I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Det var dagens Flamman-monolog.

Godnatt!

Det låter som att ödet (tror inte på mer än så) vill kompensera dig lite för allt som varit Flamman! Härligt!

E har precis fyllt två år, så hon är fortfarande rätt så liten. Fast hon känns väldigt stor och duktig nu när man har en liten bebis igen.
Jag tror att delar av hennes trots helt klart har med lillasyster att göra, även om hon inte utrycker sig så verbalt ang detta.
Vi försöker att vara duktiga på att göra saker med henne själv, men just nu är det tufft för maken jobbar långa dagar och är inte hemma förrän vid halv sex. Då ska det lagas och ätas mat och sedan brukar vi lägga E för att sova vid sju-halv åtta. Tyvärr så bor inte mina föräldrar här utan 20 mil bort och kan inte hjälpa till med att passa N medan jag gör saker med bara E. Svärföräldrarna är inte trygga med att passa N och kommer nog inte att vara det förrän hon är närmare året. Tyvärr!
Vi försöker att hitta på saker med bara E på helgerna, men jag önskar att det fanns mer tid att göra det i veckorna också. N sover inte så mycket om dagarna heller, så det är svårt att sitta ner själv med E.

Nu har vi E på dagis på heltid och kommer att ha det i en månad till (på vårt dagis så har man rätt till två månaders heltid i samband med födsel), men sen kommer det ju bara att vara 15 timmar/vecka och då blir det ännu mer tid hemma med lillasyster för E. Hoppas det kommer att gå bra ändå!

Godmorgon!
Vilket underbart inlägg Flamman, håller med september

Idag är en bättre dag, jag gick tillbaka och läste sammanställningen med kritiska ögon och inte känsliga mamma-ögon. Många av studierna var gamla och kan därför itne anses 100% tillförlitliga eftersom man inte började behandla med gh per automatik förens 2000(i sverige) de andra länderna släpar efter och i USA är det som alltid i det skitlandet ( iaf medicinskt) pengar som styr. Vissa försäkringsbolag anser inte att det finns tillförlitliga studier som säger att barnen blir hjälpta av gh. På många håll skrämmer läkarna slag på föräldrarna genom att säga att barnen löper stor risk att dö vid gh behandling. Så många föräldrar avstår frivilligt gh behandling, medan andra inte får det beviljat från sina försäkringsbolag. De riktigt rika har så klart råd att ge barnen gh, men det kostar otroligt mkt pengar.

E får 1.5mg sprutor, de räcker i 15dagar, varje spruta kostar 2000kr( iaf i USA här vet jag inte) men det är bara för att hon har så låg dos ännu, de större sprutorna på 10mg kostar runt 7500kr.  När E är tonåring kommer hon kanske att ligga på runt 1-1.5mg per dag, då kommer hon bränna igenom en sådand där spruta på 7-10 dagar, och mao skulle det alltså då kosta oss ( om vi räknar på den högsta dosen) 30 000kr i månaden...

Man vet att resultaten varierar enormt så fort barnen/vuxna fått gh sedan 2 års ålder, man vet också att barnen klarar sig enormt mkt bättreän de som får vid 2 års ålder om gh-behandling påbörjars runt 6 månaders ålder.

Jag vet ju det här, men likväl drar jag iväg och blir hysterisk när jag läser om psykoser och inlåsning och manipulativa, våldsamma pws'isar som äter sopor och lekakulor. Fast jag borde verkligen inte det.

Jag är faktiskt utb inom informationssökning, hantering och borde efter 5 år på uni lärt mig att vara källkritisk och ha ett öppet sinne när jag läser, men det är inte så lätt när hjärtat är med på ett hörn

Leksi/Mugglan: tack då vet jag. Då är itne E så efter, hon är väldigt nyfiken på det här med att vinka och försöker få till det men jag tror att hon är som mig, hon gör inte förens hon kan. För hon studerar mina händer ingående och vinkar lite i knät men blir itne nöjd och då slutar hon och så tittar hon på mig igen. Klappa händerna kan vi ta sen, en sak i taget

Sen gl,ömmer jag så lätt bort att det är ju just i armar/bål/händer som hon är som svagast, det är jättejobbigt för henne att hålla upp armarna i luften. Jag blir så otålig ibland

Har också dansat( nu när jag vet att man ska dansa ) embryodansen.

