passionsblomman

Äldre 16 Nov 20:01

21824 svar

I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det blir väl istappar och skare, snömodd och rimfrost och smällkalla mycket stjärnklara nätter. Och en och annan snöstorm med drivor och flingor stora som lovikavantar.

Nå i vintermörkret får man tända många ljus.
I vinterland kan man göra snöänglar och åka pulka. I vintertröjorna ser ingen att man inte gått ner utan upp det senaste året.
I vinterträdgården äter småfåglarna frön vid fågelbordet och haren gör roliga spår i snön. Mördarsniglarna är puts väck och man måste inte rensa ogräs. Och verkligen inte raka benen.
I vintertid kan man elda i kakelugnen och fika, titta på filmer och läsa böcker. Och lyssna på musik.

Men man kan också fortsätta vara här. Bland vänner.
Här, där vi pratar om barnen vi burit och bär och dem vi längtar att bära. Här, där vi bär det någon inte orkar bära ensam. Och där vi delar allt man någonsin kan komma på att dela. Där skratt, ilska, längtan och gråt blandas i en märklig brygd, jämte hopp, oro, rädsla och humor.
Så att sorgen blir halv och glädjen dubbel och livet så mycket lättare, rikare och större.

"Håll ljuset högt på färden, det finns bara en som du i världen"/Lundell

Gamla tråden: www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3807747.html

dfk

Äldre 20 Oct 20:20

#11095

Mugglan, tjihooo!

passionsblomman

Äldre 20 Oct 21:56

#11096

Mugglan, vad härligt med ett framsteg!

Annars är jag så in i bängen trött ikväll, att jag bara säger godnatt alla fina tjejer, jag önskar alltså oss alla en på riktigt GOD natt allihop, och att få vakna och känna att det är heeeeelt OK att det är morgon.
Ni vet, "Tänk att få vaknaaaaaaaaa tidigt en moooorgon, utan att saknaaaaaaaaaaa natten som var" *sjunger på den gamla dängan*

Nu ska jag ha mig en kopp thé med honung innan jag checkar in på sovtåget.

Puss!

Det är svårt att vara modig när man är ett mycket litet djur

ingenjörsbruden

Äldre 21 Oct 09:20

#11097

Hej godingar!

Har varit iväg på 2dagarsutbildning genom jobbet! Jätteintressant o jösses vad de små grå fick jubba!

Har äntligen tagit mig i kragen o bokat telefontid hos psykologen på vc, får vi se hur det går.
Maken o jag har ju haft våra duster o nu har vi varit osams i ett par veckor, han är ju pedant o jag är inte riktigt lika pedant som honom men jag försöker att göra allt jag gör så bra som det går. På jobbet får jag mkt beröm men inte hemma, alltid är det något som är fel. Senaste grejen maken drog upp var att jag hade burit ett antal ej uppvikta flyttkartonger mellan vår bil o mc. o sen ut genom garageporten o ut till min systers bil. O det gick kanon, smidigt o inga som helst skador eller ens risker för skador. Men maken fick spel, han hade ju satt kartongerna i andra änden av garaget för att jag INTE skulle gå mellan bilen o hojen. Men hallå...där var mer än lovligt med plats o jag ÄR rädd om vårt hus o saker. INGEN TILLTRO ALLS! Jag börjar bli less.
Ett argument var att jag aldrig lyssnade på vad han sa förrän han blev jättearg....men hallå...jag har lyssnat men sen har jag kanske inte gjort EXAKT som du sagt, kanske gjort det bättre eller på ett annat vis. VArför är det inte ok att tänka själv? Blir knas....så jag hoppas på att psykologen kan hjälpa mig....exakt hur vetitusan.

Syrran har fått huset sålt o skrivit på kontrakt för lgh! Helt fantastiskt!

ingenjörsbruden

Äldre 21 Oct 09:23

#11098

Heloise: Finaste du! Skulle vilja att du slutade läsa alla brosyrer om pws som du hittar.....Men tänk på iallafall, att de bra historierna inte finns med i de broshyrerna.

