I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

PB: det är ju FANTASTISKA framgångar! Min (lilla) viktminskning har också gått ryckvis. Först tappar man en del i början, sedan står det still, och sedan tappar man lite mer igen. Jag tror det beror på muskelmassan som man bygger - eftersom muskler väger mer än fett.

En annan intressant grej du kan mäta (om du vill) är omkretsen på midjan, lår, höfter. Det säger ibland mer än vågen. För då ser du att du kanske smalnar av trots att vågen står still.

Ninnnis: man måste få klaga lite när det är jobbigt. Jag tror att när det är strul med barn och mat - då blir varje förälder frustrerad. Det sitter så djupt inrotat i oss att ett barn måste äta och vi måste föda våra barn - så att när de inte äter som vi vill, så blir vi jättefrustrerade. Reaktionen är ibland starkare än vad som är rimligt och beror förmodligen på djupa djupa instinkter. Kanske kan vara en hjälp att tänka på det när det strular ibland?

Jag håller på med smakportioner och det går ganska långsamt framåt. Idag fick de i sig några teskedar palsternacka var. Gröt äter de varsin smakportion av per gång. Och otålig som jag är vill jag ju att det ska hända grejer snabbt. Särskilt som vi märker att de vaknar tidigare och tidigare på nätterna nu och uppenbarligen räcker inte BabySemp till längre. Så då skulle jag vilja att de åt lite mer mat, plus att vi igår växlade in 6-mån vällingen redan nu (de blir 5 mån om några dagar). Så visst b lir jag också frustrerad när jag sitter där och pillar in samma tesked palsternacka för 5:e gången (det kommer ju ut ) men jag får hejda mig. De håller ju på och lär sig att äta. Det är bara det här med maten och instinkten...

Visst ÄR det! !!! Jag är jättestolt och nöjd!

Jag tror precis som du när det gäller "rycken" jag bara måste ju ha fått några hektomuskler på benen av allt knatande, och då kan man ju de fakto ha tappat i fett utan att det syns alls på vågen den veckan, bara för att musklerna äger mer så at säga.
Sedan har vi ju faktorn att när man väl fått lite mer muskler, så förbränner ju de mer av det kvarvarande fettet, eftersom muskelmassan krävermer energi.

Jag har gått mycket på skärpet den här gången, och man ser ju som sgat på byxorna också .De satt verkligen inte snyggt längre.
Förra gången jag gjorde vikt-projekt, mätte jag mig varje vecka, och vägde mig också då. Det var jättebra, för man kunde helt klart räkna centimetrar ävrn veckor då vågen inte visade framgångar.

Den här gången har jag struntat i måttbandet så länge. Jag knde att jag inte riktigt stod ut med att ta in de siffrorna i vintras när jag vägde så jäkla mycket. Mn jnär jag kommit ner till min förra lägstanotering, då ksa jag plocka fram den där mätlistan och se hur måtten stämmer nu och då och sedan fortsätta mäta därifrån.

Den här gången har jag faktiskt också vägt mig varje morgon. Det har jag gjort för att jag ville visa mig själv att vågen faktiskt kan skifta något alldeles väldigt från dag till dag. Jag kan mycket väl väga nästan ett kilo mer dagen efter en brakmiddag, vilket sedan i slutänden inte alls behöver vara resultatet för hela veckan. Snarare är det väl ett teckan på att man ibland är rätt full av sk*t, för att uttrycka sig plumpt.
Men, efter att mina måndags vägningar har varit tämligen likvärdiga de senaste veckorna, hoppade jag ner ett HELT kilo från förra måndagen till den här. Och då har jag ändå haft migrändagar med usel promeadstatistik, OCH käkat både chips, ostbågar och salta pinnar i fredagsmysets namn. Och potatisgratäng, baconpasta, ostkaka och jag vet inte allt.

Stoppa mig någon, gudars vad jag mal på om detta!!!