I dag struntade vi i öppna förskolan, för tjejen vi brukar gå med är sjuk och  jag behöver någon med mig som har koll på att E har pws och som hjälper mig lite utan att göra det solklart för alla. Iofs har jag berättat för de flesta, många frågar hur gammal hon är och så säger de något i stil med att "du ska se att hon börjar krypa snart", då känner jag att jag måste försvara E och så berättar jag. Fast jag egentligen inte ville, och så får jag dåligt samvete för att jag outar E, jag vill ju verkligen inte att hon ska vara sin"diagnos".  Bah hur jag än gör så blir jag aldrig riktigt hundra nöjd med resultatet !

Fortsätter spamma, då E är upptagen med sin gåstol, inte för att hon går så där jättemycket i den, hon suger mest på knapparna men hon gick både framåt och bakåt igår, värsta grymma tjejen

BS: ang mat, när det gäller vår framtid med E och förhoppningsvis andra barn, så tänker vi i lager-på-lager.
Att man har en bas som alla kan och bör äta, sen bygger man vidare på den basen utifrån behov. Ex basen är en couscoussallad med linser, avocado, fetaost, lök, tomater och kryddad med en vitvinsvinägrett, och en stor grönsallad och grovt bröd. Jag och E äter bara couscoussalladen med en klick örtyoghurt en skiva bröd med magert smör, om ens smör alls. Panzer( E's pappa) och övriga äter kycklingfilé till som jag slängt in i ugnen, syskonen får örtsås gjort på fetaste creme fraichen. De tar 2 skivor bröd med bregott på och fet ost. Vill E ha ost får hon en mager.

Det är ju egentligen inte speciellt lätt, men för oss kommer det att vara viktigt att alla äter samma sak. Fast ändå itne. Det ska se lika ut. Jag är inte vegetarian men äter gärna vegetariskt ibland, Panzer vill gärna ha en hel ko på tallriken.

quormbullar och korv  är magrare än vanliga köttbullar/korv. Sen kommer vi nog att satsa på att ha bra baser hemma, ex en rejäl hemgjord tomatsås, då går de fort att steka lite färs och så har man en köttfärssås. Det finns köttfärs med 5% fettinnehåll mot de vanliga 10-15%, den är dyrare men oändligt mkt godare. Du och äldsta dottern kan äta quornfärs, maken och minsta vanlig färs. Fast jag vet inte om du vill hantera kött överhuvudtaget?

Vi äter mycket soppa, det är också så lätt att bygga på utifrån behov och smak, jag gör en linssoppa som är väldigt mättande, jag äter den som den är, min man får antingen kyckling eller falukorv i den. Serverar med creme fraiche/gräddfil/ 3.5% yoghurt och bröd.

All pasta byts ut mot fullkorn, ris till fullkorn alt quinoa, matvete. Sparsam med potatis men generös med grönsaker och rotgrönsaker. Satsa på mat som smakar mycket. Klart vi kommer ha pannkaka någon gång då och då, fast då blir det som dessert efter en rejäl matig soppa. Man får kanske bara 1 max 2 pannakakor. Man kan ha lightglass istf grädde till pannkakorna, göra pannkakor på grövre mjöl, ha osötad äppelmos blandat med mosad banan istf sylt, eller bara tinade bär till.

Jag har även tänkt ha färdiga *"snacks" påsar i kylen med kanske 1 äppelskiva, 1 morot i bitar, rå broccoli och några paprikaringar som lätt-mellis eller bara för att stilla E's hunger temporärt.

Vad bra att idag är en bättre dag Heloise! Ja, om man nu ska få ett syndrom eller allvarlig sjukdom, så är nog Sverige ett ganska bra land att födas i.

