I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Ingis, nä, det har de aldrig funderrat på. Därför är det nu väldigt och oerhört jobbigt att min man kommit dit och säger "vad är det här för skit, det här ni har under mattan? Det är knöligt att gå på tycker jag!" Han och hans obekväma kollega som också är "ny" och dessutom fackligt ombud. Dumma dumma dom!

 

De där mattorna, de finns förresten lite varstans. Själv har jag varit en finne i röven för sambons släkt, när jag ramlat på deras mattknölar och skrikit rätt ut, för att jag tycker de har skyldighet att se till att man inte behöver slå ihjäl sig bara för att man vistas i sväronens hem över en helg. Inte heller det har varit vidare poppis. -Men det har faktiskt hjälpt en del och i någon mån.

Idag har jag en lång dag.

Jag ska strax ta en rejäl promenad med hunden, som senare i eftermiddag måste ligga själv i bilen ett bra tag. Vi ska åka och prova ut sonens inlägg, de som ska stötta upp hans hålfot.
Dessutom ska vi hämta ut biljetter till hans dansföreställning i maj, hinna lite andra ärenden och dessutom äta sushi på stan.
Efteråt kommer det att vara hög tid att åka direkt till fotbollsträningen-det är därför hunden måste med till stan, för han kan ju inte vara ensam i 6-7 timmar. Medan sonen tränar får vi gå ut och gå, hundskrället och jag.
När vi kommer hem hoppas jag att sambon hunnit börja med någon mat-som jag nu inser att jag kanske borde ha tänkt ut i förväg...Fast vi käkar ju sushi förstås-då räcker det ju med rejält kvällsfika med mackor och smoothie innan Skorpan ska kasta sig i säng.

Innan vi drar behöver jag alltså se till att jag har eldat varmt i pannan, duschat och tvättat håret, fått ihop kläder både för träning och stadspromenad, rastat hunden ordentligt, gärna kollat av sonens glosläxa,

-först lite mera kaffe!  Hur ska jag annars orka allt det där!

Kör hårt, Blomman! Du orkar, du har rätt inställning, det orkar man mycket med!

Ni andra tjejer, ökar ni i vikt vid indianveckan?

För, nu under förra vekan har det känts så himla deppigt att vågen typ varit uppe på samma jäkla siffra som i höstas, och jag börjar känna att , nä men min kropp gillar att ligga där, på 5-7 kg över normal-BMI. Jag hade tappat ner en bit efter vårkomigånget, men nej.

Sedan kom då indianerna, och nu när det börjar ge sig, så är jag plötsligt sisådär kilot lättare igen.

Dessutom skiftar vikten väldigt med mina ibland konstrande tarmar och så vidare. jag tycker faktiskt själv, att jag känner mig lite slimmare i kroppen, så även om siffran är samm som vid jul, känns formen bättre. Jag har ju faktiskt ändå gått rätt intensivt i fem veckor nu också, så det kanske har blivit någon liten ökning i muskelmassa också. Typ kanske 300-500 gram eller så?

ÄH! Inte vet jag!

Jag får nog försöka trunta i vågen och bara räkna hålen i skärpet eller återinföra mina mätningar, som jag gjorde förra gången.

...och nu snöar det! Kan det inte räcka som det är ändå!

 

Förresten, allt är inte bara blää! Vi var ju på utställning i söndags, och lilla loppan tog sitt tredje certifikat på väg att bli Grand International Premier - och Soldis blev (Fanfar här!) BIS huskatt långhår! Min lilla duktiga fröken svart och vacker! Hon fick en jättefin jubileumspokal (arr klubb fyllde 50!) och massor av priser. Av allt hon fick var en mjuk boll och kattmyntaråtta det bästa!

Nu blir det Gislaved på Söndag med lilla damen. Och hon är ju för rolig! Vi var med damerna i Botaniska trädgården igår. Där var också en litet valpgäng på sitt livs första utflytkt, med bara husse och matte. De var sex veckor och jag hade kunnat ta alla med mig hem på en gång, de var såå bedårande! Fast det tycket INTE Siena! Hon klättade upp på husses axlar, och satt där ganska länge, även sedan vi gått ifrån bebisarna. Inte kul alls, bara läskigt till tusen!

Ingis: jag har inte haft en gäst sedan 22 nov! Innan det var det dagligen upp till fem om dagen! Då, den 22e ändrade jag inställningar så att endast inloggade har åtkomst till min profil. Så slipper jag joxa med att byta namn och profilbild osv. Nu är det mest lanovia som hänger på mim sida...

