I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Haha!

Flamman, dina ungar är jättefina. Men det visste vi ju redan. Kul för dem själva att ha lite annorlunda bilder. Men jättebra att du själv är så vaksam med den där modellgrejen-fy tusan vilken vidrig bransch det är! Den kropps/människosynen kan man snacka länge om om man ger sig ut på de vattnet. Jag får exem och blir galen bara jag tänker på det. Så himla lätt att smickras och förföras i början-inte minst som förälder, och sedan, bakom kulisserna-USCH!!!

Här skiner solen idag, så det föranleder ju en rejäl promenad för mig och hunden. Jag har rätt mycket värk just nu, så jag försöker gå/vila i lagoma doser, men det går inte att ligga på för fullt. Jag känner också att den där utomhusträningen i spöregnet i fredags, tog ut sin rätt på en fotbollsmamma. Jag blev lite förkyld av den, och så lite indianer ovanpå det, så har vi sammantagen helg med rätt mosig PB.

Igår råkade jag flippa över till kunskapskanalen och hamnade mitt i en mans berättelse om hur han -fullkomligt mirakulöst-överlevde Förintelsen. Vi fastnade framför det programmet, och det var en berättelse som verkligen satte sig så att säga. En lite annorlunda söndagseftermiddag.

Skulle baka en kaka med nytt recept, för både sonen och jag var så galet fikasugna. Det blev verkligen totalt misslyckat! Vad värdelöst det är, när man är sådär sugen att man nästan kunde äta smeten istället, för man vill ha vill ha vill ha -och så får man vänta en evighet, och när man väntat den, så är det bara skräp med den där kakan!

Nåja, man kan ju inte vara bästa och lyckas alla gånger... (as if)

I´m Yours, bra kämpat där, med dina kilon också!!! Hejja!

Jo, jag får också exem!!
Samtidigt som det är himla kul för tjejerna, som ju älskar att stå framför kameran och "spela teater", att få göra såna där grejer. Men jag är också ganska försiktig och jag vill vara med hela tiden och se och höra vad som sägs och kolla hur det görs osv...  Än så länge är de mest intresserade av kläderna. Att det är så kul att ta på sig fina, annorlunda kläder och få "vara prinsessa" en liten stund.
Men FY alltså vilken rutten branch det där kan vara annars! Nu är ju det här mina bekanta som ska göra reklam för sina barndans/uppvisningskläder, så det var helt okej tyckte jag.
Bäst var iaf att de fick vara osminkade, precis som de är Världens goaste tjejer... om du frågar mig
...och jag är ju inte ALLS partisk....

De sinnessjuka insalgen och den underliga parallella verklighet som min man tvingas vistas i på sin arbetsplats bara fortsätter.

Just nu är det anmälningar och rock´n roll med larm upp till högsta nivå typ. Pressen har skrivit lokalt här och det är möten, telefonsamtal och verkligen skarpt läge. När chefen vid ett sådant här allvarligt möte fick frågan om hur hon mådde och kände inför allt det här, sa hon bara "vaddå mår? varför skulle det kännas jobbigt? De ljuger."  Och så var det inte mer med det.

Alltså, jag brukar vara försiktig med att missbruka (överanvända) begrepp som "psykopat" och annat, som populärt tas till bara man tycker någon är elak eller knäpp.
Men med den hrä personen undrar ja faktiskt. Hennes nivå av manipulation, okänslighet och fullständiga liksgiltighet/kyla inför hur något känns för andra, samtidigt som hon verkligen klarar att vara absolut trevligast i universum när det passar henne...

Ja, och så flög en gubbe på min man och skulle slå honom när de hade skiftbyte häromkvällen.
-Jamen DET är ju helt normalt, eller vad säger ni tjejer. Att ens kollega helt ut det blå som en blixt från en klar himmel rusar fram och tänker spöa en.
Sambon har det lite rörigt just nu kan man säga, och det snor en del energi här.
Det börjar nu, efter en helg av diverse samtal, krypa fram att den här gubben inte är helt stabil (nähä?! Det menar ni inte?!) och har gjort sådan här saker förr. Men, som vanligt på den här arbetsplatsen, finns inga anmälningar, inga dokumentationer eller bevis på vågot, utan bara en massa knöliga mattor med skit under sedan decennier.

Nu råkar ju just min man ha arbetat under rätt hårda förhållanden förr, och det kan jag ju säga, att går saker till våld emot honom själv, så är det troligt att de flesta kommer att tas med överraskning i fråga om hans kompetens att möta upp och sätta punkt. Han är både reptilsnabb, har tränat öga för situationer och stark som en jäkla oxe i sådana lägen. Ingen av oss har något intresse av att just den kapaciteten ska behöva avslöjas eller användas här, på vår lilla ort dit vi flyttat för att få lite lugn och ro från storstadsköret.

