• passionsblomman

    I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

    Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

    Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
    I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
    I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
    I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

    Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
    Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
    Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare,  rikare och större. 

    "Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell
        Rimfrost på rutan snölykta

    Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

  • Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård
  • Leksi
    BrudSommar2006 skrev 2011-10-21 11:03:27 följande:
    PB, jag ska försöka förklara matsituationen hemma så får vi se om jag lyckas. Jag har gått ner i arbetstid så det är jag som hämtar barnen och lagar mat varje dag. Maken lämnar för han har kunder i USA som inte börjar komma in på jobbet förrän det är dags för oss här att gå hem så han har jättesvårt att komma ifrån tidigt på eftermidddagarna. När vi kommer hem vid fem ska jag börja laga mat och då står jag där med ett gnälligt barn (Iris) och ett illvrålandes barn som jag nästan måste bära på för att hon ska hålla sig lugn (Astrid). De blir inte lugna förrän de fått ordentlig mat och även om jag försöker muta Iris med en smörgås (funkar hyfsat) och Astrid med en flaska välling (hjälper knappast) så är det bråttom med maten och viktigt att de får något de kan äta. Sedan äter barnen och jag tillsammans, maken äter när han kommer hem vid sju. Så måndag till fredag skulle jag aldrig få för mig att laga något jag vet barnen inte tycker om och så säga ja men det var ju tråkigt, strunta i att äta då, och så sitta och äta själv medan de tittar på för det ser jag inte vitsen med. Det andra alternativet antar jag är att jag lagar någonting åt dem först och någonting åt mig och maken senare men så kul tycker jag inte att det är att stå i köket att jag tänker fixa fram två olika rätter på en kväll. På helgerna är det inte samma kris, ingen är lika trött och lika hungrig och man kan experimentera med olika maträtter på ett annat sätt. Då kan vi servera saker vi kanske inte är säker på att barnen gillar och prova flera gånger. Däremot kan jag servera någon viss grönsak till och lägga upp lite åt Iris fast jag vet att hon inte äter och så hoppas att hon får för sig att börja smaka, eller ha i en sak i en gryta som jag vet att de inte gillar och så får de peta bort just den saken osv. Igår kväll lagade jag bulgur fast jag gissade att de inte skulle äta det, men då ställde jag fram en skål med kidneybönor och en skål med strimlad skinka och så åt de bönor, skinka och sås och jag åt bulgur och sås, men de fick ändå bulgur på tallriken ifall att de skulle få för sig att prova igen. Typ så gör vi. Truga är vi väldigt försiktiga med för det är viktigt att Iris själv känner när hon ätit tillräckligt och det är egentligen inget gnäll vid middagsbordet för jag anpassar maten rätt hyfsat efter barnen ändå, jag skulle själv inte vilja bli tvingad att äta något jag inte tycker smakar gott. Typ så gör vi hemma.

    Jäklar vad långt det blev!

    Hej BS! Bara en liten kommentar på stressen efter dagis. A är också jättehungrig direkt när han hämtas och behöver äta vid 16.30. Vi har löst det så att han då får äta middagsmaten från dagen innan och sedan kan vi laga middag i (någotsånär) lugn och ro senare. Det kanske kan vara ett alternativ? Vi lagar ändå alltid mycket mat så att det blir lunchlådor åt mig och maken och då gör vi en liten åt A samtidigt.

  • Daa

    Flamman: kul att läsa mer om musikern! Så fantastiskt att han finns i ditt liv just nu.


     


    BS: vilket jobb att rodda ihop allt det där med olika viljor och behov! Och diabetes på det. Hoppas att ni hittar bra vägar.


     


    Ingis: jobbigt att vara osams. Skönt att du får prata med någon.


     


    De senaste dagarna har varit känslostormiga och ganska otrevliga. Nu har indianerna dykt upp så jag kanske får inse att jag inte längre hör till den lyckliga skara som inte har några större känningar av PMS. Fast jag ser hellre att känslokasten har PMS som förklaring än att jag bara är en grinig, lättretad och ganska elak person (vilket jag egentligen inte tror att jag är, men jag har då sannerligen betett mig så i veckan).


     


    En glad nyhet: svärmor har fått plats på ett boende här i närheten. När vi skulle se på lägenheten promenerade vi dit. Nu blir det ju ingen större affär alls av att hälsa på henne med barnen. Det är lite skillnad från i våras då vi fick köra 6 mil, innan hon fick plats i stan (3 mil). Och nu är hon här.


     


     

  • ingenjörsbruden

    Leksi: Smart idé med matlåda från gårdagen. Har för mig att du tipsat om det tidigare för så gjorde jag med busan ett tag när hon började på dagis.

    Jag står också för hämtning o matlagning där hemma på vardagarna. Men nu är min Ballabus 2 år o hon brukar vara nöjd med att få ett äpple eller lite fil i ett glas kl 16 o sen äter vi hela familjen kl 18.
    Hon har också altlid ätit allt o rätt mkt, men nu har hon också kommit in i en kräsen period, hon VILL (säger hon) ....misstänker att det ska vara ett inte efter VILLet.....för det är MKT som hon inte vill göra o äta längre.
    Vi trugar inte heller, har suttit o lidit i genom så många fikor o middagar med svågern o svägerskan där de mer eller mindre har trugat sin dotter så mkt att JAG har tappat matlusten o jag är rätt matglad
    Så vi kör på att man ska smaka, att man inte vill äta är ok, men vi försöker få henne till att smaka......för tänk om det är gott?! Någon gång så har jag sagt: -Tänk om det smakar glass??? o faktiskt så har hon provat någon gång! O det räcker för mig o maken.