Då måste jag kolla FB lite noggrannare Flamman! Jättekul att få höra lite mer! Då var det den där westernklänningen som gjorde susen...

Jag hade en jättejobbig lämning på dagis idag så jag är fortfarande ledsen.
Jag vet inte varför, men det är alltid värst på torsdagar, det känns som det är flest barn och minst vuxna då? Vi lämnar ute på gården och för det mesta är båda avdelningarna med små barn ute då vilket betyder över 30 barn om alla är där, de äldsta är väl runt 2½ tror jag. Idag var det säkert 20 små och bara två pedagoger, varav den ena hade hand om en inskolning och pratade med föräldern. Den andra pedagogen höll på att bära ut filtar till vagnarna inför lunchvilan. De hälsar ju så klart när man kommer men det fanns INGEN som såg barnen. Då får jag bara världens beskyddarinstinkt och vill inte lämna A... Det känner ju han så klart och klamrar sig fast vid mig och vill inte gå och leka. De tycker säkert jag är världens jobbigaste förälder som aldrig går men jag kan ju inte bara lämna honom gråtandes på gården helt ensam?! Idag stannade jag säkert 25 min innan jag gick för då hade det kommit ut fler pedagoger. Nä blä, sådana här dagar känns det som att dagis bara handlar om förvaring. Åh min stackars lilla älskling.

Hinner inte läsa ikapp nu, men måste bara kasta in en spontan fråga till Lanovia och Mugglan. Maken ska till Gbg över dagen imorgon och vovven är på dagis, har ni tid och lust att ses om jag och Mini får för oss att åka med? Har inte stämt av med maken om det funkar, ville kolla med er först.

Herregud så ni skriver! Här har man ju ingen chans att hänga med om man är borta ett par dagar Jag har försökt läsa ikapp hyfsat, men kommer aldrig hinna kommentera allting så jag skickar bara ett gäng kramar till er allihopa! Ett extra hej till Start september, MSW och BrudSommar2006 (jag fattar varför det blir BS av dig...) 

Håller tummarna för Fru E!!! Om det är en embryodans man ska dansa så dansar jag allt jag kan också!

Flamman, så underbart och fantastiskt och superhärligt det låter med din musiker! Precis så det ska vara   Det är du helt klart värd! 

Heloise, åh jag tycker du är så duktig! Vad bra det verkar som att du gör det för E. Så starkt av er alla tre! Hoppas det går bra med att hitta ett bra dagis och allt - jag tyckte mig läsa något om dina bekymmer ang. det en bit tillbaka. 

Leksi, kram! Det låter som en jobbig dagislämning - jag förstår dig att du inte vill gå utan att se till att A blir "uppfångad". 

Hvidis, hur gick dopet? Är ni hemma än?

Här går det i ett med konserter och provspelningsförberedelser. Igår var jag i Helsingborg hela dagen och spelade minneskonsert på Konserthuset. Mycket folk på konserten och låååååång dag med långa repetitioner. Tre timmars konsert senare var jag hemma halv tolv och känner mig idag som en urkramad trasa. 

Fästmannen och jag fick oss en första titt på lilla syskonbarnet i söndags - världens sötaste lilla prinsessa!!!   Men det var ju bara en snabbtitt förstås. Igår var fästmannen över och hälsade på lite längre. Jag fick se den vackraste bild jag någonsin sett när jag var hemma på kvällen - världens vackraste man med sin veckogamla brorsdotter i famnen. Stort leende farbror och nyfikna små ögon som möter de leende ögonen, och en liten hand som sträcktes upp mot farbrors kind. Mitt hjärta smälte till en pöl på en gång, och äggstockarna ryckte ännu mera än vad de vanligtvis gör nuförtiden. Suck. Nu längtar jag efter att få hålla lilla pärlan också! 

Hur blev det förresten med Skåneträff? Är det något bestämt? Jag är jättegärna med och träffas om jag kan!