Flamman: kommer snart o pucklar på ditt ärkeas.....blir så förbannad!

muggles

Äldre 21 Oct 09:24

#11099

Flamman: vilken fin beskrivning av din musiker!!! Du kanske ska låta honom läsa? Kan tänka mig att han är en sådan med lite sämre självförtroende - han kanske skulle få ett lyft i självförtroende av att läsa din beskrivning? Jag tycker han låter som en drömman! En man med kontakt med sina känslor och som både kan uttrycka dem och visa dem i handling är inte det sämsta man kan få tag i. Jag håller helt med dig om att du inte ska tänka att det måste gå x antal månader innan du påbörjar något nytt. Kanske pågick ditt förra förhållande för länge - som du antydde. Hade ni avslutat tidigare så hade det ju blivit "lämpligt" antal månader emellan Men livet låter sig inte alltid styras och resoneras till vad som är lämpligt...

Jag och maken träffades och jag brukar säga att jag fick en tegelsten i huvudet (alltså = det sa typ major klick). Vi flyttade ihop efter bara 6 månader för det verkade så onödigt att ha två lägenheter när vi ändå bara var i den ena hela tiden... Vi skojade om att vi hade en distribuerad 4:a (varsin 2:a i två olika stadsdelar). Några tyckte väl det var lite fort men det har gått som tåget allting. Vi sa från början att vi ska iaf hålla ihop i 30 år och sedan ska vi gå på dyr restaurang och "omförhandla kontraktet". Vi brukar hålla reda på hur många år det är kvar tills omförhandlingen haha. (Dåligt internt skämt.)

Jag tycker det låter fantastiskt att ni är tokkära - finns det något underbarare?! - och önskar er så himla mycket lycka till!!!

muggles

Äldre 21 Oct 09:26

#11100

Fru Bygg skrev 2011-10-20 10:02:22 följande:

E har precis fyllt två år, så hon är fortfarande rätt så liten. Fast hon känns väldigt stor och duktig nu när man har en liten bebis igen.
Jag tror att delar av hennes trots helt klart har med lillasyster att göra, även om hon inte utrycker sig så verbalt ang detta.
Vi försöker att vara duktiga på att göra saker med henne själv, men just nu är det tufft för maken jobbar långa dagar och är inte hemma förrän vid halv sex. Då ska det lagas och ätas mat och sedan brukar vi lägga E för att sova vid sju-halv åtta. Tyvärr så bor inte mina föräldrar här utan 20 mil bort och kan inte hjälpa till med att passa N medan jag gör saker med bara E. Svärföräldrarna är inte trygga med att passa N och kommer nog inte att vara det förrän hon är närmare året. Tyvärr!
Vi försöker att hitta på saker med bara E på helgerna, men jag önskar att det fanns mer tid att göra det i veckorna också. N sover inte så mycket om dagarna heller, så det är svårt att sitta ner själv med E.

Nu har vi E på dagis på heltid och kommer att ha det i en månad till (på vårt dagis så har man rätt till två månaders heltid i samband med födsel), men sen kommer det ju bara att vara 15 timmar/vecka och då blir det ännu mer tid hemma med lillasyster för E. Hoppas det kommer att gå bra ändå!

Fru Bygg: jag tror inte man ska känna att det måste vara hela tiden (det är ju inte görbart). Vi har inte gjort det superofta heller (ledsen om det lät så). Kanske en gång i månaden? Ibland följer hon med pappa och storhandlar på ICA Maxi, märkvärdigare än så är det inte. Ibland får hon följa med en av oss in till stan för att göra ett ärende som ändå ska göras. Hon får egentid med en förälder men kanske inte alltid någon "häftig" aktivitet.

muggles

Äldre 21 Oct 09:33

#11101

Ninnnis skrev 2011-10-20 10:57:54 följande:

Hinner inte läsa ikapp nu, men måste bara kasta in en spontan fråga till Lanovia och Mugglan. Maken ska till Gbg över dagen imorgon och vovven är på dagis, har ni tid och lust att ses om jag och Mini får för oss att åka med? Har inte stämt av med maken om det funkar, ville kolla med er först.