    Ja det här med familjerådgivning har jag funderat på länge men det är väl som med så mkt......man drar sig lite för att ta TAG i det........o min motivering till maken är att vi ska ta tag i denna kommunikationssvårighet medans vi fortfarande är "vänner" o innan det har gått överstyr.
    Tror inte maken är ovillig till att gå på familjerådgivning, dock så har både han o jag lite svårt att få tid till det. Men det är bara att TA sig tid till detta. Det är viktigare än jobbet.

  • ingenjörsbruden
    Daa skrev 2011-10-21 13:53:37 följande:

    Flamman: kul att läsa mer om musikern! Så fantastiskt att han finns i ditt liv just nu.


     


    BS: vilket jobb att rodda ihop allt det där med olika viljor och behov! Och diabetes på det. Hoppas att ni hittar bra vägar.


     


    Ingis: jobbigt att vara osams. Skönt att du får prata med någon.


     


    De senaste dagarna har varit känslostormiga och ganska otrevliga. Nu har indianerna dykt upp så jag kanske får inse att jag inte längre hör till den lyckliga skara som inte har några större känningar av PMS. Fast jag ser hellre att känslokasten har PMS som förklaring än att jag bara är en grinig, lättretad och ganska elak person (vilket jag egentligen inte tror att jag är, men jag har då sannerligen betett mig så i veckan).


     


    En glad nyhet: svärmor har fått plats på ett boende här i närheten. När vi skulle se på lägenheten promenerade vi dit. Nu blir det ju ingen större affär alls av att hälsa på henne med barnen. Det är lite skillnad från i våras då vi fick köra 6 mil, innan hon fick plats i stan (3 mil). Och nu är hon här.


     


     


    Va härligt med svärmor nära!
    tänk att jag skrev den meningen eg.... hahahahha!
    Hur mår hon nu?

    Hrm....ja det där med PMS......fyyyy va man inte kan känna igen sig själv!
  • Daa

    Muggles: härligt med sömnframsteg!


     


    Heloise: åh ja. Klart att det måste vara svårare att läsa källkritiskt och proffsigt när hjärtat är så inblandat. Skönt att du kunde släppa litegrann från de där rapporterna.


    Få se nu: Elises korrigerade ålder är som parvlarnas faktiska ålder, om man låter bli att korrigera deras ålder... Fälga kan vinka, men inte Axel. De slår ihop klossar, men klappar inte händer. Däremot klappar de gärna i våra handflator och Axel, han klappar på allt han når. Och så har han sin lilla hobby att stoppa in hela handen i munnen, dreggla ner den ordentligt och sedan lyssna på ljudet som blir när han knyter den dyblöta näven.


     


    Syrinx: kul att få träffa lilla prinsessan.

  • ingenjörsbruden

    Lanovia: Men gud va hemskt för din make! Fyyyyyyy va jobbigt! Stackarn!

    Jag känner själv att jag har problem med att lämna mat på tallriken.....det skulle man inte göra hemma....inte så att man var tvungen att sitta kvar till det var tomt på faten......men än idag så kan jag reflektera över att min tallrik alltid är renskrapad, inte ett riskorn finns kvar, medans tex maken lämnar lite grann ibland.
    Inte konstigt att man lägger sig till med "muffins-topp" (när det väller över byxkanten) om man då tar lite för stora portioner o äter tallriken ren.

  • ingenjörsbruden

    Ninnis: Jag såg en grå stickad kofta som direkt fick  mig att tänka på dig!!!! Den hade mörkgråa utvändiga virkade fickor som var formade som hjärtan!!! Lindri fanns den på!

  • Daa

    Nej, det är inte alla som skulle säga det.


    Just nu är läget stabilt. Vi är ganska säkra på att hon förstår vilka parvlarna är, för hon blir så glad när hon träffar dem. Desto mer angeläget känns de får hälsa på henne ofta, för vi vet inte hur länge till hon känner igen dem och oss. Det kan gå fort utför, har vi märkt.


    ingenjörsbruden skrev 2011-10-21 14:01:01 följande:
    Va härligt med svärmor nära!
    tänk att jag skrev den meningen eg.... hahahahha!
    Hur mår hon nu?

    Hrm....ja det där med PMS......fyyyy va man inte kan känna igen sig själv!
  • Daa

    Nu ska jag göra mig klar. Dagens egentid blir längre än vanligt, för strax åker jag till stan för en........


     


    hårklippning! Åh, det ska bli skönt att bli av med det där slitna.


     


    Kramar till er alla. Alldeles extra många och varma till Fru E. *kliver in i embryo-dansen med de andra*

  • Norrskensflamman

    Usch... fredagshumöret är som bortblåst. Har fått veta att den som tog bort sig här på ett mycket spektakulärt sätt (tänk slutet av mitt nick) är min kompis ex... Samma historia, samma typ, samma problematik som mitt ex... och hon stod inte ut. De har ett barn som är lika gammalt som min äldsta.   Hur berättar man för barnen???

    *ryser*

    Daa: Stora kramen! Lycka till hos frissan och vad skönt att få svärmor på närmare håll Och bajs för PMS. Är själv som ett monster när indianerna är i antågande. Sen ångrar man sig och känner sig hur hemsk som helst.
    Men idag har jag varit hemskt arg på mina barn imorse. Skrikit så håret fladdrat. Och jag kan inte ens skylla på PMS. BAra på för lite sömn (4 tim snitt denna vecka). 

Svar på tråden I vått&torrt när midvinternattens köld är hård