I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise, jag har också den värken mer eller mindre jämt, men det hjälper absolut för mig att gå på det området . Det är nog rätt vedertagna fakta bland fackfolket att just där sitter en väldig massa skräp fast hos många av oss. Kanske är det inte alls där det sitter för dig, men värt att kolla och testa.

Flamman, fy tusan vad fruktansvärt! Sådant där kan jag få lite tvångstanska runt ibland. typ när manär på väg hem från en resa och tanken far genom huvudet "tänk om vi inte får se den välbekanta synen, utan det brinner i huset". Jag vill inte ens tänka färdigt tanken på hur det skulle kännas.

Sedan tänker jag den ändå, och då måste jag tänka på Syrien och Irak och alal andra ställen där folks hem står i ljusan låga helt bara för att några känner för att boma lit omkring sig. Och så får de skrapa ihop sina sprängda barnoch föräldrar ifrån gatan. Sedan önskar jag att mitt huvud hade en bättre Off-knapp.

Ikväll fick vi nyheter. Min systers lilla  2v gamla bebis höll på att dö i förrgår. På riktigt.
Han kaskadkräktes liggandes på rygg och drog i samband med det ner fulla lungorna med kräk och då slog tydligen den sk dykreflexen till och gjorde att han slutade andas helt. Läpparna knallblå, ansiktet högrött och full kramp. Ambulansen kom och de satte sug på honom där i köket och drog fort som bara den mot stan, men de ringde även på mötande ambulans, som då hade två läkare med sig, möttes, fick in läkarna i bilen och så plattan i mattan till sjukhuset. Allt gick bra och nu är de hemma igen. men jag säger bara det-tänk om detta varit min andra syrra och något av hennes 4 barn. hon bor nämligen ett avsevärt antal mil längre ut på landet.

Vi pustar alla ut här ikväll i rena efterchocken.

Usch blomman!!! Åh, så förfärligt för din syster och babyn och alla involverade! Och vilken fantastisk tur att det fans läkare att få tag på och att ambulansen kom i tid och allt som ska klaffa när det handlar om sekunder för att få behålla ett helt människoliv. Nä, tanken på att mista ett barn är otänkbart för mig.

På tal om bränder så luktade det bränt här i fredagskväll. Jag susade runt som en blodhund i lägenheten, inget här- pustar ut. Sen hörde vi brandkåren och tittar ut och ser hur det bolmar rök från paralellgatan och det blåste rakt på oss. Det visade sig vara en brand på andra våningen, trapporna hade varit rökfyllda och de boende hade ingen stans att ta vägen. En man vårdas på brandskadekliniken i Linköping och en annan här i Malmö. Vi var förbi i går och kollade på den svarta fasaden och krossade rutor. Pratade med en kille som bodde högst upp dom höll på att ränsa lägenheten från sot, om hur förfärligt det var att inte veta om det skulle sprida sig eller hur man skulle komma ut. Nä, usch, får helt ont i magen.
Oj, nu kallar barnen på min uppmärksamhet! KRAAAM!!!

Ea: du jag kom att tänka på att jag har en serie yogaövningar som jag fick av min yogi efter mitt mf som skulle vara bra för att förbereda livmoder för befruktning . Skulle du vilja ha dem?

MEn fy Blommis jag ryser bara jag tänker på din systers "äventyr". Fy bövelen! Kan inte ens föreställa mig skräcken om något sådant händer. :-O

Här har vi varit i den djupaste sjukdomsdalen känns det som men har nu börjat vända uppåt sakta. Nu sitter det ett stort kors på grinden för att bannlysa fler sjukdommar i detta hus. Jag är helt jäkla slut nu. Maken skulle ha varit på ett årsmöte där han sitter i styrelsen idag men det fick han så snällt skippa. Han är svintrött och jag hade helt enkelt inte klarat ungarna själv i några timmar idag är alldeles för trött.

Ni vet en liten del av allt, ni vet att A blev dålig o fick åka till sjukhuset. Där trodde de ju att det var RS som drabbat honom o han blev inlagd. Fick andas Adrenalin o vi fick massa bra hjälp o tips så vi klarar av honom hemma istället. Han är mycket bättre nu men fortfarande väldigt rosslig i halsen. Dock var det inte RS utan parainfluensa ringde de o meddelade oss här om dagen. Annat virus lika jobbigt för honom ändå. Jag har fått ställa klockan för att se till att han får i sig tillräckligt med mat. Men nu känns det som han fixar att vakna själv när han är hungrig.

För min del hade det här räckt utmärkt för att knäcka mig grät mycket på sjukhuset av ren förfärelse. Mamma o pappa kom ner för att hjälpa oss med E när jag var på sjukhuset, så att maken kunde komma till oss.