Vad synd! Jag har mamma på besök idag så jag kan inte, annars hade jag gärna träffats!

muggles

Äldre 21 Oct 09:45

#11102

Ang trugning, mat och kräsna barn. Jag kan bara gå efter Moa än så länge. Hon åt vad som helst och var ett riktigt matvrak när hon var liten, hon åt thaimat, korv stroganoff, lasagne, köttfärssås. Sedan vid 2 år blev hon kräsnare och kräsnare och åt helt enkelt inte vissa maträtter. Sås gick fetbort helt plötsligt. Stark mat gick fetbort (tråkigt eftersom jag själv gillar det). Jag tänkte att det är bara en fas och går över om man ignorerar det. När hon vägrat äta sås i ca 1 år tänkte jag "nä nu får det vara sluttjafsat" och försökte få henne till att äta spaghetti med köttfärssås el vad det var. Men hon verkade nästan kräkas och jag insåg att hon verkligen inte tyckte om det. Jag insåg att det inte bara var trotsbeteende. Så då bestämde jag att hon får väl vara utan sås då och så serverade vi samma mat till henne som till oss fast utan sås och utan kryddor. Ett exempel är att när vi gör tacos så steker vi köttfärsen och tar undan lite till henne (kryddat endast med lite salt) innan vi häller på tacokryddan. När vi gör korv stroganoff tar vi upp korv ur grytan och låter såsen rinna av så mkt som möjligt. När vi gör lax gratinerad med farinsocker (mums!) så gör vi en halv laxfile utan osv.

Hon har inte heller ätit soppa (gillar man inte sås så...) och hon har inte ätit detta på dagis heller. Nu börjar hon vid 4 års ålder smaka på sås igen. Jag har förstått att väldigt många barn är kräsna i den här åldern, och väldigt många barn vill inte ha sås. Det är inte så enkelt som att bara sätta hårt mot hårt (iaf inte om de nästan kräks ). Men samtidigt förstår jag vad du menar PB...

Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:04

#11103

muggles skrev 2011-10-21 09:24:24 följande:

Flamman: vilken fin beskrivning av din musiker!!! Du kanske ska låta honom läsa? Kan tänka mig att han är en sådan med lite sämre självförtroende - han kanske skulle få ett lyft i självförtroende av att läsa din beskrivning? Jag tycker han låter som en drömman! En man med kontakt med sina känslor och som både kan uttrycka dem och visa dem i handling är inte det sämsta man kan få tag i. Jag håller helt med dig om att du inte ska tänka att det måste gå x antal månader innan du påbörjar något nytt. Kanske pågick ditt förra förhållande för länge - som du antydde. Hade ni avslutat tidigare så hade det ju blivit "lämpligt" antal månader emellan

Men livet låter sig inte alltid styras och resoneras till vad som är lämpligt...

Jag och maken träffades och jag brukar säga att jag fick en tegelsten i huvudet (alltså = det sa typ major klick). Vi flyttade ihop efter bara 6 månader för det verkade så onödigt att ha två lägenheter när vi ändå bara var i den ena hela tiden... Vi skojade om att vi hade en distribuerad 4:a (varsin 2:a i två olika stadsdelar). Några tyckte väl det var lite fort men det har gått som tåget allting. Vi sa från början att vi ska iaf hålla ihop i 30 år och sedan ska vi gå på dyr restaurang och "omförhandla kontraktet".

Vi brukar hålla reda på hur många år det är kvar tills omförhandlingen haha. (Dåligt internt skämt.)

