I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Heloise, vilket bra inlägg om mat, jag ska kopiera det och spara det och läsa det noggrant. Det enda jag tänker på bara är att om du vill ge henne vegetariska produkter som korv och köttfärs och så så börja med det redan från början. Försöker jag med vegetarisk korv eller köttfärssås så märker barnen det direkt och vägrar äta, de tycker inte att det är gott. Det är en liten besvikelse för då ska man i alla fall hålla på med två pannor med olika såser, det hade varit så smidigt att bara kunna göra en till alla, men, men. Själv tycker jag inte att quorn är så gott men jag älskar Hälsans köks produkter, jag har i och för sig inte kollat om det är mer onyttigt.

Den där couscoussalladen låter ju jättegod, den måste jag hem och göra, inte för att barnen kommer att äta den, definitivt inte stora i alla fall, men det vattnas i munnen på mig vid tanken på att få den till middag! Men bara couscous till kycklingen borde hon ju äta.

Kycklingfilé förresten, det kan väl inte vara särskilt onyttigt, inte om man tar bort skinnet, det måste hon väl kunna få äta? Det kan väl inte vara värre än couscoussalladen? Eller?

Annars när vi har just korv eller köttbullar hemma så tar jag och värmer Hälsans kök till mig så det är ju inte så komplicerat. Lax har jag upptäckt att barnen äter bara vi säger att det är rosa fisk, säger vi att det är lax så skriker Iris att hon inte tycker oooom lax och så vägrar hon smaka. Men som sagt, bara man håller sig till rosa fisk så tycker hon att det är jättegott.

Jag gillar grönsaker och potatis i ugnen, typ potatis, sötpotatis, rödbetor och paprika är jättegott, med lite olja och örtkrydda på. Då äter Astrid mest rödbetor, jag och maken blandat och Iris enbart potatisen, och då får den inte ha legat nära någon rödbeta och missfärgats.

Jaja, en smal allätare och en kräsen men anlag för att lägga på sig har vi därhemma, det är som mig och maken, han är en smal allätare och jag en kräsen knubbis, varför bli det så, suck.

Syrinx, ha, ja det har hänt att någon skrivit ut mitt fulla nick i någon kommentar och jag har inte fattat att det varit till mig. Jag har liksom alltid varit BS. Jag har flera gånger tänkt att jag ska byta nick för det känns ju inte så aktuellt att heta så längre men det blir tydligen aldrig av...

Flamman, det låter ju ändå spännande med nya mannen!

Dfk, jag blev så glad när jag upptäckte att du hänger här!

Heloise, från när vill ni ha dagisplats? Hur långt innan får man ställa sig i kö? Med Iris så skulle vi flytta så vi kunde inte ställa oss i kö förrän vi visste var vi skulle komma att bo, det visade sig bli mot slutet av 2007 när hon var ett halvår, och vi ville ha plats från augusti året efter. Då hade ju alla andra ställt sina barn i kö långt innan så klart så vi höll inte på att få plats men sedan hade vi sådan tur att det blev plats ledigt på först ett ställe och sedan ett annat för att folk flyttade så vi kunde välja det vi hade som förstaval till sist i alla fall. Astrid ställde vi i kö så fort hon fick sitt personnummer. Fast jag vet att på en del ställen får man inte ställa dem i kö förrän x antal månader innan man vill ha plats, eller föst när de blivit si och så gamla och så vidare.

Heloise, lager på lager, en bas som alla kan äta, och så tillbehör, så ska jag börja tänka. Jag försöker annars göra pasta med räksås, saffransris med räkor, musslor och ärtor, lax med grönsaker, någon vit fisk i ugnen eller i någon röra med creme fraiche och så korv och köttbullar och lite variationer på det, så klarar vi oss precis en vecka men man blir ju lite trött på att alltid äta ungefär detta.

Vegetarisk lasagne tänkte jag, perfekt, alla kan äta, men icke, inget av barnen åt det, inte ens lilla allätaren. Lasagne på tonfisk gick inte heller. Auberginegratäng ratas av stora, fast själv tycker att det är jättegott.