Blommis: jo, det med viktuppgång innan indianer är ett välkänt fenomen. Jag känner mig uppsvälld som en gris veckan innan. För mig tror jag att det är hormonerna som binder vatten i kroppen. Du, när min mage trilskades som mest för några år sedan fick jag rekommenderat att prova ett ayurvediskt läkemedel som heter Trifala. Det balanserade mina tarmar och jag har inte haft 'allvarliga störningar' sedan. Jag åt en burk eller två innan jag slutade. Men ayurveda är ju baserat på kropstyp, och jag vet inte hur du ser ut irl... Låter som en härlig dag ni har framför er!

Solde: grattis till katternas framgång!

Jag drömde hokospokusdröm inatt. Jag var hos någon vis kvinna som berättade att jag helt självklart var under saraswatis beskydd och jag behövde mer eld i mitt liv... Jag uttryckte hur jag känner mig helt djupt inne i och det var så skönt. Att drömmar är helande har jag alltid vetat, men så uppfriskande och bekräftande som denna drömmen var behövde jag verkligen!

Jag har ställt in det så att endast de som finns i min adressbok (dvs ni här i tråden) kan gå in och kolla på min sida

Solde; grattis till fina utmärkelser. Fina, fina missarna ♥ Tänk så mycket glädje de skänker dig mitt i allt annat "bök" som pågår i ditt liv. Arbetslivet framför allt då.

Själv hålle rjag på att stressa ihjäl mig. På allvar.


Och inte har någon pappa dykt upp. Har en sexåring som gråter och väntar på pappa.
Sent igår kväll ringde en kompis (som exet skulle sova hos när han kom hit) och frågade om jag hört av honom, exet alltså. För nu hade han sagt till honom att han ska inte komma till vår stad förrän på torsdag och då åker han direkt vidare till Finland!!!
Iofs så misstänkte jag att det skulle bli så här. När pappan beskrev hur han uppträtt och hans sinnesstämning så förstod jag. Jag har ju levt med honom i elva år så jag vet hur han med sina diagnoser fungerar.
Det här är skitjobbigt för honom. Att komma hit. Se att vi har det bra, riskera att stöta på oss på stan, höra om oss av bekanta, synas på samhället här och måsta prata med folk, folk som alla vet vad han gjort och att han dumpat sina barn för att flytta 180mil bort. Folk som frågar vad han gör, om han har något jobb osv.
Om han dessutom har det lite ansträngt på hemmafronten, just nu arbetslös, kanske pengarna börjar sina och han har problem att betala av sina skulder, kanske hans nya börjar kräva lite av honom, kanske hon inte alls gillar att han åker hit. Kanske hon, precis som jag, kräver att han drar sitt strå till stacken där hemma, och hävdar sin fria rätt att träffa kompisar, gå på salong, café, träna osv osv.... Och han sitter hemma och har inget jobb och snart inga pengar. Ja, då fattar jag att han tycker det är skämmigt och asjobbigt och att han har råångest. Men det är ju han själv som valt, han själv som ställt till det för sig.
VAr en man och svälj stoltheten, för dina barns skull för HELVETE!!!!!
Han kommer ju hit för att umgås med DEM... eller`?????
Jag får svälja min stolthet varje dag inför barnen, när jag låter bli att informera barnen om vilen ärkenöt till farsa de har, och det gör jag för mina BARNS SKULL.

Jaja, jag tror de här problemen och slitningarna kommer lösa sig själva snart; han skjuter ju sig själv i foten gång på gång, sviker barnen och tillslut kommer de inte bry sig om honom mer. Faktiskt.
Men då vet jag iaf att det är inte pga MIG utan att han själv har åstadkommit det.
Jättetrist för flickorna, men vem fan behöver en farsa som beter sig så här?!

G'day, nu tar jag lunch!

Jo, Blommis, jag går också upp i vikt när det är dags för indianer in the valley. Sväller och samlar på mig vatten.

Japp! Har alltid gjort, ganska mycket dessutom. Känner mig alltid "tjock" och obekväm veckan före mens, och kläderna känns ofta lite tajtare. Sedan blir jag väldigt kissnödig under mensen.  Min mamma har en teori om att man kissar ut all vätska kroppen samlat på sig. (?!)

Så är det just nu. Tjock och obekväm alltså. Dessutom blir jag alltid lite febrig och får ont i halsen, och får ofta en eller två afteblåsor i munnen. Förutom alla humörsvängningar och ökade hungerskänslor. 

Ibland undrar jag lite hur det kommer bli om/förhoppningsvis när jag någon gång blir gravid - när jag reagerar såhär kraftigt på en vanlig mens!