I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hej!
Här kommer ett livstecken från mig. Har ju solklart drabbas av det fenomen som Blommis skriver om - hinner inte riktigt kommentera allt jag vill så tänker att jag gör det senare, så går tiden och man hamnar mer och mer efter, och nu måste det bli ett riktigt långt inlägg när jag väl skriver för det har ju hänt så himla mycket, både i tråden och i mitt liv och så poff! Så är man plötsligt förvandlad till en smygläsare igen!

Låter så himla kul med en vårträff hos dig Blommis. Skulle SÅ gärna vilja komma! Kanske kan jag och A ta tåget ner? *funderar* Är inte så förtjust att åka bil så långt ensam med honom men tåg kanske kan funka?

*har revisorerna på jobbet idag och måste slita vidare*

Leksi: Vad är det då som händer i ditt liv?

Åh Heeeeej Leksi! Vad händer? Hur mår du? Hur mår A?

Bra förslag att plocka upp Tant Liz på vägen och sen Heloise. Men det blir ju minibuss då. Min granne hyr ut såna, by the way

Oj, tack, tack! Så snällt sagt ♥
Alltså här är så vackert den här årstiden så man vill bara grina!!

Jo, min slank ner men es plaskade mest och spottade ut lite fläsk och sa att hon inte var hungrig. Så nu sover hon även om hon prövade slippa sova med:" åh! Jag glömde äta soppan, mamma! Jag måste äta den nu, mamma" jo, så pratar hon min lilla tosa. Men nixen! Sova först, äta sen om man säger att man inte är hungrig.... J's pruttar får jag leva med... Han är rätt bra på att gasa . Då får han sova på min mage i natt. (trots sömnlösheten njuter jag av att gosa med min lille baby.

Vårträff i sagoslottet vore underbart! Bil har jag ingen men kan erbjuda en pausfika hos min mamma på halva vägen då där ca. Eller så kan vi ta tåget till fru sy och samåka med de två? Lösningar finns alltid! Bara Batmans hjärta kan klara av att vara utan oss en helg. Han lever för tiden med barnen! *hjärtar*. Oj, j somnade om vid mitt bröst. Kanske dags att sätta på ragun till i kväll?(gott!)

Hej leksi! *vinkar*

Exakt. Precis så är det. Visste att du skulle förstå

En annan grej som jag försöker tänka på nu, som jag hörde nån psykolog eller nån sån där psykonånting sa ang depressioner och livskriser... Hon gav några korta enkla råd att tänka på varav ett var: "Underskatta inte naturens läkekraft. Se till att ta dig ut i friska luften." Enkelt och självklart, men så lätt att glömma. Ja, att det är bra rent fysiskt, det vet man ju. Men mentalt, för psyket och själen. Jag kan bara gå till mig själv: Ett aerobics eller spinningpass ger mig en hel del fysiskt. Men mentalt, i själen, så ger mig vistelsen ute i naturen, slalom, skidor, jogging (fast jag egentligen inte alls gillar att springa), cykla, promenader så mycket mer. På ett annat plan. Det lugn och den lycka man känner inombords efter en sväng i naturen och friska luften är oslagbar.

...och nu loggar jag ut... måste verkligen jobba!!