Hämtmat är nästa grej. Inte för att vi hämtar hem mat särskilt ofta men någon enstaka gång kan det ju vara smidigt. Närmast oss har vi en pizzeria och en thailändsk restaurang. Tyvärr verkar inget av barnen tycka om pizza, de petar bara lite i fyllningen och av thaimaten pillar de ut typ räkorna och äter men det blir man ju inte mätt på, det är inte så många sådana i varje maträtt. Sushi har vi nära oss också men det gillar de inte heller. Nu har vi upptäckt att de äter kinamat men det är en bit att åka till ett sådant ställe så det är knappt värt besväret. Fast bra att veta i alla fall. Har försökt spana in färdigmaten i diskarna på typ Ica Maxi men har inte hittat någon inspiration där heller. Jaja, lika bra att vi får stryka färdigmaten från vår potentiella lista, då behöver man inte frestas av det i alla fall.

BS, hur många gånger serverar du samma maträtt innan du accepterar att barnen "inte tycker om" den? Eller inser att de aldrig någonsin ever kommer att äta den?

Är Iris lika kräsen på dagis?
Hur ser "trugarnivån" ut vid matbordet?
Hur mycket förhandlignar pågår runt att äta eller inte?

Jag funderar här i termerna av  i vilken grad det här mer handlar om ett maktmedel och att ha inflytande,/få uppmärksamhet, och hur mycket som eg handlar om själva maten.

För, jag kan inte låta bli att tänka, när jag träffar kräsna barn, att det måste vara ett otroligt tråkigt liv att hålla på och jiddra vid varenda måltid, peta, sura och pilla, gnäll, tjuta och kvirra och inte så ofta få någon egentlig matro. Och en i många fall rätt skev uppfattning om hur mycket det egentligen är rimligt att någon annan faktiskt bryr sig om huruvida man ser till att själv ät sig mätt.

Jag tänker nu på ett par tydliga exempel ur min egen krets, där det uppenbart varit en smärre chock för barnet i fråga, att mötas av min egen rätt likgiltiga inställning till ifall de tänkt äta eller ej. "nähäpp, skit it då, trist för dig när din mage svider innan du ska sova ikväll, men du gör som du vill-fast jag tycker det där är tramsigt, det ska du veta." har jag sagt, och det brukar se ganska mycket fågelholk ut-och oftast brukar det efter en stund ha slunkit ner mer mat ändå-trots att de "inte gillar sån här mat"

Nu påstår jag inte att det är något universalknep, och jag inser att det antagligen är svårare på hemmaplan, än när någon annan säger till-det är därför jag undrar hur det funkar på dagis. Min erfarenhet därifrån, är nämligen att ungar som föräldrarna påstod var absolut omöjliga att få att äta, glatt petade i sig både ärtor och sallad när de satt på dagis och åt. De hade, som jag tolkar det, noll att vinna på att vägra eller "hålla på".

Hur tycker du det ser ut i just dina barns fall?

Blomman, där är jag ungefär likadan som dig.
Min lilla är en kräsen donna och jag har tröttnat på krusandet. Iofs har jag aldrig lagat speciell mat till henne. Men nu ids jag inte bråka längre. Det enda jag kräver är att hon smakar.
Vill hon inte äta för att det "inte är gott" så bemöter jag det ungefär som du. Med en axelryckning och en påminnelse om att det blir inga mackor på kvällen när hon ska gå och sova och magen kurrar o t o m gör ont. Jag kan inte säga att det hjälper, men det blir lugnare kring bordet iaf. Hon petar i sig det som hon kan tänka sig att äta...

Trodde ett tag att det var samma med henne som med T, att hon åt bra på dagis/skolan, men så är det inte. Hon äter dåligt där också. Den enda grönsak hon äter är gurka. Skitless blir jag men jag fortsätter o lägger upp lite grönt åt henne och säger att hon får peta åt sidan om hon inte vill ha.

Stora T har kommit ur matkonflikten och äter sallad på skolan, äter bra där och äter acceptabelt hemma.
Jag vägrar laga två maträtter (ingen av dem är ju allergisk mot nåt) så de får äta samma mat som mig. Men det är klart att ett par dagar i veckan gör jag ju mat som jag vet att de gillar. Men lika ofta blir det mat som JAG gillar, då kan det vara pasta med kräftstjärtar tex. Jaha, men om kräftstjärtsåsen inte duger då får de äta pasta o ketchup. Nån gång kanske de vågar prova en stjärt...

BS
SyrinxÅh vad gosigt med lilla prinsessan!
Flamman, Så härligt med din beskrivning av musikern, jag är så gla för din skull!!

Har haft en full dag (minst sagt) med massor av aktiviteter. Men måste rapportera ett framsteg: igår tog läggning av småtjejerna en halvtimme - idag 10 min Det går iaf åt rätt håll.

Hörs imorgon!