Jag tycker det låter fantastiskt att ni är tokkära - finns det något underbarare?! - och önskar er så himla mycket lycka till!!!

Tack Mugglan♥

Han har inte dåligt självförtroende direkt, men han är inte så framfusig, har inget självhävdelsebehov alls. Han är den han är, och är lung o trygg i det och i sig själv. Just det här att få vara sig själv är väldigt viktigt för honom, men med vissa justeringar o anpassningar förstås. OCH det är väldigt viktigt för honom att JAG är mig själv. Och det känner jag verkligen att jag kan vara.
Allt fint som jag skrev om honom i mit inlägg har jag sagt till honom, skrivit till honom och visat honom i handling, så han vet det och han känner det.
Jo, han har verkligen kontakt med sina känslor. Han uttrycker dem till mig daglien i ord, skrift och handling. Det är underbart, för jag är ju likadan!
När jag är deppig och sönderstressad när exet hållit på, så tankar han mig med så mycket kärlek och energi så jag tror nästan jag kommit till himmelriket

Och han säger att jag tillför en massa energi, värme och ljus till honom och hans liv också.

Härligt med dig o maken!! Kärlek vid första ögonkastet existerar och ibland så måste man sluta tänka i månader och år utan bara följa sina känslor.
I ert fall verkar det ju ha gått ypperligt

Norrskensflamman

Äldre 21 Oct 10:07

#11104

muggles skrev 2011-10-21 09:45:53 följande:

Ang trugning, mat och kräsna barn. Jag kan bara gå efter Moa än så länge. Hon åt vad som helst och var ett riktigt matvrak när hon var liten, hon åt thaimat, korv stroganoff, lasagne, köttfärssås. Sedan vid 2 år blev hon kräsnare och kräsnare och åt helt enkelt inte vissa maträtter. Sås gick fetbort helt plötsligt. Stark mat gick fetbort (tråkigt eftersom jag själv gillar det). Jag tänkte att det är bara en fas och går över om man ignorerar det. När hon vägrat äta sås i ca 1 år tänkte jag "nä nu får det vara sluttjafsat" och försökte få henne till att äta spaghetti med köttfärssås el vad det var. Men hon verkade nästan kräkas och jag insåg att hon verkligen inte tyckte om det. Jag insåg att det inte bara var trotsbeteende. Så då bestämde jag att hon får väl vara utan sås då och så serverade vi samma mat till henne som till oss fast utan sås och utan kryddor. Ett exempel är att när vi gör tacos så steker vi köttfärsen och tar undan lite till henne (kryddat endast med lite salt) innan vi häller på tacokryddan. När vi gör korv stroganoff tar vi upp korv ur grytan och låter såsen rinna av så mkt som möjligt. När vi gör lax gratinerad med farinsocker (mums!) så gör vi en halv laxfile utan osv.

Hon har inte heller ätit soppa (gillar man inte sås så...) och hon har inte ätit detta på dagis heller. Nu börjar hon vid 4 års ålder smaka på sås igen. Jag har förstått att väldigt många barn är kräsna i den här åldern, och väldigt många barn vill inte ha sås. Det är inte så enkelt som att bara sätta hårt mot hårt (iaf inte om de nästan kräks

). Men samtidigt förstår jag vad du menar PB...

Jo, jag kan också göra vissa modifieringar, tex det där med att ta bort sås åt lillan och att krydda maten mer sedan jag lagt upp åt henne osv. Lilla K gillar inte heller sås. Och hon kan också kögas så hon nästan kräks om man hårdtvingar henne. Så jag har slutat med det. Smaka en ytte-pytte bit, det är det enda jag kräver.
Jag tror nog att det fixar sig så småningom. Själv vaknade min nyfikenhet på mat när jag var ca 12 år... Innan dess så var det spagetti UTAN köttfärssås...

I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

INNEHÅLL