass och när hon sedan stod i mål och gjorde flera fina räddningar så såg han så stolt, så stolt ut.

Det var den sporthataren...

Nä, nu ska jag sluta skriva om mig själv och över huvud taget, för NU är det  !!!