Mugglan, klart det är sådär, med instinkterna menar jag!
Jag tror att man nästan får lite panik, utöver att man tpapr tålamodet.
Om man inte får i sitt barn mat, så är det ju på sikt kört så att säga. Och jag tror inte det direkt hjälper och gynnar oss att vi kvinnor idag är vana att röra oss på samma premisser som männen-nämligen i arbetsmarknadens resutlatinriktade värld. Där har man (förhoppningsvis)klara ramar, tydliga uppgifter och resurser och nycklar till förfogande att helt enkelt och sonika lösa uppgiften. Vi bedöms och belönas utifrån vår förmåga att göra just det, och därmed är vi såklart misslyckadeoch underpresterande enligt samma omutbara och hårda måttstock.

Vi har helt enkelt fått lära oss att vi kan styra vår värld å t det håll vi vill. Välja. Påverka. Bestämma.Och Att Lyckas är bara en fråga om att vilja tillräckligt mycket och jobba hårt.

Prestera eller försvinn liksom.

När det kommer till barnavdelnníngen i livet, är rglerna plötsligt inte så längre.

Klart man blir frustrerad!

Jag är säker på, att minst hälften av allt som för FÖRÄLDRARNA är ett problem och en stressfaktor, inte alls är det för barnen.
det är utifrån våra egna behov vi har det förlängda behovet att "styra upp" allt möjligt i barnets värld, eller komma utanför dörren på diverse äventyr osv. Jag menar inte att det är dåligt, men man kan ibland behöva komma ihåg att barnen själva antagligen inte lider. Däremot ska man ju såklart ta även sina egna behov på allvar och lägga den energi man känner att man vill och orkar på att skapa plats för dem.

Hur som helst-vem fan har inte tappat tålamodet när man håller på med de där monotona enerverande tragglande sakerna, som att få TYST på ungen, i MAT i ungen, få ungen att SOVA eller ge fan i att vakna hela tiden eller vad det nu är! Man kan ju få stresspåslag bara man åker buss och hör en liten sätta igång det där otröstliga skriket som får vilken mamma som helst att vilja kunna transferera sig som Harry Potter, för att slippa att åtminstone åka BUSS med gaphalsen.

Och att inte ha någon som kan ta över när läget är akut, så man får hämta andan i fem minuter, det kan verkligen kännas HELT knäckande!!!

Idag är det rosa små grisar över hela tråden!

Jaha, och den lilla grisen tjatade visst hål i huvet på hela tråden så alla sprang och gömde sig.

Och så har jag fått mig rejält på trynet idag också:

www.brollopstorget.se/Forum-7-98/m4073254.html

DET var länge sedan!

Tyvärr var det förr åtminstone folk man visste vilka det var forumledes så att säga. Nu vet man ju inte vem det är därute som tycker man är helt slut i huvet.

Nä, det var roligare förr. Då när jag, Aleta, Didis, och de andra var igång i trådarna. Panzer, Hammerman, Duchess och Tooticki och alla de andra. Då var det lite drag under stundom. Nu är det bara...

...rosalila.

Precis som jag själv btw, när jag tar mig en närmre titt på in lilla avatar.

Jag kanske ska skaffa fram en bild på ett redigt rivjärn istället!

Puss på den underbara lilla rosa grisen! Halva tråden startDe ju som en kom-i-form tråd, och att höra om fina framgångar är härligt!

själv du! Ja just ja! Det gjorde den ju! Fast det var innan jag ramlade in här. Shit vad länge vi hängt!

Åh vad jag fryyyyyyser idag!!!

Jag har just insett att det är dags att fatta att man måste elda i pannan på mer daglig basis nu. Det har räckt att brassa på för varmvattnet någon enstaka gång i veckan fram till nu. Vilken varm höst vi haft!!!
Men nu tar själva huset av varmvattnet igen, så det är bara att börja källarlivet, med att mata pannan full, så vi slipper frysa.

Truls fick ha ett täcke på sig när vi gick ut i hällregnet. Han fick det av min mamma, de hade det kvar efter sin lillla hund, fast det är lite för stort till honom. Men, nu blev åtminstone bara underdelen av jycken dyngsur. Och huvudet. Resten var torrt och fluffigt.