Vilket jäkla skämt!

Tack och lov fick sambo stopp på sig själv och adrenalinet under kontroll och åkte hem. Men alltså allvarligt talat-tänk er att någon på er arbetsplats faktiskt har tänkt slå er? Fattar ni vilken jäkla sjuk situation! Särskilt när de inte känner varandra, inte umgås, inte talar nämnvärt med varandra-och därmed absolut inte är osams eller har någon konflikt.

Ja det är lugnt och fint att bo på landet...

Flamman, helt opratisk! Fullständigt objektiv.  Det är man väl jämt?

Det är klart de skulle få göra grejen! Jag fattar precis. Jag tycker bara det är så bra att du ens reflekterar över saken, jag tror många mammor blir minst lika förförda som barnen när det kommer till den där industrin.

Tack föressten, för snälla ord ang tjejerna.
Som ni förstår är de ju mina ögonstenar och min stolthet som jag gärna delar med mig av till er... som motvikt till ärkeas till ex, sopprötter till kollegor och ruttna chefer... Hoppas ni inte blir less och misstycker!

I'm Yours; Tack, tack och du föressten bra jobbat med kilona!! Hoppas promenader och vårljuset kan få dig att känna dig piggare ♥

Jag ska till min läkare på onsdag, för huvudvärken egentligen. Men nu var den nog mest förknippad med bihålorna och det börjar bli bättre. Men jag överväger att gå dit iaf och ta upp med henne ang antidepp och nedtrappning av dessa. Jag glömmer jämt att ta dem nu och det är ungefär var tredje dag jag kommer ihåg det... Så det kanske är lika bra att sluta med dem helt. Jag hoppas att några av mina 10-12 extrakilon beror på dem och att de försvinner när jag slutar med medicinen.
Så fort jag nu är helt av med den här förkylningen så ska jag börja röra på mig lite mer och försöka komma igång med träning. Hoppas på ett resultat i rätt riktning innan juli. En 5-7 kg hade varit bra till att börja med.
Är det realistiskt???

Blomman: Så himla jobbigt med din värk Min väninna med diagnosen ME har haft jättejobbigt här under våren då vi haft kraftiga väderomslag och temperaturomväxlingar.  Påverkas din värk av det också?

Snopet med misslyckat bak... men det händer mig 8 ggr av 10 typ. Så därför bakar jag så sällan

Jag fastnade också i helgen, från sjuksängen, i en intressant dokumentär om Titanic. 100 år sedan nu...

Apropå våra avkommor...

Min son kom ju hem i fredags. Han har varit precis hur duktig som helst och allt har gått jättebra.

utom en sak

När det var hög tid att åka till träningen i fredagskväll, ropade jag på honom  och fick svar

-Jag är på toa

-Jaha, hur länge då tror du? Vi behöver dra.

-Jag vet inte! Jag är här nu!

Efteråt, långt om länge, gick jag in dit. Då var det stopp i toan. Jag undrade om han stoppat i en massa pappper eller vad? Vattnet stod högt i skålen. Jag tog risken och försökte spola igen. Det blev vatten upp till kanten innan det plötsligt slurpade till och släppte.

Min stackars pojke tyckte det var pinsamt att bajsa hemma hos andra, så han hade bara gjort det snabbt en enda liten gång mellan söndag och fredag! Lilla gubben!

För övrigt har han ren hjältestatus efter att jag dessutom tvingade iväg honom på träning efter att han suttit nästan 6 timmar på en buss, lagom slut av en veckas intensiv vistelse in full action med gamla kompisarna. Att träningen genomfördes i ett veritabelt skyfall och bara ett par plusgrader, med vatten bokstavligen skvättande runt fötterna för varje steg, det är bara att applådera de från topp till tå nerlerade ungarna för. Jag kan intyga att en viss pojke somnade alldeles ovaggad den kvällen. Och som tränarna sa "fotboll är en underbar sommarsport..."

Blomman igen :  MÄh?!?! Din mans jobb alltså...
Jag blir helt perplex!!!!
Fy f-n alltså. Stället verkar ju fullt av psykopater.
Tur att din man sansade sig, men vad kan man göra åt saken???
För så där kan det ju inte fortgå!!!
Åh, vad jag hoppas din man hittar sig ett annat jobb.... Förstår att det där suger massa energi, inte bara från honom utan hela familjen drabbas ju.
Kram!