Vi fick som tur var komma hem lagom till Es födelsedag. När vi satt på kvällen o firade henne med pannkakor började maken springa på toa med täta mellanrum. Attans också matförgiftad tänkte vi alla mycket korttänkt. Mamma o pappa åkte iväg för att fixa i brorsans hus som dagen efter skulle komma hem från flera veckor i Thailand. Maken blev sämre o sämre spydde mer än vad jag någonsin varit med om att någon kan spy. Han var likblek o fick så klart inte i sig någon mat. Mitt upp i detta hade vi ju sjuka A och en E som vägrade somna.
Tillslut gick vi o la oss o somnade gott. Några timmar senare vaknar jag av en rejäl smäll från toa och tycker mig höra magen svära till men detta är jag inte helt hundra på. Jag ropar in tillhonom men har egentligen redan fattat vad som hänt. NÄr han inte svarar hoppar jag snappt upp o hittar honom sittandes mot badrumsskåpet avsvimmat och spyendes. Jag blev livrädd och försökte få kontakt med honom men lyckades inte. Ringde genast 112 o hann förklara för dem lite snabbt vad som hänt innan han kvickna till.  Fy FAN vad rädd jag var. Tårarna kommer bara jag tänker på det nu. Han blev kontaktbar o fick prata med 112 själv. Efter ett tag kom de fram till att han inte behövde åka in med ambulans om han inte själv ville. Han var lite tveksam men valde ändå stanna hemma. Vi ringer min mamma som är vår privata vårdrådgivare, hon säger till oss att han absolut inte får resa sig upp så länge jag är själv med honom, jag skulle ju inte ha en suck i världen att ta emot honom om han svimmade igen. Jag ringer efter hans föräldrar som kommer o hjälper oss. Tog lång tid innan han klarade av att sätta sig upp på huk utan att bli yr, men till slut fick vi honom till duschen. Tack gode gud så sov sig barnen igenom detta. Jag var livrädd att de skulle vakna medans jag var själv med honom o han låg i sina egna spyor på golvet.  Jag lät föräldrarna ta den mesta omvårdnaden av honom jag var ju tvungen att väcka A för mat mitt upp i allt och ville inte få över mer bakterier än nödvändigt till honom.
Efter massa strul o pill går vi o lägger oss igen, föräldrarna stannade hos oss, pappan var tungen att åka till jobbet men mamman var kvar på förmiddagen med oss. Jag vågade inte somna om jag låg mellan mina två killar o lyssnade så de båda andades. Till slut somnade jag också o hann sova knappt 2h innan A skulle ha mat igen. E tog tack o lov hennes farmor hand om.

Samtal med mina föräldrar visade att mamma också smittats o inte kunde ta sig till flygplatsen för att hämta hem borsan med familj. Jag fick se till att A klarade sig en stund o snabbt gå med hunden sedan var det bara för mig att åka. Pappa hade åkt innan men det krävdes två bilar för att få hem alla + packning.

SEdan hade vi då magsjuka mamma hon kunde på inga vilkor sitta i en bil o åka 10 mil hem. Hon kunde ju inte heller stanna hos min bror o smitta hela den familjen som ju inte varit i kontakt med skiten redan. Hos oss fanns ju redan eländet o vi hade alla varit tillsammans när maken blev sjuk så de fick komma hit. I fredags när jag var svintrött efter sjukhuspärsen o nattens bravader så var det bara att fortsätta kämpa. De sjuka skulle servas, barnen skulle tas om hand, var massa att tvätta o sanera i huset om vi inte skulle låta bakterierna gro ordentligt o mat behövdes till oss som stod upp. Pappa var kanonhjälp o tog barn o hundar åt mig.
Maken var på benen redan igår mamma reste sig först idag o nu har de åkt hem. Vi sitter här helt utlagna o tänker inte göra för många knop denna dag.

Imorgon måste vi ringa försäkringsbolaget för maken lyckades spräcka handfatet i sitt fall.

E skulle haft kalas igår för familjerna men det får vi ta en annan dag.

Lanovia: oh herre Gud!! förstår att ni är helt färdiga nu!! Hoppas ni får/kan vila upp nu! Pb: ingen rolig dramatik för er heller! Här känns det som att lilla L är lite mer nöjd efter att jag dragit ner på mejeriprodukterna! Idag ska vi handla också, så från i morn ska jag köra helt mjölkfritt ett tag! Igår hade vi dop för henne och det gick bra och var mysigt, men skönt att ha det gjort samtidigt! Idag ska jag visst i väg på zumba! trots lite lagom trött och seg!

Lanovia: herre min je! Nä idag ska ni nog verkligen inte göra många knop- inte resten av veckan heller hoppas jag. Ta hand om er och få restituerat ordentligt. Massor av styrkekramar!

hvidis- hemskt gärna Har tom anammat vissa av ayurvedas principer, de som jag lätt kan ta till mig.