Apropå mat, så har vi inte ätit så här dåligt sedan jag drog igång mina promenader på allvar i slutet av augusti.
Pizza blev det i fredags-och då var det det enda jag åt, förutom en banan. Chips och läsk och godis i fredagsmysets och lördagsgodisets namn, men ingen ork att laga något vettigt utan revbensspjäll från färdigdisken och pommes.
Fy! Jag har skitont i magen och ska man tro vågen idag, så har jag gått upp 2 kg på två dagar. Nu tror jag väl iofs att vikten går att koppla till magontet på ett mer toa-relaterat sätt, men ändå.
Och allt beror på att jag är trött, förkyld och uttråkad i kubik. Jag känner mig som en femåring Jag har inget å göööööra. Fast jag egentligen borde och skulle en hel massa olika saker.
Igår såg jag filmen "allt för min syster" på 4:an. När hon i slutet pratade om hur mycket det betytt att ha sin syster och hur den relationen är livslång även efter döden liksom, då blev det ett sådant där moment.
Ett sådant där, att när jag skulle natta min son så ville jag skrika Förlåt förlåt förlåt, för att du aldrig får några syskon och jag gjorde så du blev ensam. Och sedan stod jag ute under stjärnhimlen med hundkraken och ville storgråta, men det går liksom inte, för det har suttit för långt in för länge och jag har härdat mig under alla år då man ska "vänta och se", så jag vet inte hur man gör när man bara bryter ihop, och det är ingen idé att lipa och jag vet inte om jag tycker att jag har något att verkligen ha orsak att gråta över heller, och kanske får det heller inte plats tårar i mitt liv, för jag måste ha kraft till allt det andra-det där att skaffa mig något som ser ut som ett liv. Eller så är det svårare att gråta när man känner skuld.
Så, mest gjorde det bara ont. Ljudlöst och i hemlighet och alldeles utan att det spelar någon roll. Men jag värkte lite grann sönder därinne någonstans, när jag såg framför mig allt han aldrig kan få. Inga syskon. Då blir man aldrig farbror eller morbror. Hans barn får aldrig kusiner (på vår sida) och han blir ensam med allt vad det innebär när vi blir gamla osv.
Men som vi alla vet, så går ju livet vidare sådant det är. Även dagen efter ett sådant där moment. Idag är det handboll hela eftermiddagen. Få se hur mycket stryk de får idag. Det är lag nerifrån Karlskronatrakten som kommer hit, och därnere är det toppade lag och ganska stor skillnad på hela handbollskulturen. Det hade ju inte gjort något om grabbarna fick vinna en match så här tredje säsongen vi följer dem, men att det skulle bli just idag, tror jag inte de själva tror så mycket på. Där ligger liksom halva problemet.