I vått&torrt när midvinternattens köld är hård

Hoppas Ingis och Ninnis inte loggar in och läser det där sista. för då ändrar de sig och kommer inte av två skäl:

A) Värdinnan tycks ha tappat greppet fullständigt. Förmodligen som en direkt följd av orsak B

B) I östra Småland finns uppenbara faror man gör klokast i att inte utsätta sig för.

Blomman: whiskey funkar mot allt, som min mamma sa, och min bror hällde en skvätt i örat... Äckligare djur får man leta efter! Åh, vad ni kommer att ja det myyysigt! Jag är med er i tanken och jag vill höra ALLT! nästa gång vilö jag också med! Det ska bara intr klascha med makens kurser och ingen bilstol och lillbebin är lite större. Men i hjärta och själ är jag med redan denna gången

Eller så kommer de, rusar från bilen under en filt, stänger in sig i sagoslottet och stannar där inne i världens bästa sällskap och pladdrar på som jag vet att mina skånetöser är underbart bra på och hinner inte alls att utsätta sig för äckeldjuren!

Vill först skicka iväg lite kramar till er alla! Jag läser och följer er varje dag men har inte haft tid att kommentera. Vår lilla tjej sover så dåligt om nätterna, så dagarna försvinner i försök att få lite sömn. Inatt har det nog blivit 1,5 timmar sömn. Jag är trött!!!! Hoppas att det ordnar till sig snart. Vet att hon fortfarande är så liten, men kan inte komma ihåg att E var så kinkig med sömnen.

Jag måste fråga om det är ngn här som inte har ammat sitt barn. Jag hade problem redan med Ella men det gick ok i lite mer än två månader innan vi gick över till ersättning och då blev E en helt annan tjej. Nu blev hon en glad och mätt tjej istället. Nu är det så att amningen inte alls funkar med N. Jag har så ont att jag gråter nästan varje gång jag ammar och jag har försökt med allt. Bvc-sköterskan säger att så ska det ju inte vara och att det är ok att sluta amma och ge ersättning. En stor del av mig vill verkligen göra det, men en del tycker det är alldeles för tidigt att sluta amma redan. N är ju inte ens två veckor. Och jag känner mig så misslyckad som mamma och känner att jag inte kan ta beslutet. Maken stöttar mig fullständigt, men säger att det är upp till mig om jag orkar och kan amma mer.

Lanovia, om du läser lite äldre inlägg så kände jag precis likadant som dig! Men du kom med så många kloka tankar som jag aldrigkan komma på nu. Vill bara säga att jag förstår precis hur du mår och känner dig. Din enda uppgift är att ta hand om dig och miraklet i magen! Se till att vila och det är ok att trötthetstårarna kommer. Låt maken krama dig och hålla om dig! Ni är ju ett team, även fast det är du som bär barnet. Känns som om jag svamlar, men hoppas du förstår vad jag menar! Många kramar till dig, gumman!

Ingis och Ninnis, ha en underbar resa och ge blomman en kram från mig också!

Syrinx: hej har vi "hälsat"? Självklart har man en talan även om man inte har barn, tycker iaf jag. Man behöver inte uppleva allt för att förstå el ha en åsikt.

Fru Bygg, USCH vad jobbigt och jättetråkigt att känna att det inte funkar! Jag förstår att det känns tråkigt och svårt att försöka fatta beslut och att det finns en massa känslor runt amningen. Jag menar, det är en så primär sak-att ge sitt barn mat liksom, så det är nog lätt att falla i gropen där man sitter och känner sig misslyckad. Precis som när man somkvinna inte lyckas bli gravid typ....

Men, nog måste väl det absolut viktigaste vara att både lilltjejen och du får må bra och ha det lugnt? Inte tror jag hon får det bättre av att ha en mamma som är helt trasig med ont och tårar varje matning, än om hon får ersättning? För de stunderna är ju viktiga även för kontakt och närhet, och hur kul blir det om ni har råångest varje gång?

Men samtidigt kanske det går att få ordning på? Har du talat med amningshjälpen? Tösen är ju som sagt jätteliten än, så ni har ju inte haft så lång tid på er?

Jag kan personligen bara relatera till det hela i så måtto att sonen inte fattade alls vad han skulle göra första dagarna och jag fick panik och mådde skit. Men det ordnade till sig småningom, även om det var slabbigt, pumpande och meck av dess nåde innan det plötsligt blev rätt. Fram till det lossnade, kände jag mig ungefär helt oduglig.

Du måste ju såklart själv avgöra när ni har kämpat färdigt och vart gränsen går för om det är värt det.

Jag skickar dig ett gäng varma lugnande kramar i den processen.