I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Blommis: kan tänka mig att det var några nu brandröda läckerheter, som tog hela din uppmärksamhet! Har aldrig provat att koka lekande kräftor, bara krabbor och de "gråter" så hjärteskärande. (men oj så gott de smakar sen...!)

Så mycket kloka tankar det finns här ikväll. Har tänkt mycket när jag läst och mycket jag vill kommentera men vet inte om jag orkar få ur mig något just nu vi får se medans jag sitter här.
Just nu undrar jag mest om man mår så jäkla kasst och lipar varje kväll när det är 9v kvar till BF, hur fasiken skall jag må om 8v?
Jag försökte ta upp detta med maken förut men han förklarade det bara med att jag var trött just nu. Ja men om jag då är så jävla trött att jag gråter varje kväll så är väl det inte heller särskilt bra. Men det är som vanligt så fort jag är ledsen så kan det förklaras med att jag är trött.

Är själv hemma nu, eller ja hundarna och E är hemma också men de sover allihopa. Maken är ute på någon jobbgrej. Han ville gärna gå, jag hade helst velat säga nej och binda fast honom hemma hade jag gjort det hade han stannat. Men samtidigt så måste vi ju unna varandra något kul förutom familjen.

Det är jag ganska säker på att de gör! Du får provsmaka en

Daa skrattade gott åt synen du beskriver när Fälga ligger uppe på Axel.

Ninnis, gött att det gick bra med flaskan idag. Klart det finns hopp, det är bara att det behövs tålamod också och det är inte alltid man har det...

Blommis ligger nog mycket i det du skrev om svampmackan. Jag hade nog lätt gjort som bibliotikarien. Men samtidigt är det väldigt viktigt att de lär sig att vi föräldrar också har behov och känslor.
Det var något jag reflekterade mycket över när maken mådde så dåligt, barn måste få lära sig känslor och att man får må dåligt. Allt kan inte alltid var tipptopp inte ens för föräldrarna.

En fråga vad gäller uppfostran... Jag läste för ett tag sedan i en tidning om någon som påstod att hon aldrig behövde höja rösten till sina barn. Alltså här höjer jag rösten flera gånger om dan. Därmed inte sagt att jag gormar och skriker. Men när E inte lyssnar på det jag säger måste jag höja den lite för jag vill inte att hon skall ramla ståendes från stolen, eller med huvudet i kaklet när hon börjar klättra runt inne på badrummet eller hon gör något som helt enkelt inte är ok men öronen är stängda. Då måste jag höja rösten eller så går jag fram o visar henne bestämt att man sitter på stolen eller nej nu klättrar vi ner eller eller eller.

Men hur gör ni? Klarar ni det utan att höja rösten? Nu är det inte något jag går o har dåligt samvete för utan bara spännande att se hur andra gör.

Jag har studerat en på Öppna Förskolan som aldrig verkar höja rösten. Men jag blev inte särskilt imponerad. Hon går där lugnt och tjatar på ungen så han stänger till öronen ännu mera. Han gör helt enkelt precis som han vill.

Lanovia gumman: många kramar till dig! Ja fy fan vad det är jobbigt att vara gravid! Och när man har en liten älskling som vill ha hela dig och mer där till. Och ett hus som renoveras. Och en hund som vill ut OCH en extra hund. Nä, du det är inte så konstigt att du är trött. Men kanske en uppvärmning för vad som komma skall. (ärligt, så vet jag intr hur bra det är att jag skriver detta, men jag tyckte att det bar så in i bööövelen jobbigt att vara nyförlöst och stora E och lille J och alla känslor som stod i konflikt med varandra. Det finns bara en jag (nu ersatt av rollen: mamma) och jag har bara två armar och en famn. Det kan inte vara som förr. E kan inte få det hon fick förr och graviditeten och foglossningen gjorde att kg redan då fick sätta gränser för vår närhet och tillsammanstid. Jag trodde att det skulle bli bättre när j väl kom ut, men det blev det inte. Vi har bara vant oss vid situationen och e förstår mer nu om att vänta och leker bättre själv nu. jag har blivit bättre på att säga stopp, nu ska mamma bajsa själv, typ. Killen får gråta lite längre än hans syster någonsin skulle fått när hon var baby.) Ta det nu lugnt, (ha, det är ju lätt!*ironi*) och tänk på att du är ett heligt kärl! Du är i ett mirakulöst tillstånd som bara varar en så pytteliten tid av ditt liv. Duktig kan du vara sen, nu ska du bara se till att det heliga kärlet blir vördat och sätt upp det på en pidestal med staket omkring och släpp bara in någon eller något när du vet att du kan ha uppsikt på kärlet så att det inte skvälper eller vippar. Ursäkta luddig metafor, men jag hoppas di förstår vad jag menar. Var rädd om dig! Kram kram kram!

lanovia: jag brukar också höja rösten, ibland gormar jag också  och det är jag mindre stolt över.
Har några grannar som inte brukar höja rösten och tror du deras ungar lyssnar nämnvärt? Nej inte särskilt. Inte så konstigt kanske om mamma och pappa har samma tonläge på rösten hela tiden oavsett vad det gäller.
Vad jobbigt att du mår så kasst och är så trött, hoppas verkligen att du inte behöver vara det 8 veckor till! Men det ÄR så ibland. Kram 

Och jag kan säga att hon är allt en riktig liten Puerto Busig som bara den och så blir hon så ARG när hon inte får som hon vill Men för det mesta är hon mammas lilla gladskit!