I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise, men fy så hemskt med förlossningsdödsfallet! *ryser* Att gå vidare efter en sådan händelse... nej, jag undrar hur man klarar det.

En allmän fundering apropå det - jag har flera gånger sett folk "checka in" på förlossningen via Facebook eller skriva saker som "Nu åker vi in!" eller "Snart är vårt mirakel här!". Även om vi tack och lov har en fantastisk sjukvård på så många sätt här i Sverige, där det för det allra, allra mesta går bra vid förlossningar, så händer det ju ändå ibland att det inte går bra! Hur vågar man skriva sådana saker då? Självklart är det ju en annan sak att skicka sms till familj och några nära vänner, men på Facebook, inför hela "vän"kretsen och i många fall helt publikt t.o.m.? Det kanske är jag som är nojig och fånig, men jag hade aldrig velat göra så. Hur tänker ni kring det?

Hoppas ryggvärken går över, Heloise! Det låter väldigt jobbigt. Krya på förkylningarna också!

Heloise, det låter ungefär som min värk, som av och till är helt gräslig, och som finns där mer eller mindre hela tiden i olika grad.

En sak som hjälper mig en del, är att jag lägger mig på sidan i soffan eller sägen och masserar sätesmusklerna-det går ganska snabbt att leta rätt på den värsta punkten. Jag använder antingen knytnäven, eller min sådan där träknoppsmassagegubbe-du vet, en sådan där som har ett träklot att greppa om och sedan fyra ben med olika stora knoppar på att massera med. Det gör ont nåt såinihelvitte, särskilt när jag tar ut mot höften, men det hjälper. Och nej, jag tror inte det är skadligt under graviditet. Prova! Jag tror du behöver få bättre blodgenomströmning i just det partiet. Förmodligen blir du snedbelastad av allt bärande och lyftande på bebis, och så joxar det ihop sig i länd och säte. Klassiskt!

Fast fråga Hvidis, hon har kanske bättre tips och reda på saken.

När Iris var liten så var det en pappa med sin lilla kille på öppna förskolan, han var ju ensam pappa och vi andra mammor med bebisar i den åldern, där dog mamman vid förlossningen och han blev själv kvar med bebisen. All heder åt honom som orkade vara så social med bebisen och hänga så mycket på öppna förskolan, kanske var hans livlina i och för sig.

Låter som ett bra tips, blommis! Msn kan också ligga på golvet med böjda knän (fötterna i golvet) lägg en tennisboll under skinkan och "fäll ut" med knäet i olika riktningar. Aj... Medan du ligger där på golvet kan du dra upp knäna över magen och gunga dem från sida till sida (se till att svanken ligger i golvet) det är skön massage för trött ryggslut. Sen håller du om ena knäet och låter det andra benet glida fram på foten med så lite muskelspmnning som möjligt och andra foten efter. Skön liten rutin. Gör det ont på det onda sättet så låt bli!

Usch för att ha ont, det är något jag väl känner till. Har magnetröntgentid för ländryggen nästa vecka men betvivlar att det kommer att göra någon skillnad oavsett vad de hittar.

Ha, om jag försöker ta mig ner på golvet så kommer jag väl aldrig upp igen!

Lustigt förresten, det gör faktiskt inte det minsta ont att ta den där sprutan, men ändå gruvar jag mig så förbaskat innan. Sitter där och psykar upp mig för att trycka på knappen och måste titta bort när nålen går in. Efteråt undrar jag varje gång vad jag var så nervös för!

PB, går det bra med lille vovven annars? Är han busig?

Jag tror han i själva verket är en gnagare av något slag. Han tuggar i sig pennor, brev, batterier (tur att vi såg att han hittat ett sådant!) och allsköns andra upphittade saker, lika glatt som sina tuggben. Han älskar att sno strumpor, tofflor och skor och kånkar iväg dem till sin egen privata samling (mattan i sonens rum) och där ligger han och vaktar sin hög med belåten min. Annars älskar han att kuta efter leksaker vi kastar och att "brottas", bli kliad på magen och skutta runt i bästa kanin-stil. Han är en trevlig familjemedlem, om än något ostyrig, och inte fullt så väluppfostrad som jag hade inbillat mig i förstone att jag skulle orka få honom.

Aj då, ja ni verkar trivas ihop i alla fall!

BS; absolut! Jag gillar honom jättemycket. Det skulle tveklöst bli väldigt tomt utan honom nu, även om man ibland inte är på fullt lika lekfullt humör som han och även om det suger att gå ut med hoom när man är sjuk etc.

Jag måste köpa nya handskar åt min son. De han har haft har blivit något knas med innehandsken/fodret, så han får hela tiden med sig det ut ur handsken och det är helt hopplöst att peta in igen, så de går ju inte att använda. Dessutom är de rätt skamfilade, när man tittar efter. Nästa vecka ska de jha frisluftsdag och då får de åka slalom ifall de vill. Då ska de ha liftkort och får hyra skidor/hjälm. Ingen stor summa, bara 130 spänn totalt. Fast så var det ju nya handskar också då. Jaha. Där försvann fler hundralappar som vi egentligen inte har. Min postkodvinst, hur vore det om den tog och trillade in nu?